Greve av Vasaborg, kapten över drottning Kristinas livvakt i Rom. Blev högst 63 år.
1635. [1]
Italien, Rom, kyrkan Santissime Stimmate di San Francesco. [1]
1698. [2]
Vladislav Constantin var utomäktenskaplig son till Vladislav IV Vasa och Jadwiga Luszkomska. Han var greve och blev kapten över drottning Kristinas livvakt i Rom.
Vladislav Constantin Vasa fick ekonomiskt stöd från sin farbror, den nye kungen Johan Kasimir. Den föräldralöse ynglingen gav sig ut i världen. Han flyttade från hov till hov i Europa där han kallade sig greve av Vasahof eller Wasenau. Han togs varmt emot i synnerhet i London och Bryssel där hans Habsburgssläktingar regerade. Men problemet var att ynglingen med sin karismatiska, lite mystiska utstrålning drog kvinnor till sig som bin till honung. Var han än var blev han intrasslad i dramatiska kvinnoaffärer som ofta slutade med att han hastigt fick lämna orten, jagad av en rasande svartsjuk äkta man. Han fick bra kontakt med Habsburgarna i Spanien och kunde göra militär karriär där – ända tills det blev en ny skandalromans.
Han flydde till Paris där han mötte sin farbror Johan Kasimir. Den abdikerade kungen ville ordna med de papper som behövdes för att intyga att Vladislaus Constantin var en äkta son till kung Vladislav. Dessvärre avled Johan Kasimir innan allt var klart, men han hann testamentera 30 000 livres till sin brorson. Vasaynglingen reste nu till Rom där han sökte upp Kristina, som tog emot honom varmt och välkomnande som en nära släkting. Hon gjorde honom inte bara till chef för sitt privata livgarde utan använde den unge mannen även för diplomatiska uppdrag, bland annat till Karl XI i Stockholm, där han var välkomnad som en Vasaättling.
Väl tillbaka var det dags för en ny stor skandal med en gift kvinna, gift med en italiensk prins. Kristina blev så upprörd då hon hörde detta att hon uppmanade honom att gå i kloster eftersom hans ”karriär nu var slut i de europeiska hoven”. Han struntade i klosterrekommendationen utan bad istället om ett personligt möte med Kristina. Hon blev alldeles rasande och gav sin gardeschef stryk med en rotting och kastade ut honom. Men han charmade sig tillbaka igen och anställdes med högre lön och fick en fin vagn och fina hästar. Kristinas närmaste vän, kardinal Azzolino, var alltid djupt skeptisk mot Vasaättlingen och försökte gång på gång manöverera ut honom.
Då Kristina avled 1689 var greven av Vasahof 54 år. Han hade stadgat sig betydligt och blivit religiös. Han stod hedersvakt vid hennes kista och fick en årlig pension av henne på 500 taler. Men nu var han arbetslös och bostadslös igen. Han fick kontakt med påven Alexander VIII som anställde honom som kammarherre. Olyckligtvis avled påven redan två år senare, men Vasaättlingen togs över av näste påve Innocentius XII. Greven av Vasahofs närmaste vän var biskopen Giovanni Francis Albani som också blir hans arvtagare. Då greven av Vasahof avlider 1698 bekostar hans vän en praktfull grav i mångfärgad marmor i kyrkan Santissime Stimmate di San Francesco i Rom. Graven har en imponerande minnestavla på väggen där det står att ”här vilar greven av Vasahof, naturlig son till polske kungen Vladislav IV”.
Så ville ödet att de två siste Vasaregenterna, kung Johan Kasimir av Polen och drottning Kristina av Sverige, båda abdikerade och avled utomlands och att länken mellan dem båda, den allra sista manliga Vasaättlingen Vladislav Constantin, Gustav Vasas sonsons sonson ligger själv begravd i Rom.
(Källor: Herman Lindqvist - De vilda Vasarna och Torbjörn Nilsson - Guide till Sveriges historia i Europa).