Personakt Antavla

Gustav IV Adolf av >> Holstein-Gottorp

Kung i Sverige 1792-1809. Blev 58 år.

Far:Gustav III av >> Holstein-Gottorp (1746 - 1792)
Mor:Sofia Magdalena av Danmark (1746 - 1813)

Född:1778-11-01 Stockholm 1)
Begravd:omkring 1837 Tyskland, Oldenburg 2)
Död:1837-02-07 Schweiz, S:t Gallen, värdshuset Zum weissen Rössl 2)
Begravd:1884 Stockholm, Riddarholmskyrkan

Äktenskap med Fredrika Wilhelmina Dorothea av Baden (1781 - 1826)

Vigsel:1797-10-31 Stockholm
Skilsmässa:1812-09-17 2)

Barn:
Gustav av Holstein-Gottorp (1799 - 1877)
Sofia (Sophie) Vilhelmina av >> Holstein-Gottorp (1801 - 1865)
Karl Gustav av Holstein-Gottorp (1802 - 1805)
Amalia (Amelie) Maria Charlotta av Holstein-Gottorp (1805 - 1853)
Cecilia av Holstein-Gottorp (1807 - 1844)

Barn med Maria Schlegel

Utomäktenskaplig förbindelse: 2)

Barn:
Adolf Fredrik Frans Holstein-Gottorp (Gustavsson) (1820 - 1900)

Noteringar

Gustav IV Adolf, född 1 november 1778, död 7 februari 1837, Sveriges kung 1792-1809, son till Gustav III och Sofia Magdalena.

"Man ska vara snäll om man träffar en gammal överste i förskingringen, ty det kan vara kungen av Sverige". Gustav IV Adolf slutade som landsflykting under pseudonymen ”Överste Gustafsson”, efter den nesliga förlusten av Finland 1809 och statskuppen som blev följden. Sällan har ett sådant misslyckande fått så positiva effekter på längre sikt, med tanke på Sveriges omorientering under 1800-talet – bort från militarism och stormaktsdrömmar, i riktning mot folkskola, järnvägar, uppfinningar, industri, export och välfärd.

Vid Gustav III:s död 29 mars 1792 var Gustav IV Adolf endast 13 år gammal och hans farbror hertig Karl blev hans förmyndare till dess Gustav IV Adolf 1796 vid 18 års ålder blev myndig. Under hertig Karls förmyndarregering låg den faktiska makten hos dennes förtrogne rådgivare Gustav Adolf Reuterholm. Förhållandet mellan denne och den unge kungen försämrades då Reuterholm sökte utnyttja Gustav IV Adolfs giftermål som ett led i sin utrikespolitik. Den förlovning med prinsessan Louise Charlotte av Mecklenburg-Schwerin som 1795 blev resultatet av Reuterholms förhandlingar ogillades av Gustav IV Adolf som bröt förlovningen.

De fortsatta giftermålsplanerna gick ut på ett närmande till Ryssland genom ett äktenskap med en rysk prinsessa. I detta syfte reste Gustav IV Adolf tillsammans med hertig Karl och Reuterholm till Sankt Petersburg i augusti 1796. Överenskommelse om förlovning mellan Alexandra och Gustav IV Adolf hade träffats och under sensommaren 1796 skulle förlovningen offentliggöras vid en stor bal den 22 september. Katarina II var i stor galaklädsel, iförd mermelinmantel och sin guldbrokadklänning och bar krona och spira. I närvaro av sondottern Alexandra, 13 år gammal, och hela hovet väntade hon nu på den unge svenske kungen. Man väntade och höll god min i tre timmar, men Gustav IV Adolf kom aldrig. Han hade låst in sig på sitt rum eftersom han vägrade godkänna kravet att den blivande drottningen skulle få behålla sin rysk-ortodoxa tro.

Resan slutade i ett formidabelt fiasko och Katarina den stora hade blivit förödmjukad av Gustav III:s sjuttonårige son. Kejsarinnan fick ett mindre slaganfall, som dock passerade utan större väsen. Tre veckor senare, den 16 november, drabbades hon åter av ett nytt och mycket allvarligt slaganfall som gjorde henne medvetslös och dagen därpå var Katarina död.

Som en följd av den uteblivna förlovningen förlorade Reuterholm sitt inflytande och avskedades så snart Gustav IV Adolf blivit myndig 1 november 1796.

Året därefter gifte sig Gustav IV Adolf på eget initiativ med prinsessan Fredrika av Baden. I en tid när resonemangsäktenskapen ännu dominerade bland Europas kungligheter Ivckades Gustav Adolf och hustrun Fredrika Dorothea Wilhelmina utveckla en kärleksfull relalation. De var i mångt och mycket varandras motsatser, men när de väl hade slipat av de kantigaste hörnen blev hennes livliga munterhet ett gott komplement till hans mer återhållsamma natur. Hon delade makens intresse för politik, och oppositionen beskyllde henne för att vara den som hade hetsat kungen mot Napoleon. På egen begäran fick hon efter en tid förenas med sin nan i fängelset på Gripsholm, där de tilläts att ostörda sova tillsammans.

Sedan Gustav IV Adolf själv gripit makten konfirmerade han förenings- och säkerhetsakten. Någon envåldshärskare i stil med Gustav III efter 1789 blev han dock inte. Hans brist på intresse för rutinärendena medförde att makten speciellt vad gällde inrikespolitiken kom att ligga hos hans närmaste rådgivare och den centrala byråkratin utan att någon ledande person framträdde inom denna krets.

Då Sveriges ekonomi drabbades hårt dels av de inskränkningar i utrikeshandeln som var en följd av revolutionskrigen dels av svår missväxt 1798 och 1799 lät Gustav IV Adolf inkalla riksdagen till möte i Norrköping 1800. Här beslöts bl.a. en myntrealisation som då den 1803 genomfördes förbättrade statsfinanserna. Men huvudpunkten vid riksdagen blev de krav på reformer som restes från riddarhusoppositionen. En följd härav blev att Gustav IV Adolf inte inkallade någon ny riksdag under sin regering.

Trots detta genomfördes under Gustav IV Adolfs regering ett antal för framtiden betydelsefulla reformer. Viktigast bland dessa var enskiftet som 1803 började genomföras i Skåne och därefter i stora delar av riket 1807 på initiativ av Rutger Maclean och under ledning av statssekreteraren Mathias Rosenblad.

Utrikespolitiken bar däremot i hög grad Gustav IV Adolfs egen prägel. Den dikterades redan från början av hans bestämda avståndstagande från de franska frihetsidéerna och franska revolutionen.

Redan 1799 bröt Sverige under Gustav IV Adolfs ledning sina diplomatiska förbindelser med Frankrike. Därefter sökte han i samarbete med PaulI av Ryssland och i samförstånd med Preussen och Danmark föra en neutral politik i stormaktskriget. Detta misslyckades dock då Ryssland efter mordet på Paul I 1801 anslöt sig till Storbritannien samtidigt som den brittiska flottan tvingade Danmark att lämna förbundet efter segern i sjöslaget på Köpenhamns redd.

Gustav IV Adolf sökte i detta läge återknyta kontakterna med Frankrike men hans antipati mot franska revolutionen och Napoleon tog snart ånyo överhanden. I och med Napoleons avrättning av hertigen av Enghien 1804 övergick Gustav IV Adolfs avsky för denne till formligt hat. Han slöt sig till Frankrikes fiender och inträdde i den tredje koalitionen när denna bildades 1805. Efter freden mellan Ryssland och Frankrike i Tilsit 1807 sökte tsar Alexander förmå Gustav IV Adolf att ansluta sig till kontinentalsystemet mot Storbritannien. Då han bestämt vägrade gick Ryssland 1808 till anfall mot Sverige.

Det s.k. finska kriget 1808-09 slutade i nederlag för Sverige. Nederlaget utlöste en våldsam opposition främst bland officerarna och de yngre ämbetsmännen och skulden lades på kungen. I början av mars 1809 gjorde västra armén uppror och 13 mars häktades Gustav IV Adolf av ett antal officerare i Stockholm.

Den 29 mars abdikerade han och hans farbror hertig Karl inträdde som regent. Sedan riksdagen inkallats, förklarade denna 10 maj 1809 Gustav IV Adolf för avsatt. Därefter lämnade Gustav Adolf med sin familj landet i december 1809.

1809 års svenska revolution har haft sina kritiker. Det har sagts att den var illa genomtänkt, slarvigt utförd. Och att avsätta Gustav IV Adolt och landsförvisa hela hans familj hade varit en panikhandling. När den importerade tronföljaren Karl August plötsligt avled, väcktes hos ex-kungen hoppet att hans äldste son Gustav istället skulle komma in i bilden. En guldlockig Vasason, vid det här laget en smart nioåring, helt oskyldig till sin fars föregivna synder. Många hade planer för honom.

Efter att ha slagit sig ner i Basel i Schweiz skilde han sig 1812 från sin hustru Fredrika med vilken han hade fem barn däribland sonen Gustav.

Som ersättning för den hustru han förlorat skaffade han sig en rad tillfälliga älskarinnor med tvivelaktigt rykte. På en planerad resa till det Heliga landet, en resa som avbröts i Grekland, hade han med sig en borgardotter från Frankfurt, Anna Catharine Kock. Året därpå nedkom färdkamraten med tvillingarna Ludwig Ferdinand och Gertrude. Något tvivel finns knappast om vem som var fadern, fastän den forne kungen efter hemkomsten aldrig tog notis om vare sig modern eller barnen.

Däremot erkände han faderskapet till en liten pojke som en annan tysk dam, Maria Schlegel, födde till världen. Pojken fick namnet Adolf Gustavsson och slutade först vid sekelskiftet 1900 sina dagar i Hervé i Belgien, där han bott i många år, gift med en läkardotter.

Gustav Adolf förde sitt kringflackande liv under namnet överste Gustafsson och han dog på ett enkelt, ruffigt värdshus - Zum weissen Rössl (Vita hästen) - i S:t Gallen 1837. Tillgångarna var ytterst begränsade: kläder, en tobakspung, enkla smycken och elva böcker, bland annat en skrift av Gustav III. Trots omständigheterna uppmärksammades hans död av Europas furstehov, mer än i Sverige, där han ändå hade varit kung 1792-1809.

Kistan fördes först till prins Gustavs slott i Eichhorn i Mähren och därefter begravdes Gustav Adolf hos släktingar i Oldenburg. Först 1884 tilläts hans kvarlevor (liksom sonen Gustavs, död 1877) att återvända till hemlandet för att gravsättas i Gustavianska gravkoret i Riddarholmskyrkan.

I historieskrivningen tecknades länge bilden av Gustav IV Adolf och hans regering av 1809 års män och deras efterföljare. Gustav IV Adolf framställdes som en obegåvad och känslomässigt överspänd person vars politik dikterades av tillfälliga och känslobetonade faktorer som tidvis tog sig rent sinnesförvirrade uttryck.

På hans styres pluskonto kan räknas jordbrukets skiftesrörelse och myntrealisationen 1803, som främjade ekonomin. Minuskontot är längre: makten samlades kring kungen och hans närmaste rådgivare, riksdagen möttes bara en gång (år 1800), tryckfriheten beskars och kulturklimatet blev ytterst frostigt. Men det var utrikespolitiken, som blev hans fall.

Sedan Gustav IV Adolfs dottersondotter Victoria av Baden blivit Sveriges kronprinsessa 1881 började en viss omvärdering av Gustav IV Adolf i samband bl.a. med att hans kvarlevor 1884 fördes hem och begravdes i Riddarholmskyrkan.

En mera radikal omvärdering av Gustav IV Adolf både som människa och politiker företogs 1909-1913 av Sam Clason som visade hur bilden av Gustav IV Adolf byggde på propagandan mot honom efter avsättningen. Själv tecknade Sam Clason en bild av honom som en klok och konsekvent politiker vars utrikespolitik dikterades av Sveriges beroende av handeln med Storbritannien. Även om denna bild senare modifierats erkänns dock numera allmänt hans insatser för inrikes reformer och hans sinne för det ekonomiska livets krav. Personligen tycks han dock ha varit stel och inbunden utan förmåga till närmare kontakter med sin omgivning.


Källor

1)Christopher O´Regan - I stormens öga
  
2)Torbjörn Nilsson - Guide till Sveriges historia i Europa
Gustav IV Adolf av Holstein-Gottorp 1778-1837. Copyright: Engstrand & Andersson 2006.