Personakt Antavla

Carl August Walther Sommerlath

Blev 89 år.

Far:Louis (Ludwig) Carl Moritz Sommerlath (1860 - 1930)
Mor:Erna Sophie Christine Waldau (1864 - 1944)

Född:1901-01-22 Tyskland, Heidelberg 1)En annan källa anger födelsedatum till 21 januari 1901.
Död:1990-10-21 Tyskland, Heidelberg 1)

Äktenskap med Alice Soares de Toledo (1906 - 1997)

Vigsel:1925-12-10 Brasilien, Porto Feliz 1)

Barn:
Ralf Sommerlath (de Toledo) (1929 - )
Walther Ludwig Sommerlath (de Toledo) (1934 - )
Jörg Sommerlath (de Toledo) (1942 - 2006)
Silvia Renate Sommerlath (1943 - )

Noteringar

Walther Sommerlath föddes den 21 januari 1901 i Heidelberg, där han också växte upp. Hans föräldrar var köpmannen Ludwig Sommerlath och Erna Waldau. Ludwig var född i Chicago i USA, Erna i Liebenburgi tyska Niedersachsen. Walther hade fem äldre syskon. Den två år äldre Ernst Sommerlath blev teolog och disputerade på en avhandling om Kants frihetslära. Han kom att bli en av 1900-talets välkända lutheranska teologer.

I sin ungdom umgicks Walther Sommerlath, som många av sina jämnåriga, med tankar på att göra militär karriär, men när han lämnade skolan befann han sig i ett efterkrigssamhälle som hade brutit samman. Det rådde brist på det mesta och arbetslösheten var stor. I ett öppenhjärtigt brev till brodern Ernst förklarade han hur han kände sig överflödig i hemlandet, och att han gärna ville stå på egna ben. I juli 1920 emigrerade han, liksom åtskilliga andra landsmän, till Brasilien och bosatte sig i São Paulo. Efter den långa resan med fartyget M/S Geleria fick han arbete i stålföretaget Aços Roechling Buderus do Brasil, som var ett dotterföretag till den tyska koncernen Röchling.

Den 10 december 1925 gifte han sig med Alice Soares de Toledo (född 1906). 1929 föddes det första barnet, sonen Ralf, 1934 det andra, Walther Ludwig.

Med åren etablerade han sig i den tyska kolonin, som hade gamla anor i staden. I det omfattande sociala umgänget med arbetskamrater och vänner deltog även hustrun Alice. Stadens tyska skola hade grundats redan 1878. Sonen Ralf började i skolans Kindergarten 1934, vid fyra års ålder, och fortsatte där under kommande år. I skolans årsberättelse för 1936 finns Walther Sommerlath upptagen som en av skolföreningens 777 medlemmar. Han var även medlem i idrottsföreningen Germania, och 1937 var han andre sekreterare i det tyska segelsällskapet, som senare skulle byta namn till Yacht Club Santo Amaro. Han var själv seglingsintresserad och ägde en segelbåt kallad Neckar. I december 1934 hade han gått med i Nationalsocialistiska Arbetarpartiet, NSDAP.

1938 lämnade Sommerlath Brasilien och flyttade tillbaka till Tyskland och födelsestaden Heidelberg. 1939 blev Walther Sommerlath ägare till ett verkstadsföretag i Berlin, som han drev till 1943, då fabriken, enligt Walther Sommerlath egna uppgifter, bombades av de allierade. Företaget tillverkade för kriget bl.a. delar till pansarvagnar, sikten och gasmasker.

Fabriken, som Walther Sommerlath tog över, ägdes av en jude, Efim Wechsler. I utbyte överlät Sommerlath sin kaffefarm och sina tre tomter i São Paulo i Brasilien till den judiske affärsmannen, som på så vis kunde emigrera från det nazistiska Tyskland. Wechsler hade redan 1938 uppmanats av myndigheter att lämna Tyskland.

På grund av de allt tätare bombanfallen flyttade Alice Sommerlathoch barnen år 1943 till det lugnare Heidelberg, där också dottern Silvia föddes detta år. Walther Sommerlath gjorde tillfälliga besök hos familjen men bodde huvuddelen av tiden kvar i Berlin. Efter slaget vid Stalingrad förklarade Goebbels, i februari 1943,”Det totala kriget”, och senare detta år deklarerades det att de invånare som hade tagit sig ut ur huvudstaden inte skulle återvända dit. Den 3 februari 1945, på sönerna Walthers och Jörgs födelsedag, förstördes firman i ett bombangrepp. I stridernas slutskede lyckades Walther Sommerlath ta sig ut ur staden via Potsdam.

Familjens situation var inte okomplicerad. I åtskilliga år hade de nu levt i en situation som i den tidens tyska samhälle var problematisk.Walther Sommerlaths hustru Alice var brasiliansk medborgare. Hon var mörkhårig och talade tyska med stark brytning. Hon bröt av mot omgivningen och tvangs ofta visa pass och andra identitetshandlingar på allmän plats. De två äldsta barnen var födda i Brasilien och hade enligt brasiliansk lag dubbelt medborgarskap, men tysk lag föreskrev att barn till tyska fäder var enbart tyska medborgare. Alice Sommerlaths egen släkt fanns i Brasilien, men Brasilien befann sig nu i krig med Tyskland.

Läget var således att Alice Sommerlath och hennes båda äldsta söner var inte bara tyska utan även brasilianska medborgare. De var alltså medborgare i ett fiendeland, ett land som befann sig i öppet krig medTyskland. Till yttermera visso deltog Alice Sommerlaths bror Arthur i striderna i Italien, i egenskap av högre officer och militärläkare i den brasilianska styrkan, som deltog i de allierades styrka.

Kort efter krigsslutet började det stå klart för Walther Sommerlath att han på samma sätt som i sin ungdom inte hade någon framtid iTyskland, där han saknade tillgångar. Gradvis mognade tankarna på att familjen skulle försöka återvända till Brasilien. Han hade själv bott därunder lång tid, hans hustru och två av barnen var födda i landet. Nu, när Tyskland hade förlorat kriget, var dessutom hustruns brasilianska medborgarskap en stor tillgång; helt enkelt en förutsättning för att en utvandring till Brasilien skulle lyckas.

År 1947 befann sig familjen i ett uppsamlingsläger i Bedburg-Hau, i den brittiska ockupationszonen. För att informera den brasilianska regeringen att det fanns över 700 personer, mest kvinnor och barn, som väntade på att få åka hem till Brasilien och andra sydamerikanska länder valde äldste sonen Ralf (16 år) och två kamrater att överlämna en namnlista till den brasilianska beskickningen i Berlin. De gick genom den ryska zonen men blev upptäckta, tillfångatagna och utsatta för skenavrättning. Till slut kunde de överlämna namnlistan med följd att den brasilianska regeringen skickade fartyget M/S Santarem. Walther Sommerlath hade själv åtskilliga kontakter med den engelske kommendanten och telegrafiska kontakter med den brasilianska militärkommissionen, och familjen lyckades slutligen få utresetillstånd ur Tyskland och inresetillstånd till Brasilien.

En särskild komplikation var att familjen riskerade att splittras. De två yngsta barnen, Silvia och Jörg, var ju födda i Tyskland och därför endast tyska medborgare. Frågan var om de hade rätt att emigrera till Brasilien. Den brittiska ockupationsmakten var i det längsta ovillig att ge tillstånd, men en av Alice Sommerlaths bröder, som var jurist, bearbetade på sin sida de brasilianska myndigheterna, och detta bidrog till att britterna med tiden gav med sig och familjen kunde återvända till Brasilien.

I São Paulo arbetade Walther Sommerlath under perioden 1949 till1957 för den svenska stålindustrin Uddeholm. Familjen vände tillbaka till Tyskland 1957, där han under tio år var chef för Uddeholms verksamhet i Düsseldorf. Han avled 1990 i Heidelberg.
(Källor bl. a. Erik Norberg, De glömda dokumenten 2012)


Källor

1)Ted Rosvall - Bernadotteättlingar
Walter-Sommerlath 1901-1990