Brynolf Algotsson

Biskop, kanik i Skara, dekan i Linköping, kyrkomusiker. Blev ca 77 år.

Noteringar

Brynolf Algotsson var den mest berömde biskopen i Skara genom tiderna. Hans ämbetstid varade åren 1278-1317. Han anses som en av "den svenska medeltidens namnkunnigaste prelater".

Han skickades till Paris redan som elvaårig och studerade i sin ungdom vid Sorbonneuniversitetet. Han blev kvar vid Seine i hela 18 år. Han skaffade sig djupa insikter i kanonisk lag, vilket var en stor tillgång i karriären som biskop.

C:a år 1277 återvände Brynolf till Sverige, där han tack vare släktförbindelser - han var son till lagman Algot - erhöll viktiga ämbeten: han blev kanik i Skara och dekan i Linköping. I samband med utnämningarna fick Brynolf också en donation av kungahuset. Formellt överlämnades donationen av ärkedjäknen och jarlasonen Bengt Birgersson, som senare blev biskop i Linköping.

År 1278 valdes han till biskop i Skara och kom att bli en av de driftigaste sådana genom tiderna. Som biskop i Skara var Brynolf en av kung Magnus starkaste anhängare, liksom f.ö. hans bröder Peter och Rörik. Men 1288 inträffade skandalen, när Brynolfs bror Folke rövade bort jungfrun Ingrid Svantepolksdotter, med påföljande kunglig hämnd mot hela släktkretsen. En tid efter händelsen måste Brynolf söka skydd i Alvastra, men efter skriftlig kapitulation återkom han som biskop och rådsherre.

Han finansierade utbyggnaden av domkyrkan i Skara, utvecklade katedralsskola och domkapitel. Han ville att fler svenskar skulle resa till Paris för att studera och inrättade därför en särskild byggnad i Paris, avsedd främst för studenter från Västergötland - Domus Scarensis - "Skarahuset".

Brynolfs starkaste fäste var Läckö på Kollandsö, taktiskt välplacerad på en hög klippudde vid Vänern. Första noteringen om Läckö är från 1294 och Brynolf lade 1298 grunden till en befäst borg, som troligen bestod av två eller tre enkla hus inom en skansmur. Borgen låg strategiskt mitt i det dåvarande stiftet. På sin väg mot Nidaros (nuvarande Trondheim) fann även pilgrimerna att borgen utgjorde en bekväm anhalt. Efter en brand på 1470-talet utvidgades borgen av biskop Brynolf Gerlachsson, men efter reformationen 1527 upphörde Läckö att fungera som biskopsborg.

Skarabiskopen Brynolf Algotsson hämtade en gåva från den norske kungen Håkan Magnusson i Lödöse den 2 september 1304. Visserligen var presenten liten, en tagg, men inte vilken tagg som helst utan en från den törnekrona, som hade plågat Jesus vid korsfästelsen. Gåvan till den norske kungen kom från Filip "den sköne" (1268-1314).

Att Skara domkyrka hade en relik, som sades vara äkta, är tämligen oomtvistat. När en procession förde taggen ur törnekronan från Lödöse till Skara sägs biskopen själv ha vandrat barfota hela den 10 mil långa vägen. Men med tanke på att biskopen var ca 65 år gammal och säkerligen var hans krafter i avtagande, så talar det mesta för att han red...

Brynolf skrev sedan ett "officium", en tidebön, till törnetaggens ära, som starkt påverkade Heliga Birgittas tankevärld.

Brynolf Algotsson avled år 1317, och det dröjde inte länge förrän han vördades som helig man inom biskopsdömet eftersom det uppstod rykten om hans helighet och det berättades att folk blev botade vid hans grav. En västgötsk helgonkult med Brynolf i centrum blomstrade således under senmedeltiden. Han skrinlades 1492 och saligförklarades, men så långt som till kanonisering gick det aldrig eftersom reformationen kom emellan.

Den medeltida törnekronefesten förlades i Skara stift till den 2 september och det var en glädjens högtid. Glädjen bestod i att Västergötland hade fått en gåva med direkt anknytning till Jesus. Men taggen är försvunnen - ingen har sett den sedan Gustav Vasa genomdrev den kyrkliga reformationen på 1500-talet.

På Västergötlands museum i Skara kan Brynolf biskopliga prakt beskådas i form av en mässhake, vackert täckt med broderier i silke och guldtråd, föreställande Kristus, Maria, apostlar, helgon och änglar.
(Källor: Dick Harrison - Jarlens sekel och Skara stiftshistoriska sällskap - Biskopen och törntaggen)

Personhistoria

Källor