Olof Palme

Uppsalahistoriker, svensk frivillig i finska inbördeskriget. Blev 33 år.

Noteringar

Olof Palme var en av organisatörerna bakom en svensk frivilligkår i Finland för att delta i inbördeskriget mellan de vita och röda. Oron för en revolutionär omstörtning och bolsjevismens spridning även till Finland fanns i breda lager även i Sverige. Liksom andra på yttersta högerkanten i Sverige var han bitter över att den svenska regeringen hävdade sin neutralitet i striden om Finland, även om officerare tilläts ta tjänst på den vita sidan. Olof var en av 53 akademiker, som undertecknade ett upprop i tidningen Vårdkasen. Andra undertecknare var ärkebiskopen Nathan Söderblom och tonsättaren Hugo Alvén.

Under finska inbördeskriget fick kampen om Tammerfors en avgörande betydelse. Bland de 16 rikssvenskar, som stupade under första dagens strider i Tammerfors återfanns brigadens namnkunnigaste frivillige, nämligen den unge historikern och aktivisten Olof Palme.

Bland alla tiotusentals dödsannonser som trycktes i svenska tidningar under 1918, året då spanska sjukans lie svepte över land och folk, finns en som hundra år senare ter sig kusligt påträngande:

Olof Palme,
född den 21 september 1884
stupade i Tammerfors
i Svenska brigaden
den 3 april 1918,
för befästande av de uråldriga
banden mellan Sverige och Finland

Olof Palme, farbror till den socialdemokratiske statsministern med samma namn, föll för ett direkt dödande huvudskott i slutstriden om Tammerfors, där svenskarna stormade fram över en begravningsplats. Palme var den förste som anmälde sig som frivillig i Svenska brigaden – han hade nummer ett i brigadens rullor – och hade vid det laget gjort sig känd som ultrakonservativ aktivist.

Han hade studerat historia för professorn, akademiledamoten och högerpolitikern Harald Hjärne i Uppsala, skrivit en licentiatavhandling, engagerat sig i den konservativa studentföreningen Heimdal och prisbelönats av Idun för skådespelet ”Förnyelse” om en arbetskonflikt där utomstående agitatorer sliter sönder relationerna mellan arbetare och bruksägare. I förordet beskrev Palme mellan arbetare och bruksägare. I förordet beskrev Palme pjäsen som ”ett skri... mot vår tids allt förhärjande demon: socialismen.”

Han var bestämd motståndare till utvidgad rösträtt och bröt med högern när Arvid Lindman drev igenom en partiell rösträttsreform för män 1907-1909. Själv född i Finland hyste Olof Palme ett glödande engagemang för en finsk återförening med Sverige, med militära medel om så krävdes. I olika artiklar och småskrifter utvecklade han rasistiska och närmast fascistiska motiv: ”I varje finne göms, trots seklers odling, en bit barbar, som ännu länge tarivar, liksom hittills, vård och tuktan.” Någon finsk självständighet var han inte intresserad av. Finland borde tillhöra Sverige: ”I ett oafhängigt Finland ginge den svenska odlingen till säker undergång.”

Olof Palme begravdes i Uppsala domkyrka den 26 april. Den ståtligt inramade jordfästningen förrättades av ärkebiskop Nathan Söderblom under ”Iifliv tillströmning från allmänhetens sida”, meddelade Svenska Telegrambyrån.
Hans brorson med samma namn blev sedemera svensk statsminister 1969-1976 och 1982-1986.
(Källa: Torbjörn Nilsson - Guide till Sveriges historia i Europa)

Personhistoria

Källor