Ebba Margareta De la Gardie

Barn med Fredrik Magnus Stenbock (1696 - )

Noteringar

Om Carl Magnus Stenbock, Dagö och Gammalsvenskby
Carl Magnus Stenbock var bara 16 år när Vapnö såldes till Georg Bogislaus Staël von Holstein. Carl Magnus fick nöja sig med arvet från sin mor, Ebba Margareta de la Gardie. Arvet var Dagö utanför Estlands kust som släkten hade ägt sedan 1620. Ön hade varit befolkad av svenska och finlandssvenska bönder och fiskare sedan 1250 för att säkra farlederna för Hansaförbundets viktiga skeppsfart. För denna vakthållning hade de inflyttade bönderna lovats att för all framtid vara fria bönder.

När Ebbas anfader, Jacob Pontusson de la Gardie, förvärvade Dagö från Gustav II Adolf började de första konflikterna med bönderna, vars privilegier inskränktes hela tiden. Med Karl XI:s reduktion 1680 försvagades adeln, och Dagö återgick till svenska kronan. Efter Stora nordiska kriget 1700 kom Dagö i rysk ägo. Ebba Margareta de la Gardie gifte sig med Magnus Stenbocks son Fredrik Magnus Stenbock, som hade goda personliga förbindelser med den kejserliga ryska familjen och genom Katarina II återfick Ebba de egendomar på Dagö, som reduktionen tagit från familjen.

Carl Magnus Stenbock ärvde Dagö 1776, men han kom genast i bråk med bönderna som ville hävda sina rättigheter. Detta var något som Carl Magnus inte var van vid av svenska bönder som hade kuvats till adelns egna egendom. Det slutade med att bönderna blev vräkta från sina gårdar och med Katarina II:s medverkan förflyttades de. De skulle kolonisera det nyryska guvernementet i Ukraina, enligt planer som furst Potemkin hade utarbetat. Med lögnaktiga löften om goda jordar lockades de till byn som skulle komma att kalla Gammalsvenskby. En stor del av de utvisade dog under den långa vandringen, som anträddes den 20 augusti 1781. Åren därefter dukade många under av de umbäranden som de fick utstå för att halläningen Carl Magnus Stenbock inte höll löftena som givits.

Carl Magnus eftermäle kom aldrig upp i hans farfars dignitet, utan har i stället gömts undan i tidens glömska. Han dog den 20 januari 1781 i Tallin i Estland, men Gammalsvenskbyn skulle fortsätta att ge eko i de historiska annalerna även in i vår tid.
(Källa: Bengt Streiffert - Hallandsfarares Information nr 139 mars 2023 – lästips: Jörgen Hedman – Lars Åhlander, Gammalsvenskby)

Personhistoria

Källor