Johan Skytte (Bengtsson Schrodeus)
Friherre, riksråd, kansler för Uppsala universitet, ståthållare på Västerås slott, assesso. Blev högst 67 år.
Johan Skytte (1577–1645), litografi av Johan Elias Cardon.
Copyright: Engstrand 2019
Far:
Mor:
Född:
1577-05 Nyköping, Södermanland.
Död:
1645-03-02. [1]
Äktenskap med Maria Nääf (Jacobsdotter)
Vigsel:
1606. [2]
Barn:
Noteringar
Johan Skytte, född i maj 1577, död 15 mars 1645, friherre, riksråd. Han var borgarson från Nyköping och fick studera vid universitet i Tyskland, bl. a. Marburg. Han utsågs senare till lärare åt prins Gustav II Adolf.
Hertig Karl (IX) residerade vid tiden för Johans födelse i Nyköping och han hedrade ofta föräldrarnas hem. Detta skulle förklara sonen Johans framgångar och att kostnaderna, för hans uppfostran och utbildning vida översteg familjens villkor. Johan vistades 10 år vid Europas främsta bildningsanstalter.
Enligt ryktet skulle han vara oäkta son till hertig Karl, men detta har aldrig till fullo bekräftats. Johans kroppsställning och anletsdrag liknade även den tilltänkte faderns. Dessutom hängdes hans vapensköld upp intill en annan oäkta son i Riddarhuset, nämligen Carl Carlsson Gyllenhielm.
Johan blev lärare för Gustav Adolf och han ansågs vara en mycket god lärare. Om detta är sanning så kom alltså Johan Skytte att undervisa sin yngre halvbror. Enligt den Skyttska läroplanen skulle barn till att börja med lära sig gudsfruktan. Därefter skulle de bokliga kunskaperna in och efter det ridderliga kroppsövningar. Med modern pedagogik såg han till att barnen (även Gustav Adolfs syskon behövde en utbildning) fick god inblick och kunskap i historia och retorik-talekonst, religion, aritmetik och geometri, mekanik, oktik, geografi och astronomi.
Johan hette från början Bengtsson Schrodeus, men tog sig som adlad 1604 namnet Skytte. Han blev riksråd år 1617 och år 1622 blev han så kansler för Uppsala universitet. Mest känd är han nog för att han 1622 inrättade "Skytteanska professuren" vid Uppsala universitet och skänkte medel till dess underhåll. Han gav också noggranna föreskrifter om hur professorn skulle bedriva sin undervisning.
Johan Skytte deltog även i fredsförhandlingar i Brömsebro i februari 1645. De svenska ombuden är Axel Oxenstierna, Johan Skytte, Mattias Soop och Ture Bielke. Johan Skytte dör en kort tid efter att förhandlingarna inletts och ersätts med Ture Sparre. Fredsavtalet mellan Sverige och Danmark slöts på en holme i Landabäcken i Brömsebro.
Johans hustru, Maria, ärvde Ny-Våla efter sin far Jakob. År 1643 gjorde Johan Skytte Ny-Våla till en "sätesgård" och bytte namn på gården till Stäholm. Eftersom det var hans "sätesgård" vistades han troligen där, när han inte var upptagen med höga befattningar i Stockholm. 1643 grundades även en barnaskola i Munktorp, till vilken riksänkedrottningen Hedvig Eleonora skänkte pengar. Han önskade att "vanliga barn" skulle få undervisning och startade tre skolor i Sverige. Den skytteanska lappskolan, den skytteanska skolan i Ålem i Småland och den skytteanska skolan i Stäholm.
---------------------------------------------------------------------------------
Det svenska 1600-talet har många ansikten. Det var krigens tid, det var den tid då tusentals män tvingades ut i Europa för att dö, mestadels i epidemier i osunda förläggningar, den tid då hemmavarande kvinnor, barn och åldringar slet med att få jordbruket att fungera, knektänkomas tid, häxbränningarnas tid. Men för många var det också möjligheternas tid.
Sverige gick från att vara en primitiv periferi av Europa till att åtminstone ha ambitionen att framträda som stormakt; förvaltningen, rättsväsendet, utbildningen, allt förändrades för att passa en stark militärstat. Det öppnade möjligheter, inte bara för den fåtaliga adeln utan också för många söner av präster, borgare och ibland även bönder. Döttrarna var det som vanligt trängre för.
En av dessa som kom från obemärktheten och blev en av rikets ledande män var Johan Skytte, den som skapade den professur och den donation som ligger till grund för det skytteanska priset i statsvetenskap, som i dagarna delas ut. Han kom nu inte från samhällets botten; hans föräldrar var ett burget köpmanspar i Nyköping. Och Nyköping var ingen landsortshåla utan, när Johan föddes 1577, huvudorten för hertig Karls hertigdöme. Karl skulle i sinom tid göra uppror mot sin brorson kung Sigismund och bli kung Karl IX.
Den politiska situationen är viktig för att förstå den unge Johans möjligheter. Karl litade inte på adeln och visade det handgripligt, som med avrättningarna under Linköpings blodbad Som många härskare ville han män omkring sig som var beroende av honom för sin ställning. Det var antagligen Karl som sponsrade Johans universitetsstudier i Tyskland och i varje fall nyttiggjorde han sig hans talanger efter hemkomsten, då han fick arbete i kansliet.
Och den unge Johan hade talanger. Han var en hejare på latin, han kunde hålla formfulländade latinska orationer och sköta diplomatisk korrespondens på denna tids ”lingua franca”, och det var det inte många i det utbildningssnöda Sverige som kunde. Han måste ha imponerat stort på Karl IX, som 1602 gjorde honom till lärare för sin son, sedermera Gustav II Adolf. 1604 adlades han och tog sig namnet Skytte, 1606 gifte han sig med en adelsdotter.
Stationerna i hans karriär formar sig till en närmast osannolik lista av olika uppdrag. Han ledde flera diplomatiska beskickningar till Nederländerna, England och Danmark; Sverige hade ännu inte fasta ambassader. Han var en tid ståthållare på Västerås slott. En central del av hans verksamhet var när han 1612-1629 var kammarråd och i praktiken närmast Sveriges finansminister. Samtidigt blev han 1614 assessor vid den nyinrättade Svea hovrätt.
Man kan bli matt av denna uppräkning, som speglar en tid när en begåvad och kompetent person i rikets tjänst kunde få gå in i många roller som idag verkar vitt skilda. Det finns dock ett viktigt undantag: Johan Skytte hade aldrig, i motsättning till många av hans kolleger, rent militära uppgifter. Det är något civilt över hela hans inriktning, och i centrum för hans intresse stod hela tiden utbildningen. Var han kom åt talade han för behovet av praktisk utbildning till statens tjänst, var han var grundade han skolor. Särskilt viktig var han som drivkraft bakom upprättandet av universitetet i Dorpat (Tartu i dagens Estland) och framför allt genom sin insats när Uppsala universitet på 1620-talet rycktes upp ur sin dvala.
Det är något logiskt i hur borgarsonen, som fick studera, blev magister i Magdeburg och gjorde karriär på sin lärdom och retoriska begåvning, ständigt underströk vikten av utbildning. Vid invigningen av universitetet i Dorpat talade han om behovet av att också de lägre ståndens barn kom dit, han menade till och med att kvinnor borde bildas (fast förstås inte vid universiteten) och hans dotter Vendela sågs som sin samtids lärdaste kvinna. Bildningen var hävstången, både för individen och landet – och för Johan Skytte.
Text: Harald Gustafsson, professor i historia vid Lunds universitet – Under stecket, Svenska Dagbladet 2019-09-27
Lästips: David Lindén -Johan Skytte, stormaktstidens lärare (förlag Atlantis)