Eva Sofia (Sophie) von Fersen

Hovmästarinna, grevinna. Blev 58 år.

Äktenskap med Adolf Ludvig Piper (Carlsson) (1750 - 1795)

Sambo med Evert Wilhelm Taube (1737 - 1799)

Noteringar

Sophie von Fersen var känd för sin skönhet, och hennes skönhet och älskvärdhet gjorde prinsen, hertig Fredrik Adolf så betagen, att han 1774 begärde hennes hand. Men Sophies far avböjde giftermålsförslaget, möjligen mot sin dotters vilja. Ett senare framkommet förslag om enlevering avstyrdes av hertiginnan av Södermanland, Charlotta, Gustav III:s kusin. 1786 blev Sophie Fersen hovmästarinna hos Charlotta, till vilken hon stod i ett förtroendefullt förhållande. Hertiginnan kallar henne i sin dagbok, avfattad i form av brev till henne, ”den enda vän hon någonsin ägt”, och skrev 1816 en biografi över henne.

1777 ingick Sophie von Fersen äktenskap med dåvarande kammarherren greve Adolf Ludvig Piper (1750-1795), fidekommissarie till Ängsö slott.

När brodern Axel von Fersen d. y. återvände till Sverige 1801 flyttade de ihop och bosatte sig på Lövstad utanför Norrköping. Sophie övertog då också ledningen av sin brors hushåll. Där fördes stor ståt med en högaristokratisk ton och hållning, liksom till trots mot den demokratiska tidsandan, och redan Gustav IV Adolf hatade familjen och ansåg särskilt grevinnan Piper "farlig", trots att sällskapslivet där var politiskt oskyldigt.

Den societet, som samlades där och som ansågs ta sina intryck av grevinnan Piper, blev mycket impopulär bland Stockholms allmänhet. Det grundade sig bland annat på att de i kretsen runt henne antydde att de höll de avsatta ”Holstein-Gottorparna” i högre gunst än tronföljaren Karl August, som var omtyckt bland folket. Rykten om att prinsens liv hotades från detta sällskaps sida började spridas, och efter prinsens plötsliga död 1810, utpekades Sophie Fersen i tryck som den som "sin vana trogen" medelst gift tagit honom av daga. Tidningen Nya Posten publicerade en fabel, "Rövarne", där syskonen öppet utpekades. Hetskampanjen resulterade i att pöbeln i en regelrätt lynchning den 20 juni 1810 dödade Axel von Fersen under Karl Augusts liktåg genom Stockholm, det s.k. Fersenska mordet..

Rykten spreds att planer fanns på att även Sophie Fersen skulle få dela hans öde. För att undgå detta lämnade hon Stockholm, förklädd till mjölkförsäljerska, i en öppen båt under storm och regn och fick följande morgon tak över huvudet, först på Rydboholm, sedan på Penningby i Roslagen. Med kungens, Karl XIII:s, tillstånd erhöll hon dagen därpå en säkrare fristad på Vaxholms fästning, där hon stannade till november månad. Under tiden undersöktes av en ”melerad krigsrätt”, på hennes egen begäran, hennes eventuella inblandning i Karl Augusts död. Ingenting visade sig stödja de misstankar, som framkastats.

Under de dagar, då den 53-åriga grevinnan var som mest utsatt för farorna och förtalet, mottog hon två giftermålsanbud; det ena av Georg Carl von Döbeln, vilket föranledde en livlig brevväxling mellan honom och henne hösten 1810. Sedan hon lämnat Vaxholm, var hon bosatt på Löfstad slott i Östergötland. För sin skarpa tunga och sin maktlystnad var hon i allmänhet mycket fruktad, men hennes trofasta vänskap för hertiginnan Charlotta, tydligt dokumenterad ur dennas brev till henne, ger en annan och djupare bild av grevinnan.

I likhet med många av sina samtida bland den högre societetens damer var Sophie Fersen föremål för åtskilligt förtal. Att hon sedan, när hennes man dött, återupptog sitt förhållande med baron Evert Taube gjorde förstås inte saken bättre. Hon följde honom på hans resa till Tyskland 1798-1799, där han avled i Karlsbad. Sophie Fersen övertog då, i enlighet med testamentet, hans kvarlåtenskap. Beskyllningen, att hon skulle ha förgiftat honom för att komma åt hans ägodelar, kom genast.

Familjen von Fersen ägde Steninge slott utanför Stockholm sedan 1735. Axel von Fersens syster, Sophie, reste ett minnesmonument över sin bror på slottets ägor 1813.

................................. text från Löfstads slotts hemsida .....................................

Sophie Piper föddes den 30 mars 1757 i Jakobs församling i Stockholm. Hennes far var Axel von Fersen d.ä. och modern var Hedvig Charlotta De la Gardie.

Tillsammans med sina tre syskon tillbringade Sophie största delen av sin uppväxt i Stockholm, men familjen var också ofta på sina lantegendomar, bland annat Löfstad. Sophie fick en mycket ståndsmässig uppfostran och hade guvernant till dess hon var 17 år. Förutom franska behärskade hon åtminstone engelska och italienska.

Enligt flera samtida beskrivningar var Sophie von Fersen en mycket uppmärksammad, charmerande och vacker kvinna. Hertig Fredrik Adolf förälskade sig i Sophie och friade till henne 1774, men Sophies far ansåg att äktenskapet var olämpligt och avslog anbudet. Istället ordnade han ett äktenskap med kammarherren greve Adolph Ludvig Piper. De gifte sig i mars 1777. Äktenskapet lär inte ha varit särskilt lyckligt, men makarna fick fyra barn. Sophie Piper hade länge ett öppet förhållande med brodern Axels nära vän Evert Taube.

Syskonen Axel och Sophie stod varandra mycket nära. Av stort intresse för eftervärlden är också Sophies nära vänskap med hertig Karls, senare Karl XIII, gemål Hedvig Elisabeth Charlotta. Hertiginnan skrev under många år sin dagbok i form av brev till Sophie Piper. Deras vänskap var närmast av en svärmisk natur. Under sent 1700-tal och tidigt 1800-tal var ”starka känslor” på modet.

1786 utnämndes Sophie Piper till hovmästarinna hos Hedvig Elisabeth Charlotta.
1799 var Sophie Piper i Karlsbad, Tjeckien, tillsammans med Evert Taube. Under vistelsen avled Taube och han testamenterade sina möbler och konstsamlingar med mera till Axel von Fersen d.y. Mycket av detta återfinns idag på Löfstad. Efter Taubes död var brodern Axel Sophies största stöd. De vistades ute i Europa ett par år i början av 1800-talet. 1805-06 bodde syskonen i Pommern, där Sophie förestod Axels hushåll. Även i Stockholm fungerade hon som hans värdinna.

Efter mordet på brodern Axel kände sig Sophie starkt hotad och flydde från bostaden på Blasieholmen till Vaxholms fästning. Som sällskap hade hon den franske emigranten Duc de Pienne.

Efter att ha lyckats rentvå sin bror och även sig själv flyttade Sophie Piper för gott till Löfstad. I Stockholm hade hennes bohag packats och tjänstebostaden på slottet utrymdes. I sin räkenskapsbok har grevinnan antecknat ankomsten av sammanlagt 27 lass flyttsaker från Stockholm i februari-mars 1811.

Sophie Piper levde ett tillbakadraget liv på Löfstad och ägnade mycket tid åt bland annat parkanläggningen. Fram till 1814 bodde även Duc de Pienne här men återvände samma år till Frankrike. Den 11 februari 1816 avled grevinnan Sophie Piper och gravsattes i familjegraven i Ljungs kyrka.

........................................................................................................................

Om Löfstads slott
Löfstad eller Lövstad är ett slott i Kimstads socken och Norrköpings kommun i Östergötlands län.

Slottet uppfördes 1630-1660 av fältmarskalken och greven Axel Lillie och hans hustru Christina Mörner. Gården hade tillhört släkten åtminstone sedan 1510. Slottet byggdes i sten med tre våningar mot borggården, ytterligare en souterrainvåning mot parken och två långa flyglar i två våningar, med torn i de yttre ändarna. Slottet hade ett högt sadeltak med trappstegsgavlar, fasadmålningar mot borggården och en fritrappa som ledde upp till huvudvåningen. Detta slott är avbildat i Erik Dahlberghs Suecia antiqua et hodierna.

Slottet omges av trädgård och engelsk park, anlagd omkring 1800, med en minnesvård i marmor över riksmarskalken Axel von Fersen d.y. (1755-1810), rest av dennes syster Sophie von Fersen, gift Piper.

Om Steninge slott
Arkitekten Nicodemus Tessin den yngre ritade Steninge slott som stod färdigt år 1705. Beställare var Carl Gyllenstierna, kungligt råd till änkedrottning Hedvig Eleonora, president i Svea hovrätt och kansler för Åbo universitet.

Steninge slott brukar kallas för den karolinska herrgårdskulturens finaste och mest fulländade smycke. Nicodemus Tessin hade den stora trapphallen i Drottningholms slott som modell när han konstruerade Steninge slotts trapphall.

Personhistoria

Källor