Mer information om dessa personer och deras släktförhållanden finner du i registret, sök på för- eller efternamn...

Alexander Pusjkin (Pushkin) (1799-1837), rysk författare och nationalskald. Att Alexanders morfars far var afrikan från Kamerun och general i ryska armén är nog inte allmänt känt. Han kom via fångenskap hos sultanen i Istanbul som gåva till Peter den stores hov i början av 1700-talet. Han hette Hannibal och var gift med en svensk kvinna, Christina Regina Siöberg (Mathiasdotter) och paret fick inte mindre än 10 barn…
Alexander Pusjkin fortsatte moderniseringen av det ryska litteraturspråket efter franskt mönster. Han förnyade tidigare versgenrer och fann en balans mellan romantisk diktion och klassicistisk behärskning i sin lyriska poesi, vilket gör att den fortfarande känns frisk och levande. Han använde ett folkligt tilltal samt introducerade en berättarteknik som blandade dramatik, romantik och satir. Detta fick stor betydelse för senare ryska författare och är sedan dess intimt förknippat med rysk litteratur.

Carl Gustaf Emil Mannerheim (1867-1951), finlandssvensk friherre, militärofficer och statsman. Gustaf Mannerheim är främst känd för sin ledande roll under finska vinterkriget 1939-1940 och fortsättningskriget, men hade därtill ett avgörande inflytande på genomförandet av Finlands självständighet 1917, finska inbördeskriget, dess politiska orientering mot övriga Norden och stadfästandet av Finlands regeringsform från 1919. 53 år efter sin död röstades han fram som den främste finländaren genom tiderna.
Mannerheim fick militär utbildning i tsarryssland. Han deltog som officer i det rysk-japanska kriget 1904–1905, där han befordrades till överste. Efter kriget tillbringade han en tid i Finland och Sverige 1905–1906. Han ledde en geografisk och militär expedition från Tasjkent till Kashgar från juli till oktober 1906, tillsammans med den franske sinologen Paul Pelliot. Kort därefter ledde Mannerheim en separat expedition, fram till hösten 1908, under vilken han mötte bland andra Dalai lama. Han deltog i första världskriget som kommendör för den ryska avdelta Gardeskavalleribrigaden i Warszawa. Han erhöll Rysslands mest eftertraktade tapperhetsmedalj, Sankt Georgsorden, på hösten 1914.

Erik Gustaf Geijer (1783-1847) var författare, skald, tonsättare och historieprofessor. Åren 1809-1810 tillbringade han i England. Under den här resan utnämndes han till docent i historia (år 1810) vid Uppsala universitet och ingick följande året i Götiska förbundet, i vars verksamhet han ivrigt deltog. År 1817 blev han professor i historia och ansågs såsom universitetets främste man på sin tid. Som professor vid Uppsala universitet skrev han Svenska folkets historia och blev genom detta också en berömd historieskrivare.

Agnes Julie Fredrika von Krusenstjerna (1894-1940) var dotterdotters dotter till Erik Gustaf Geijer. Hon blev författare och debuterade 1917 med Ninas dagbok som är en roman av flickbokskaraktär. Hon fick sitt stora genombrott med romanerna om Tony som publicerades mellan 1922 och 1926 och är utvecklingsromaner om en ung flicka i överklassmiljö. Serien bestod av tre delar, Tony växer upp, 1922, Tonys läroår, 1924 och Tonys sista läroår, 1926. Det som förorsakade att just dessa romaner fick stor genomslagskraft var att de var författade med en sexuell öppenhet som under det tidiga 1900-talet var mycket ovanlig. Romanerna skildrar också livet på ett sinnessjukhus.

Ellen Karolina Sofia Key (1849-1926) var författare, pedagog och kvinnosaksideolog. Den svenska släkten Key härstammar enligt sägen från James MacKay som kom till Sverige från Skottland under det 30-åriga kriget. Ellen Key försörjde sig en tid som lärarinna på Anna Whitlocks skola, som hon varit med och startat. Samtidigt höll hon föreläsningar på Stockholms arbetarinstitut och andra sammanhang i framför allt litteratur och historia. Hon blev nationellt uppmärksammad som opinionsbildare när hon 1889 föreläste om yttrande- och tryckfriheten på studentföreningen Verdandi. Ellen Key är känd som författare och pedagog. Som författare har hon utgivit bland annat en biografi över sin far, flera feministiska artiklar, böcker om folkbildning, arbetarrörelsen och samtidspolitiska pamfletter, och författaranalyser. Det verk som blivit mest omtalat är Barnets århundrade (1900) som översatts till 26 språk och handlade om Keys synpunkter på skola och uppfostran.

Carl Jonas Love Almquist (1793-1866) var författare och skolreformator. Kvinnokämpe, miljöaktivist, teolog, poet, pedagog, mystiker och - eventuellt - giftmördare. Det är nästan omöjligt att finna ett ämne där inte 1800-talets radikalaste hjärna redan varit framme och petat. Ingen väckte känslor som Carl Jonas Ludvig ”Love” Almqvist. Jo, Strindberg, möjligen. Här finns samma våldsamma kast mellan skönt och fult, fromt och hädiskt, romantiskt och radikalt. Men när det kom till privatlivet var Love Almqvist ännu mer motsägelsefull, svårfångad och bångstyrig: -Statsanställd byråkrat – men också romantisk diktare. -Vigd präst – men också radikal journalist. -Idealistisk lantbrukare – men också älskad rektor. -Sambolivets förespråkare – men själv gift med två fruar samtidigt.
Noterbart är också att hans yngre bror, generaldirektören Gustaf Fridolf Almqvist blev morfar till en annan stor svensk med friheten, rättvisan, litteraturen och poesin som högsta ledstjärnor: Dag Hammarskjöld.

Ivar Kreuger (1880-1932) var ingenjör, företagsledare, finansman och grundare av Kreugerkoncernen. Han utbildade sig till civilingenjör vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Efter examen, redan som tjugoåring, sökte han sig utomlands och var framför allt verksam i USA, där han fick upp ögonen för den nya tekniken att bygga med armerad betong. Tillbaka i Sverige grundade han tillsammans med kollegan Paul Toll byggföretaget Kreuger & Toll. Firman blev mycket framgångsrik och fick entreprenad på flera prestigefyllda byggen, till exempel Stockholms stadion och Nordiska Kompaniet. Med familjens tändsticksfabrik i Kalmar som grundplåt köpte Kreuger upp konkurrenter i branschen. 1917 hade han samlat hela landets tändsticksindustri i Svenska Tändsticks AB, där han själv blev VD. Kreuger hade också aktiemajoritet i Svensk Filmindustri och kunde, tack vare den positionen, frottera sig med Hollywoodstjärnor som Mary Pickford och Douglas Fairbanks när de var på Sverigebesök. Under 1920-talet gav sig Kreuger ut på den internationella marknaden. Med sitt tekniska kunnande, ekonomiska nytänkande och breda kontaktnät vann han stort förtroende inom affärsvärlden. Många europeiska länder befann sig i ekonomisk kris efter första världskriget, och Kreuger lånade ut stora belopp till en rad regeringar. Som motprestation krävde han monopol på landets tändstickstillverkning.
Strax före börskraschen i USA 1929 stod Ivar Kreuger på höjden av sin karriär. Han hade i princip världsmonopol på tändstickor och var huvudägare i en rad svenska företag som LM Ericsson, Boliden och Svenska Cellulosa AB.

Jacob Wallenberg (1746-1778) var präst, författare, kåsör, poet och tecknare. Han är främst känd för eftervärlden för sina humoristiska reseskildringar. 1769 reste Wallenberg med en ostindiefarare till Kina. Hans upplevelser gavs 1781 ut i reseskildringen Min son på galejan. Texten är rolig och stundom grov och hans skildring är frisk och levande. Han var bror till lektor Marcus Wallenberg. Finanssläkten Wallenberg finns med i personregistret.

John Hall, den äldre (1735-1802) var son till en brittisk invandrare, bosatt i Göteborg. John Hall var företagare och tillsammans med skotten Thomas Erskine startade han företaget Hall & Co som främst sysslade med export av stångjärn, trä och tranolja. Företaget ägde även ett antal bruk längs Göta älv, i Värmland och i Bergslagen. Importen bestod bland annat av salt, kol, bly, glas och kolonialvaror. I slutet av 1700-talet var John Hall den ende ägaren och ansågs vara den förmögnaste mannen i Göteborg.
John Hall köpte 1778 det lantliga Gunnebo i Fässbergs socken och lär under årens lopp ha lagt ut 38 tunnor guld på egendomen. En tunna guld var 1777 värd 100 000 riksdaler silvermynt. Uppdraget att rita Gunnebo slott med kringliggande trädgårdar samt ekonomibyggnader och lantgård gav John Hall till Göteborgs dåvarande stadsarkitekt, Carl Wilhelm Carlberg. Familjen Hall använde Gunnebo, som stod färdigt 1796, som sitt sommarnöje.

Charles Emil Hagdahl (1809-1897) var en svensk läkare och författare till en kokbok som blev mycket populär och inflytelserik. Hagdahls eftermäle vilar helt och hållet på boken "Kokkonsten som vetenskap och konst" (full titel: ”Kokkonsten som vetenskap och konst med särskildt afseende på helsolärans och ekonomiens fordringar”). Den utkom 1878-1879 och omfattar omkring 3000 recept (allt från struvor till stuvning på grävling), samt råd om hantering av livsmedel och uppfostran av hembiträden. Boken innehåller även bestämda åsikter om hur husmödrar och tjänstefolk bör hanteras. Stilen är omväxlande praktisk och sirligt poetisk och drömmande.
Hagdahl var morfar till bröderna Jacob och Marcus Wallenberg.