Absalon Hvide

Biskop i Roskilde 1158–1191, ärkebiskop i Lund från 1177. Blev ca 73 år.

Noteringar

Absalon, död 1201, dansk statsman, biskop i Roskilde 1158–1191, ärkebiskop i Lund från 1177.

Absalon, son till Asser Rig Hvide, föddes i Fjenneslev år 1128 och begravdes i Sorö kloster år 1201. Han var känd för att han "lät svärden sjunga mässa till Herrens ära"...

Under 1100-talet fanns tre mäktiga ärkebiskopar i Danmark: Ascer (Assar), Eskil och Absalon. I samarbete med kungamakten byggde de upp Danmark till ett land av europeiskt snitt. Både Eskil och Absalon var skolade i Frankrike och stod under stark påverkan av cistercienserna. Absalon kom att studera vid högskolan i Paris, som var den tidens stora lärdomsmetropol. Där påverkades han av det kyrkliga uppsving som Bernhard av Clairvaux gick i spetsen för och han knöt vänskap med den kände abboten Vilhelm som han sedan år 1165 skulle komma att kalla till Danmark för att återupprätta klostertukten. "Men han blev icke endast en from och lärd klerk utan utbildade sig även tidigt i all krigisk idrott".

Absalon var fosterbror till kung Valdemar "den store" och blev i vuxen ålder dennes främste medarbetare och rådgivare. Tillsammans gjorde de slut på tjugosex års inbördeskrig och skapade en storhetstid för Danmark. Han blev under Knut VI (1182–1202) Danmarks egentlige styresman.

Vendernas härjningar hade tilltagit på de danska kusterna och därför ledde Absalon i en följd av år på 1160-talet årliga ledungståg mot de slaviska och hedniska venderna i Nordtyskland - till Rügen och Pommerns fastland - varav ett gick ca 1169 till Rügens befästa stad Arkona som intogs och där hednatemplet med avgudabilderna revs, bland dem trästatyn av krigsguden Svantevit, fadern till alla andra gudar. Invånarna fick välja mellan att döpas eller att avrättas. Framgångarna stärkte kraftigt Danmarks ställning gentemot andra europeiska makter.

Det har sagts om honom att han var "lika mycket viking som biskop". Skåningarna blev snart missnöjda med hans stränga styrelse och många kyrkobyggnader och klagade också över de själländske länsherrar som han insatte - i skånska ögon utlänningar. År 1180 gjorde de öppet motstånd och fordrade att Absalon skulle lämna stiftet, något som 1181 övergick i regelrätt uppror. Kung Valdemar den store, som vuxit upp som en bror med Absalon, trädde då in och slog ner upproret vid Dysie å (Dösjebro, nordväst om Lund).

Absalon var den som gav Saxo Grammaticus i uppgift att nedteckna Danmarks historia - verket Gesta Danorum - och han lade grunden för Köpenhamn genom att anlägga biskopsborgen Havn år 1167.

Absalon återupprättade Sorö kloster som hans släkt grundlagt, och såg också till att ge det rundliga förläningar. Då ärkebiskop Eskil i Lund år 1177 nedlade sin värdighet korade han Absalon till sin efterträdare, men då Absalon inte ville lämna sitt själländska stift avböjde han upphöjelsen tills påven gick med på att låta honom förena båda ämbetena, vilket gav honom en makt som ingen biskop vare sig tidigare eller senare haft.

Efter Valdemars död år 1182 stod Absalon trofast vid sidan av sonen Knud Valdemarsson (Knut VI ), som lär ha vuxit upp hos Absalon. Djärvt avvisade han den tyske kejsarens krav på att Danmark skulle förklaras för län under honom, och år 1184 slog Absalon den pommerske hertigen Bogislav i ett sjöslag vid Rügen och lyckades sånär förinta hela hans flotta. Han medverkade även till vederlagsrättens revision, d.v.s. ordnandet av adelns ställning.

Absalon dog under påsken år 1201 och fick sin grav i Sorö klosterkyrka. På hans grav står att han var "en god och from man".

Om danska ätten Hvide:
Hvideätten, Danmarks mäktigaste stormannasläkt under medeltiden, med bl.a. Absalon och Andreas Sunesøn. Namnet kommer från grundaren, Absalons farfar Skjalm, kallad Vite (danska Hvide).
(Källa: Bonniers stora lexikon 2000 och Bo Theutenberg - Folkungar och korsriddare)

Personhistoria

Källor