Erik Glysing (Kettilsson)

Riddare, riksråd, marsk.

Barn med Ingrid Magnusdotter

Noteringar

Erik Kettilsson Puke var son till riddaren Kettil Ragvaldsson Puke.

Efter att den kände hertigen Bengt Algotssons död 1360 stod Erik Kettilsson högt i gunst hos kungen Magnus Eriksson, som utnämnde honom till marsk i Värmland. Han styrde över detta landskap och var hövitsman på slottet Dalaborg till sin död. Han var lojal till kung Magnus och sonen Håkan hela livet och vid fredsförhandlingarna 1370 med kung Albrekt var han ett av kung Håkans ombud och deltog året därpå i tåget mot Stockholm. Vid fredsslutet erbjöds han plats i rådet och att bli rikets marsk, men han tackade nej till dessa ämbeten och kvarstod som rådgivare till kung Håkan.

I mars 1388 hyllades drottning Margareta "såsom sin och Sveriges rikes fullmäktiga fru och rätta husbonde" på Dalaborg. Intiativet till mötet hade tagits av svenska stormän, som med oblida ögon såg kung Albrekt av Mecklenburgs växande maktambitioner efter stormannen Bo Jonsson Grips död. Man undertecknade den så kallade Dalaborgsöverenskommelsen, som i praktiken gjorde Margareta till regent även över Sverige. Unionen fullbordades senare i Kalmar. Erik avgav en lojalitetsförklaring till drottning Margareta och han blev en av de män, som fick i uppdrag av drottningen att styra Sverige.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lite historik om Dalaborgs slott i Dalsland

Borgen tros har varit en tvåvånings, ca 20 meter lång timmerbyggnad, en s.k "träborg" byggd på en kraftigt murad källargrund av sten. Östra delen av grunden låg på en klippvägg. Överst i borgen var troligen en stor sal belägen. Det fanns även en vallgrav och en mur, krönt med palissader. Övre våningen sköt ut över den nedre och bildade ett skyttegalleri eller svalgång. Borgen byggdes av de båda hertigarna Erik och Valdemar Birgersson i samband med deras uppror mot sin bror kung Birger Magnusson 1304. I Erikskrönikan sägs att närboende allmoge plågades svårt med olidliga bördor innan borgen stod färdig. Förhållandena måste ha varit sällsynt vidriga eftersom medeltida rimkrönikor normalt inte brukar bry sig om arbetsfolkets villkor. Borgen kallades av folket för "fogdenästet":

Dalaborg brändes ner under Engelbrektsfejden på 1430-talet. Där huserade då en av kung Erik av Pommerns fogdar, Palne Jönsson, illa omtyckt för sina brutala metoder. I september 1434 attackerades Dalaborg av en styrka med värmlänningar och dalbor, ledda av väpnaren Peder Ulfsson Roos till Ervalla. I tre dagar belägrades borgen under stor manspillan efter försvararnas kanoneld. Till slut fick bondehären eld på huset, som brann ner till grunden. Den samtida Karlskrönikan berättar hur bondeplågaren Palne Jönsson i slutändan bad för sitt liv. Lite förvånande beviljades detta, trots att Engelbrekt folk inte var kända för att lägga fingrarna emellan. Peder Ulfsson beordrade honom att fly, men han fick inte ta med sig mer än han gick och stod i.

I dag återstår endast stenmurarna. Dalaborg ligger vid Vänerns västra strand på en klippudde i Dalbosjön, ca 1 mil sydöst om Mellerud. Borgen grävdes ut och konserverades 1938-1939. En modell av borgen finns att se på Melleruds museum.

Personhistoria

Källor