Blev högst 24 år.
Elsa Beata Persdotter Brahe 1629-1653
1629 Rydboholm, Östra Ryd, Uppland. [1]
1653-04-07 Vadstena, Östergötland. [2]
1653-08-28 Visingsö, Brahekyrkan, Småland. [2]
1649-06-17 Stockholm, Stockholms slott. [1]
Elsa Beata var född 1629 och hade under sin uppväxt varit föremål för faderns, Per Brahes, särskilda omsorger. De tider som han och hans hustru tillbringade i Finland hade hon uppfostrats hos farmodern på Rydboholm. Brahe visade sin omtanke om dottern i flera bevarade brev. Hon fick lära sig allt som hade med hushållet att göra, både rent praktiskt när det vankades större bjudningar, men också mer teoretiskt och ekonomiskt. Fadern ville att den unga dottern skulle ärva hans bördsstolthet och han planerade för att hon inte skulle behöva känna sig kränkt i ceremoniella sammanhang.
När Elsa Beata blev lite äldre började fadern se sig om efter en lämplig make till henne. Valet föll på Henrik von Thurn, en krigare som kommit till Sverige och fått sin släkt introducerad på Riddarhuset. Det sades att hans släkt stammade från 300-talet, en uppgift som helt säkert var överdriven, men som sannolikt påverkade Brahes val av måg. Å andra sidan visade han sig snart opålitlig. Rapporter kom 1645 från det tyska riket att von Thurn råkat i slagsmål och dödat sin motståndare. Något sådant kunde inte accepteras av Brahe och han såg till att Elsa Beata fick en mer lämplig man.
Ett år senare sållades en furste fram bland kandidaterna som anhöll om den unga grevinnans hand. Elsa Beata hade kommit till Stockholm och börjat tjänstgöra som hovdam hos drottning Kristina. Av allt att döma tycks drottningen ha fattat tycke för Elsa Beata, för hon beslutade sig för att betala och stå som värd för hennes bröllop. Det var också hon som introducerade Elsa Beata för hertig Adolf Johan. Han var pfalzgreve och yngre bror till Karl Gustav och född samma år som hon, 1629. De trolovades 1646 när de båda var sjutton år gamla, men man väntade några år med bröllopet.
Elsa Beatas och Adolf Johans äktenskap blev inte särskilt lyckat; det visade sig att Adolf Johan var mer intresserad av sällskapsliv och utsvävningar än av familjeliv. Han fick snart tjänst som kammarherre och hade därmed en säker årsinkomst. Genom Magnus Gabriel De la Gardie, som var gift med hans syster, blev han generalguvernör i Västergötland och det ökade parets inkomster högst väsentligt.
Efter några års äktenskap föddes deras son, Gustav Adolf. Den lille levde bara ett par dagar och hans död blev en svår förlust för Elsa Beata och säkert också för fadern Per Brahe. Elsa Beata hade redan före sin graviditet varit sjuklig och tidvis svag. Våren 1653 blev hon sämre och den 7 april avled hon under ett besök i Vadstena, ännu inte 24 år gammal.