Johan I Sverkersson

Kung i Sverige 1216-1222. Blev högst 21 år.

Noteringar

Johan Sverkersson, 1201-1222, kung 1216-1222, son till Sverker d.y. Karlsson.

I en samtida isländsk notis anges att han utnämndes till jarl, när han blott var en vinter gammal, en ”byxlös jarl”, som efterträdare till morfadern, Birger Brosa.

I tre år bar Johan "den unge" kungatiteln företrädd av förmyndare. Han kröntes i Linköpings domkyrka 1219 vid 18 års ålder. Den danske kungen Valdemar försökte förhindra kröningen genom att vädja till påven. Skälet var att han ansåg sig företräda sin systersons intressen. Hans vädjan skapade problem.

Folkungarna fick stort inflytande som rådgivare till Johan. Hans korta regeringstid präglades av flera åtgärder som innebar opposition mot den centrala påvemakten. Påven Honarius III skrev kritiska brev om hur tillsättning av biskopar skulle gå till. Stormännen donerade mark till biskoparna att leva av, men återtog marken efter biskopens död. Det fick unge Johan också skarp kritik för. Den egendom som en gång givits till kyrkan var enligt påven oantastlig. Redan på ärkebiskop Johannes tid (1185) utfärdade påven skyddsbrev för ärkebiskopens tillgångar. Folkungarna var inte så följsamma mot påven eftersom de ansåg att folket skulle utse kungar och biskopar. De ville se en nationell kyrka i Sverige där påvens makt begränsades.

År 1220 företog Johan ett framgångsrikt korståg till Finland och Estland. Han gjorde den gamla estniska fästningen Leal (estniska Lihula) till högkvarter och påbörjade ett missionsarbete. Johan återvände till Sverige.

De svenska trupperna i Estland överfölls en tidig morgon, 8 augusti 1220, av hedniska estländare från ön Ösel. En häftig strid utbröt varvid så gott som hela den svenska truppen nedgjordes. Under striderna dödades också den svenske jarlen Karl och biskop Karl från Linköping.

Johan avled vid 21 års ålder av sjukdom och begravdes i Alvastra kloster. Han var ogift och den siste av den sverkerska kungaätten. Enligt Västgötalagens kungalängd, som nedtecknades ett par decennier efter Johans död, hade han varit en ”godvillig” kung, och hela landet sörjde honom.

Personhistoria

Källor