Riddare.
omkring 1295. [1]
Peter Porse av Halland, son till Knut. Han var troligen redan vid sitt första omnämnande 1272, då han ännu uppehöll sig i Danmark, riddare. Peter bidrog 1277 på svenskarnas sida till att danskarna led nederlaget vid Ettak i Västergötland och kallas härvid »Peder Porsse aff Hallande». Han erhöll inte mycket senare av Magnus Ladulås en borg i utkanten av Sverige. Peter lät här fängsla den svenske kungen och frigav denne först sedan han som vederlag för gäld tilldelats Lödöse. Han dömdes 1287 i Nyborg på Fyn fredlös för delaktighet i dråpet på den danske konungen Erik Klipping i Finderups lada på Jylland föregående år. Peter fick en tillflykt hos den norske konungen och kallas 1287 av denne riddare. Han var i Danmark besutten i Halland, i Sverige i Västergötland. Peter var död 1295, då han inte uppräknas bland de fortfarande levande »kungamördarna».
(Källa: Adelsvapen-Wiki)
Slaget vid Ettak i Västergötland 1277
Slaget vid Ettak utkämpades mellan Magnus Ladulås och Erik Klippings trupper påsken 1277 vid Ettak ca 22 km öster om Falköping i Västergötland. Den danska styrkan har slagit läger för kvällen vid Ettak vid ån Tidan och överraskades av svenska trupper när de åt kvällsmat och var oförberedda. Danskarna blev slagna, men en av danskarnas befälhavare, Bengt av Alsö, lyckades fly.
År 1276 uppstod osämja mellan Magnus Ladulås och Erik Klipping. Erik hade tidigare hjälpt Magnus i upproret mot Magnus bror Valdemar Birgersson. Hjälpen värderades av Erik till 6000 mark silver (drygt 1000 kg silver). Magnus instämde i detta, men hävdade att det skulle göras avdrag för att Erik härjat Sverige under dennes återtåg. Osämjan utvecklades till 6000-markskriget när Magnus trupper gick in i Halland och Skåne. Erik svarade med att härja Småland och efter det att trupperna förstärkts av Bengt av Alsö och Palne Vit gick de in i Västergötland. Magnus avbröt sina plundringståg i Skåne efter att ha sammanstött med en dansk här ledd av marsken Uffo och marscherade genom Småland och Västergötland för att driva ut Erik Klipping ur Västergötland.
(Källa: Wikipedia)
En svensk styrka bestående av 200 ryttare under ledning av Ulf Karlsson, Peder Porse och Offe Diver sökte de danska trupperna i Västergötland. En kväll vid påsken 1277 hade de tur. Den danska styrkan hade slagit läger vid Ettak och avspisade ett kvällsmål. Den svenska styrkan sprängde in i lägret med full kraft. De danska trupperna överrumplades och förvirringen var total. Bengt av Alsö lyckades fly, medan Palne Vit blev tagen till fånga. Han blev senare släppt tillsammans med andra danska krigsfångar efter att svurit sin riddared att han skulle inställa sig i Stegeborg om fred inte skulle vara sluten inom ett år.
Efter nederlaget samlade Erik Klippling en här och ryckte åter igen in i Västergötland. Skara och Axvall intogs och Västergötland härjades. Eriks trupper drog sig tillbaka, eventuellt efter en förlust. Vid freden i Laholm vintern 1278 sattes skulden ned till 4000 mark silver.