Victor Wilhelm Friedrich Adolph Hermann av Wied

Tysk diplomat, ambassadör i Sverige, prins. Blev 68 år.

Noteringar

Victor av Wied (fullständigt namn Wilhelm Friedrich Adolph Hermann Victor, Prinz zu Wied), född den 7 december 1877 i Neuwied, död i engelsk fångenskap den 1 mars 1946 i Moosburg an der Isar, var en tysk diplomat (däribland ambassadör i Sverige) och medlem av det tyska furstehuset Wied från Rheinland-Pfalz.

Victor av Wied hade dubbla kopplingar till det svenska kungahuset: hans mor var en yngre syster till den svenske kungen Karl XV:s hustru Lovisa av Nederländerna, och hans farmor Marie av Nassau-Weilburg (1825-1902) var en äldre halvsyster till Oscar II:s gemål Sofia av Nassau.

Viktor av Wied gifte sig på slottet Wildenfels den 6 juni 1912 med Gisela Klementine Christophora Karola, grevinna av Solms-Wildenfels. Gisela av Wied föddes på slottet 30 december 1891 och avled i Oberammergau 20 augusti 1976.

Victor av Wied var legationsråd i Stockholm 1919-1922 och därefter chargé d'affaires i Budapest samt från den 15 december 1933 Tyska rikets minister i Sverige, och innehade denna post fram till 1943.

När Tyskland förklarat krig mot Sovjetunionen söndagen den 22 juni 1941 tog den tyska beskicktningen i Stockholm kontakt med den svenske utrikesministern Christian Günther och begärde ett möte. Klockan halv 9 på söndagmorgonen tog Christian Günther på UD emot två tyska sändebud, varav en var Victor av Wied, som var beskicktningschef och den andre tysken var envoyén Karl Schnurre, som var utsänd från Berlin.. Då framläggs Tysklands militära krav gentemot det neutrala Sverige, och det görs samtidigt klart vad man från tysk sida i politiskt hänseende förväntar sig av den svenska regeringen. Kraven innebar transitering av en tysk division från Norge genom Sverige till Finland och östfronten. Den division, som avsågs, var den 163. infanteridivisionen, benämnd Engelbrechtdivisionen efter sin chef. Detta blev inledningen till den s. k. Midsommarkrisen 1941.

Prins Viktor av Wied stod personligen Göring nära. Samtida foto visar en välskräddad äldre herre med den förre detta offcerens hållning. Han var korrekt i sitt personliga uppträdande och var inte illa sedd i svenska UD. Men som beskicktningschef var han knappast framstående och på den punkten skilde sig det tyska sändebudet från flertalet övriga stormaktsrepresentanter i Stockholm under andra världskriget. Detta kan möjligen ha bidragit till att uppdraget att föra den tyska regeringens talan i de förhandlingar, som nu förestod, i stället hade anförtrotts till envoyén Karl Schnurre, som var utsänd från Berlin. Att Schnurre var en annan typ av människa än prinsen av Weid är närmast ett understatement. Schnurres personliga framtoning var sådan att han knappast tillvann sig några odelade sympatier i UD.
Lästips: Erik Carlsson - Midsommarkrisen 1941

Personhistoria