Gustav Otto Stenbock (Gustavsson)

Gustav Otto Stenbock, 1614-1685, fältherre, riksråd 1652, greve, sonson till Erik Gustavsson Stenbock. Han var "greve till Bogesund (Ulricehamn), friherre till Öresten och Kronobäck, herre till Torpa, Kijda, Kolcka, Hesselbyholm, Harg, Wapnö och Spanrep".

1651 förärades familjen grevetitel, då Gustav Otto tillsammans med bröderna Fredrik och Erik förlänades grevlig värdighet av drottning Kristina. Året därefter introducerades den grevliga ätten Stenbock på Riddarhuset med plats nummer 12 bland övriga grevar.

Florentinaren Lorenzo Magalottis karaktärsteckning från 1674 är värd att återge i sin helhet: "Greve Gustav Otto Stenbock tillhör en yngre linje av den Stenbockska släkten. Han tjänade i det förra tyska kriget och nådde i det sista polska kriget graden av fältmarskalk. Och sedan han fört befälet över kung Karl Gustavs artilleri var han befälhavare för samme kungs trupper på Fyn tillika med fursten av Sulzbach, då de blev slagna och alldeles krossade av danskarna. På sjöväsendet förstår han sig icke alls. För övrigt är han en hedersman, som aldrig skulle säga en osanning, har kallt blod och är hänsynslös. I rådet gör han icke mycket buller av sig, har intet inflytande och tillhör icke rikskanslerns parti. Han är road av matematik och fyrverkeri. För sin rikedom har han sin hustrus sparsamhet att tacka, ty han var mycket fattig då han gifte sig med henne. Hon styr hans hus och, efter vad som sägs, även honom själv".

Gustav Otto Stenbock blev generalguvernör över Skåne, Halland och Blekinge 1658-1664, riksamiral 1664-1676 och Lunds universitets förste kansler 1666-1684. Han deltog med utmärkelse i trettioåriga kriget och var under Karl X Gustavs fälttåg från 1657 överbefälhavare i södra och västra Sverige. Som riksamiral blev han medlem av förmyndarregeringen men ådömdes 1676 genom Karl XI:s förmyndarräfst dryga böter, då han ansågs ha misslyckats som riksamiral och försummat flottans upprustning. Han avsattes 1676 av en kommissorialrätt

Gustav Otto Stenbock övertog Torpa stenhus, vackert beläget vid Åsunden,

År 1661 köpte fältmarskalken greve Gustav Otto Stenbock Vapnö gods i Halland och han var den förste svenske ägaren av godset sedan Vadstena kloster. Sonen Magnus Stenbock tillträdde senare Vapnö och ägde det till sin död år 1717. Bevarat på Vapnö från Stenbockstiden är bland annat en svarv och ett självporträtt, där Magnus sitter till häst, som troligtvis målades i dansk fångenskap.

---------------------------------------------------------------------------------------

Om Vapnö (numera Wapnö) i Halland.

Vapnö i Halland är en unik egendom med en fascinerande historia, nära sammanvävd med de nordiska länderna.

Märta Ulfsdotter gifte sig 1337 med Sigvard Ribbing – det kända "bröllopet på Ulvåsa". Sigvard var då hövding i södra Halland. Märtas mor, heliga Birgitta, motsatte sig giftemålet, eftersom hon ogillade Sigvard Ribbing och kallade honom "rövare" och ogudaktig. Men Birgittas make, Ulf, var den som bestämde giftemålet, som var en del av en politisk uppgörelse.

Sigvard var släkting med hertigen av Södra Halland, Knut Porse, som härjade tillsammans med honom i Skåne samt bedrev sjöröveri från Varberg, något som fick norrmän och engelsmän att klaga hos kungen. Efter Porses död 1330 övertog Ribbing hövdingskapet i södra Halland. Också holländarna klagade, 1335 hade Ribbing prejat koggar och tagit besättningar till fånga.

Sigvard och Märta bosatte sig på Vapnö slott utanför Halmstad i Halland och fick sonen Peter. Sonen Peter ärvde egendomen från sina föräldrar, men 1379 testamenterade Peter Ribbing, som således var barnbarn till heliga Birgitta, Vapnö utanför Halmstad till Birgittinerorden i Vadstena. Egendomen friköptes sedan 1409 och drogs in till kronan 1410 efter att dåvarande ägaren Abraham Brodersen Baard dömts att mista huvudet för brott mot "lands- och qvinnofrid". Vapnö återlämnades 1419 till Baards änka.

På 1500-talet tillhörde Vapnö norska ätten Urup och 1601 blev ägorna danska genom släkten Beck. År 1661 köpte fältmarskalken greve Gustav Otto Stenbock Vapnö gods i Halland och han var den förste svenske ägaren av godset sedan Vadstena kloster. Sonen Magnus Stenbock tillträdde senare Vapnö och ägde det till sin död år 1717.

Magnus Stenbocks fru, Eva Oxenstierna, tog hand om den dagliga driften av Vapnö när maken under lång tid var ute i krig. Godset Vapnö växte till en viktig inkomstkälla, exempelvis anställdes erfarna hästuppfödare för att få liv i det gamla stuteriet. Det växte även fram ett tapettryckeri på Vapnö under Evas tid som slottsfru, i första hand för att täcka familjens egna behov av moderna och ståndsenliga inventarier. Men i takt med att verksamheten kom på fötter började makarna även framställa tapeter till försäljning.

Bevarat på Vapnö från Stenbockstiden är bland annat en svarv och ett självporträtt, där Magnus sitter till häst, som troligtvis målades i dansk fångenskap.

1741 köpte generalmajoren och landshövdingen i Kalmar län, sedermera fältmarskalken Georg Bogislaus Staël von Holsteins, en del av Vapnö. Resterande del köptes tio år senare för 28500 riksdaler. Vapnö har sedan dess varit i samma släkts ägo, nuvarande ägare är Erica Staël von Holstein.

Det nuvarnde slottet i Vapnö stod klart 1754. Samtliga byggnader är uppförda på en gammal borgholme.
(Källa: bl. a. Luca Cesarini - I den heliga Birgittas fotspår)

---------------------------------------------------------------------

Om Torpa i Västergötland

Torpa stenhus, som är ett av landets bäst bevarade hus från renässansen, ligger mellan Åsunden och Lillsjön, utanför Borås ett par mil söder om Bogesund (nutidens Ulricehamn) i Västergötland.

Det första stenhuset på Torpa byggdes omkring 1470 av riksrådet Arvid Knutsson Sparre. På 1500-talet övertogs Torpa av släktingen Gustav Olofsson Stenbock. Riksrådet, riksmarskalken och ståthållaren Gustav Olofsson Stenbock lät bygga till huset så att det kunde stå emot de danska trupperna, som belägrade trakten sommaren 1566. Även om danskarna brände och skövlade i trakten, så lär det inte finnas några tecken på att Torpa blivit intaget.

Senare övertogs Torpa av riksrådet, riksmarskalken och ståthållaren Gustav Otto Stenbock. Än i dag kan guiderna på Torpa berätta om Gustav Otto Stenbocks vålnad, som lär finnas i det gamla huset …