Personakt Antavla

Thérèsa Amalia Carolina Josephina Antoinetta av Sachsen-Altenburg

Prinsessa av Sachsen-Altenburg, hertiginna av Dalarna. Blev 77 år.

Far:Edvard av Sachsen-Altenburg (1804 - 1852)
Mor:Amalia av Hohenzollen-Sigmaringen (1815 - 1841)

Född:1836-12-21 Tyskland, Friesdorf, Bayern. [1]
Begravd:Stockholm, Riddarholmskyrkan. [2]
Död:1914-11-17 Stockholm, Haga slott. [2]

Äktenskap med Nicolaus August Bernadotte (1831 - 1873)

Vigsel:1864-04-16 Tyskland, Altenburg. [3]

Noteringar

Prinsessan Teresia kom till Sverige 1864 genom giftemål med prins August, yngste son till Oscar I och således bror till Karl XV och Oscar II. Hon är en av de minst kända personerna i familjen Bernadotte, vilket förmodligen beror på att hon ansågs vara psykiskt labil och därför levde ett tillbakadraget liv.

Teresia (hennes namn var Thérèse Amalie Caroline Josephine Antoinette) var född 21 december 1836 på slottet Triesdorf i Bayern som prinsessa av Sachsen-Altenburg. Hon träffade August första gången i Hannover 1852. Prinsen besökte henne igen i Düsseldorf 1864 och parets förlovning eklaterades efter bara en vecka. Bröllopet stod i Altenburg den 16 april 1864 och Teresia blev svensk prinsessa och hertiginna av Dalarna.

När de gifte sig var August 32 år, Teresia var 27 vilket vid den tiden var en ovanligt hög giftemålsålder för en kvinna. Som exempel hade Teresias yngre syster bara varit 16 år när hon blev bortgift. Äktenskapet var helt säkert ett konvenansäktenskap och man kan tänka sig att brudens fina anor uppskattades av den i kungliga sammanhang nya familjen Bernadotte. August och Teresia fick emellertid inga barn.

Det florerade en hel del skvaller om prinsparet och flera anekdoter anspelar på att varken August eller Teresia ansågs vara några direkta ljushuvuden. ”De säger att jag är dum, men då skulle de höra min Teresia”, lär August till exempel ha sagt vid ett tillfälle.

Ångloket ”Prins August”, som sedan 1856 trafikerade södra stambanan, var uppkallat efter prinsen och uttrycket ”dummare än tåget” lär ha kommit till som ett fyndigt sätt att yttra sig om hans intelligensnivå utan att säga rakt ut vem man syftade på.

Teresia psykiska besvär, som gav upphov till smeknamnet ”Lilla hoppetossan”, förvärrades när August 1873 avled i sviterna av en lunginflammation. 1875 skriver Fritz von Dardel: ”Hertiginnan av Dalarna är nu av sina släktingar i Tyskland förklarad rubbad till förståndet och på deras begäran kommer hon över vintern att stanna i Schweiz och behandlas av en läkare”.

Vistelsen i Schweiz kom att vara fram till 1890-talet när prinsessan ansågs vara frisk nog att få komma tillbaka till Sverige. Efter återkomsten levde hon ett tillbakadraget liv på Haga slott i Solna och kallades i folkmun för ”Hagaprinsessan”. Livet som änkehertiginna hade trots allt några ljuspunkter - Teresia var till exempel mycket road av musik och lämnade efter sig flera kompositioner. Hon sägs ha varit en flitig gäst i kungliga logen vid Musikaliska Akademien. Kanske var det den gemensamma passionen för musik som gjorde att Teresia kom bra överens med sin svägerska, prinsessan Eugénie. Augusts ogifta storasyster hade en sommarvilla på Gotland, Villa Fridhem, där Teresia vistades en period varje sommar.

Prinsessan Teresia avled på Haga slott vid 77 års ålder den 17 november 1914 och ligger begravd i det Bernadotteska gravkoret i Riddarholmskyrkan.


Personhistoria

ÅrtalÅlderHändelse
1836 Födelse 1836-12-21 Tyskland, Friesdorf, Bayern [1]
1841 Modern Amalia av Hohenzollen-Sigmaringen dör 1841 [4]
1852 Fadern Edvard av Sachsen-Altenburg dör 1852 [4]
1864 27 år Vigsel Nicolaus August Bernadotte 1864-04-16 Tyskland, Altenburg [3]
1873 36 år Maken Nicolaus August Bernadotte dör 1873-03-04 Stockholm, Stockholms slott [1]
1914 77 år Död 1914-11-17 Stockholm, Haga slott [2]

Källor

[1]Erik Lindorm - Ny svensk historia Oscar II och hans tid
  
[2]Populär Historia nr 6/2010
  
[3]Erik Lindorm - Ny svensk historia 1810-1872
  
[4]Stig Hadenius - Gustav V - en biografi
Thérèse Amalie Caroline Josephine Antoinette av Sachsen-Altenburg 1836-1914
Copyright: Engstrand 2010