Philip Mountbatten (Battenberg)
Hertig av Edinburgh, prins i Grekland och Danmark. Blev 99 år.
Philip Mountbatten 1921-
Far:
Mor:
Född:
1921-06-10 Grekland, Korfu.
Död:
2021-04-09 England, Windsor.
Begravd:
2021-04-17 England, Windsor, kapellet S:t George.
Äktenskap med Elisabeth II Alexandra Mary av Storbritannien (1926 - 2022)
Vigsel:
1947-11-20 England, London, Westminster Abbey. [1]
Barn:
Noteringar
Prins Philip, hertig av Edinburgh, född 10 juni 1921 på Korfu i Grekland, är gift med drottning Elizabeth II. Han föddes som Prins Philippos av Grekland och Danmark och är son till prins Andreas av Grekland och Danmark och dennes hustru prinsessan Alice av Battenberg. Han gifte sig den 20 november 1947 med dåvarande prinsessan Elizabeth i kyrkan Westminster Abbey i London.
Under 1922 års revolution tvingades kung Konstantin I av Grekland att abdikera, och hans yngre bror prins Andreas dömdes till döden av en revolutionsdomstol. De räddades undan av den brittiska flottan, som sänts av kung Georg V av Storbritannien. Prins Philip var då 18 månader gammal, och bars ombord i en vagga gjord av en apelsinlåda.
Familjen bosatte sig i Paris, Frankrike, där prinsen påbörjade sin skolgång. Redan 1928 sändes han dock till Sussex, England och 1933 till Baden, Tyskland. På grund av sin kritik av nationalsocialistiska partiet tvangs skolans rektor Kurt Hahn lämna landet. Hahn bildade en ny skola i Gordonstoun, Skottland, och 1934 flyttade prinsen dit. Där blev han bland annat lagkapten i skolans landhockey- och cricketlag. Skolan har en grundfilosofi som till viss del överlappar med det pris som prinsen instiftat (se nedan) och på hans uttryckliga önskan har samtliga av hans tre söner studerat vid samma skola.
Under sin skolgång var prinsen aktiv i den lokala kustvaktsenheten och aktiv inom rodd- och seglingssport. I maj 1939 gick prins Philip in i Storbritanniens flotta, och meriterade sig väl under sin kadettjänstgöring. Från 1940 tjänstgjorde han som kadett på slagskeppet HMS Ramillies i Indiska oceanen; i januari 1941 förflyttades han till HMS Valiant tillhörande Medelhavsflottan.
Efter att ha kvalificerat sig för befordran till officer, med Sub-Lieutenants grad, återvände prinsen till Storbritannien. Han läste in ett antal tekniska kurser och tjänstgjorde därefter på jagaren HMS Wallace, som eskorterade konvojer längs den brittiska östkusten. I juli 1942 befordrades han till Lieutenant; i oktober samma år blev han First Lieutenant och därmed andra man i befälsordningen på HMS Wallace. Han var då en av flottans yngsta officerare i denna ställning.
I juli 1943 återvände han till Medelhavet, där HMS Wallace deltog i landstigningen på Sicilien. Efter ytterligare kurser fick prinsen en ny befattning som First Lieutenant och andreman på en större jagare, HMS Whelp, som anslöt till brittiska Stillahavsflottan. Prinsen kom därför att närvara i Tokyo hamn när Japan kapitulerade den 2 september 1945.
Efter andra världskrigets slut undervisade han vid en underofficersskola och studerade själv vidare vid Naval Staff College i Greenwich. År 1949 fick han ny stationering som First Lieutenant på HMS Chequers, flaggskepp i första jagarflottiljen i Medelhavsflottan. Han befordrades till Lieutenant-Commander 1950 och fick då befäl över fregatt HMS Magpie. Två år senare, 1952, blev han Commander, innan hans marina karriär fick ett abrupt slut i samband med svärfaderns död och hustruns trontillträde samma år.
Prinsens militära karriär har i någon grad fortsatt efter drottningens trontillträde, om än på en helt annan nivå. Då drottningen avstått de militära hederstitlar som normalt tillkommer den brittiske monarken har prins Philip utnämnts till Admiral of the Fleet, Field Marshal och Marshal of the Royal Air Force, samt Captain-General i Storbritanniens marinkår. Prinsen innehar även flera liknande honorära befälhavarskap inom andra länder i Samväldet och försöker upprätthålla en aktiv roll; senast i oktober 2006 besökte prinsen, iklädd uniform, brittiska trupper i Basra i Irak.
Hans huvudsakliga verksamhet utgörs dock av att stödja drottningen i fullföljandet av hennes uppgifter. Prinsen följer drottningen under statsbesök, de gör enskilt och gemensamt ett stort antal besök i Storbritannien. Han är också en av fem Councillors of State (’statsråd’) och som, två i förening, kan träda in i regentens ställe i samband med att denne är frånvarande på grund av längre utlandsvistelser eller sjukdom. Först 1973 uppstod en situation där prinsen inte följde med på drottningens resa, och där han alltså aktivt agerade i Council of State.
Prins Philip är beskyddare för över 800 organisationer, främst inom områdena teknisk forskning och utveckling, ungdomars villkor samt miljövård och naturskydd. Under 1956/57 och 1959 företog prinsen två världsomseglingar, under vilka han blev uppmärksam på effekterna av mänsklig påverkan på naturen. Inte minst besöken vid Antarktis har haft stor betydelse för prinsen. Från dess bildande och under 35 års tid var han aktiv i Världsnaturfonden (WWF), först som styrelseordförande för den brittiska avdelningen (1961–1982) och sedan för fondens internationella verksamhet (1981–1996). Prinsen är universitetskansler för universiteten i Cambridge och Edinburgh, han har också framträdande beskyddaruppdrag vid King's College London och London Guildhall University.
Prins Philip tillhör det danska kungliga huset Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburgs grekiska gren och föddes som prins av Grekland och Danmark. Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg är en gren av huset Oldenburg. I samband med sin tjänstgöring i Royal Navy undvek prinsen att använda sina grekiska och danska titlar, men det var först 1947, när han blev naturaliserad brittisk medborgare, som han avsade sig anspråk på dessa titlar och därmed också eventuellt anspråk på såväl den grekiska som den danska kronan. (Hans beslut framställs ofta som ett led i förberedelserna för prinsens vigsel med dåvarande prinsessan Elizabeth, men vilket av vigsel och medborgarskap som utgör orsak och verkan är oklart.)
Under en kort tid hade prinsen alltså enbart titel som löjtnant i brittiska flottan. Strax före bröllopet gav hans blivande svärfar kung Georg VI honom titeln hertig av Edinburgh, earl av Merioneth och baron Greenwich, med epitetet ”Hans Kungliga Höghet”, och hertigtiteln har sedan dess varit hans mest använda titel. I stället för att använda sitt gamla efternamn, Oldenburg (förslag fanns att han skulle anglisera det till ”Oldcastle”), bytte han till sin morfars efternamn, Mountbatten. Först tio år senare, 1957, fick Philip åter en prinstitel, när drottning Elizabeth efter långa diskussioner inom Samväldet gjorde honom till prins av Förenade Kungariket.
Sedan 1960 skall alla hertigens och drottningens manliga ättlingar som inte är kungliga högheter, prinsar eller prinsessor använda efternamnet Mountbatten-Windsor. I praktiken har dock samtliga parets barn använt efternamnet, prins Charles angav det exempelvis när han och prinsessan Diana tog ut lysning.
Prinsen var barnbarns barnbarn till drottning Viktoria, och kunde därmed i egen rätt göra anspråk på den brittiska tronen. Dock stod omkring sjuhundra personer före honom i den brittiska tronföljden (2011).
Han dog 9 april 2021, 99 år gammal. Prins Philip och drottning Elisabeth var, när prinsen dog 2021, gifta i 73 år och har fyra barn, åtta barnbarn och tio barnbarnsbarn.