Ingegerd Olofsdotter
~ ett kvinnoöde från vikingatiden ~

Ingegerd var dotter till Olof skötkonung och levde år 1000-1050. Hon växte upp i Sigtuna, blev rysk storfurstinna och, efter sin död, ortodoxt helgon...

Den 10 februari 1050 dog nunnan Anna i Novgorod i Ryssland. Anna, som var i 50-årsåldern, hade gått i kloster bara något år före sin död. Under nunnedoket dolde sig ingen mindre än storfurstinnan Irina, Rysslands mäktigaste kvinna. Hennes egentliga namn var Ingegerd och hon var dotter till kung Olof ("Olof skötkonung") i Sigtuna.

Ingegerd föddes omkring år 1000. Var hon föddes vet vi inte säkert. Kungen och hans familj var mycket på resande fot. Men eftersom det var i Sigtuna som Olof år 995 lät sätta igång myntslagning, den första i Sverige, är det troligt att han tidvis skötte politik och förvaltning från stadens kungsgård. 

Ingegerds uppväxt i Sigtuna

Under vikingatiden var det mycket vanligt att kungabarn skickades till släktingar för att uppfostras. Ingegerds mor var en slavisk furstedotter som hette Estrid och Ingegerds bror Jakob växte upp hos moderns familj vid södra Östersjökusten. Styvsystern Astrid skickades till en västgötahövding, Egil. Men Ingegerd uppfostrades i föräldrahemmet, som således - åtminstone tidvis - låg i Sigtuna. Inget är känt om hennes utbildning men präster och missionärer, som vistades hos kungen, undervisade henne säkert i den kristna läran.

Kung Olof var en hetlevrad människa och det var hans fru också, enligt den isländske krönikören Snorre Sturlasson. Det kan med andra ord ibland ha gått hetsigt till i kungsgården. Ingegerd, som ska ha varit en mycket vacker flicka, tycks ha varit Olofs ögonsten. Hon var i alla fall inte rädd för att säga var hon tyckte även om det var tvärtemot hennes fars uppfattning.

Frieri och äktenskap

Att äktenskap blev politiskt fördelaktiga var för vikingatidens kungar lika viktigt som att de hade framgång i krig. Ingegerd kom, när hon blev giftasvuxen, att dras in i detta maktspel. Först friade Norges unge kung Olav Haraldsson genom ombud till henne. Frieriet gjorde Olof skötkonung rasande. Ingegerds far och den norske kungen (den blivande Olav den helige) var nämligen bittra fiender. Olof brukade föraktfullt kalla Olav för "tjockisen".

Norske Olavs frieri till Ingegerd var samtidigt ett fredsinitiativ. Men Olof skötkonung ville inte höra talas om någon försoning med Olav, hur varmt än Ingegerd talade för giftermålsplanerna. Det var inte förrän sveahövdingarna på tinget i Uppsala 15 februari 1018 hotat kung Olof med att han skulle mista huvudet om han inte slöt fred med den norske kungen, som han motvilligt gav med sig. Men något bröllop blev det aldrig, trots att den ivriga Ingegerd skickat fästmannen en guldstickad kappa. Olof hindrade helt enkelt dottern från att resa till Norge.

Det dröjde inte länge innan sändebud från en ny friare dök upp. Det var Jaroslav, furste i Novgorod ("nya staden"), som hörde av sig. Olof skötkonung blev mycket lättad och glad över detta giftermålsanbud. Förhållandet till fadern var säkert frostigt efter affären med Olav, och för Ingegerd var det knappast tal om att våga neka. Men hon ställde villkor: en svensk hövding, jarl Ragnvald, skulle följa med henne österut och hon ville också ha landskapet Ladoga som personlig förläning. Fadern, och Jaroslavs ambassadörer, accepterade.

Rysk furstinna

Ingegerd hade ännu inte fyllt 20 år när hon blev rysk furstinna. Men med sin viljestyrka och sin näsa för maktspel framstår hon i källorna som en viktig rådgivare till sin 25 år äldre man, på flera ställen rentav som den dominerande av de två. Hon lyckades, enligt en isländsk källa, till exempel en gång att stifta fred mellan Jaroslav och en av hans bröder,  just när deras arméer skulle gå lös på varandra.

År 1035 hade Jaroslav (även kallad "den vise") lyckats besegra och manövrera ut alla medtävlare om makten i Ryssland och han och Ingegerd kunde för gott flytta till huvudstaden, Kiev. Därmed inleddes det ryska rikets första guldålder. Storfursten byggde en helt ny stadsdel, omgiven av flera kilometer lång, elva meter hög vall. Tre portar ledde in dit: den förnämsta kallades Gyllene porten. Det var kejsarstaden, Konstantinopel, som var förebilden och Jaroslav öppnade Kiev och övriga Ryssland för grekiska präster, arkitekter, konstnärer och hantverkare.

Ingegerd och Jaroslavs 10 barn

Sju söner och tre döttrar är kända från Jaroslavs och Ingegerds äktenskap. Sönerna hette Ilja, Vladimir, Zjaslav, Svjatoslav, Vsevolod, Igor och Vjatjeslav. Av döttrarna blev en, Elisabet, gift med alla tiders kanske största norska viking, Harald hårdråde, en gammal vapenbroder till Jaroslav. En andra dotter, Anastasia, gifte sig med Ungerns blivande kung Andreas. Den tredje dottern, Anna, gifte sig med Henrik I av Frankrike, en av de första i den så kallade kapetingska ätten. När Anna kom från Kiev till Frankrike väckte hon sensation genom sin bildning, hon kunde nämligen läsa och skriva, det kunde inte de andra kvinnorna vid det franska hovet.

Ättlingar till kapetingerna regerar än i dag i Europa. Kung Juan Carlos i Spanien är, om man räknar på detta sätt, en av Ingegerds sentida ättlingar liksom storfursten Jean av Bourbon-Parma, Luxemburgs nuvarande regent.

Ingegerds ungdomskärlek

Ingegerds äktenskap med Jaroslav varade i 30 år. Men sin ungdomskärlek, norrmannen Olav Haraldsson, glömde hon aldrig. När det blivande norska nationalhelgonet 1028 drevs på flykten från hemlandet fann han en fristad i Novgorod. Nu fick han också träffa Ingegerd. "Hon och Olav älskade varandra i hemlighet", om man får tro en isländsk källa, Emunds saga.

Ingegerd tog också till sig Olavs son Magnus som fosterbarn, för när Olav återvände till Norge - han skulle komma att stupa vid slaget vid Stiklastad - stannade pojken hos Ingegerd. Så småningom blev Magnus Olavsson ("den gode") kung av Norge, han med.

Ingegerd går i kloster

Enligt ortodoxa källor ägnade sig Ingegerd (hennes ryska namn var Irina) intensivt åt kyrkan och det religiösa livet. Hon instiftade ett nunnekloster och lät, mot slutet av sitt liv, själv viga sig till nunna enligt den strängaste ordningen och fick då namnet Anna. "Hon visade därmed sin djupa fromhet och sin sant kristna ödmjukhet", heter det. En rysk 1800-talskälla slår fast: "Anna (Ingegerd) var det första exemplet på att storfurstliga personer blev heliga genom att gå i kloster. Denna sedvana, som hämtats från grekiska härskare, började i Ryssland på 1000-talet och fortsatte oavbrutet nästan till 1600-talet".

Begravd i Sofiakatedralen, Kiev

Ingegerds kvarlevor vilar tillsamman med makens i en sarkofag i Sofiakatedralen i Kiev. Det är en massiv, nästan två och halv meter stor pjäs i grå marmor. Sovjetiska forskare öppnade sarkofagen 1939 och undersökte innehållet. Ingegerds välbevarade kranium var av nordisk typ, massivt och tungt med en elliptisk form. Pannan var "inte särskilt hög" och hade en "genomsnittlig" lutning. Näsan var "starkt framträdande med en smal näsrot". Hakan var "av genomsnittlig storlek" men "markant framträdande". Tänderna bedömdes som rätt väl bevarade. Forskarna fann att Jaroslav varit ca 172 cm och Ingegerd ca 162 cm lång.

Firas som helgon i Ryssland

Ingegerd firas enligt den ryska kyrkokalendern som helgon den 10 februari och 4 oktober. 10 februari är hennes egen dödsdag och 4 oktober är sonen Vladimirs dödsdag. Vladimir lät bygga Sofiakatedralen i Novgorod, en mindre variant av Sofiakatedralen i Kiev. 4 oktober var på medeltiden stor högtidsdag i Novgorod och alla de ledande kyrkliga dignitärerna var skyldiga att infinna sig till mässorna. Självaste tsar Ivan ("den förskräcklige") beslutade 1556 att gudstjänster och allmänna själamässor skulle hållas över Ingegerd och Vladimir "så länge världen består".

Efter det kommunistiska sammanbrottet i Ryssland har kyrksamheten där fått ett nytt liv liksom sökandet efter nationens andliga rötter. Också helgonet Ingegerd har "nyupptäckts". Ett av många bevis på detta är att det ryska statliga filminstitutet 1996 spelade in en film om hennes liv. Filmteamet var också i Sverige och filmade här bland annat i Eskilstuna, vid Husaby källa och i Sigtuna.

Svensk-ortodox församling i Eskilstuna bär S:t Annas namn

Som andlig gestalt lever Ingegerd fortfarande inte bara i Ryssland, utan också i Sverige. I Eskilstuna finns sedan 1968 en svensk-ortodox församling som bär S:ta Annas namn och där Ingegerd vördas. Inom denna svenska ortodoxi betecknas Ingegerd till och med som Sveriges skyddshelgon.

Ingegerd är ett märkligt kvinnoöde från vikingatiden - ett öde, som i Sverige är ganska okänt.

Läs om tidigare aktuella historiska personer:

Tycho Brahe - astronom och vetenskapsman på 1500-talet

Heliga Birgitta - Sveriges enda kanoniserade helgon