Biskop i Linköping, kansler.
1220-08-08 Estland, Ösel, borgen Leal. [1]
Karl Magnusson, biskop i Östergötland, bror till Birger jarl.
En av de första stora kungliga och kyrkliga ceremonierna under 1200-talet skedde i Linköpings domkyrka: kröningen av Johan Sverkersson, troligen år 1219. Värd för evenemanget var biskop Karl Magnusson. Kring sig hade han ytterligare fem biskopar, däribland den kröningsförrättande ärkebiskopen av Uppsala.
Vid denna tid tävlade tyska och danska korsfarare i Baltikum om att karva ut egna terretorier med underkuvade, nödtorftigt kristnade, baltiska och finsk-ugriska bönder som ovillig arbetskraft på åkrar och fält. Svenska herremän ville också ha en bit av kakan, vilket ledde till att biskop Karl deltog i ett krigståg i österled.
Expeditionen leddes av kung Johan Sverkersson. Till en början hade fälttåget framgång och kungen inrättade sitt högkvarter i Leal (nuvarande Lihula). Här övertog svenskarna en fornborg, belägen på en hög kulle och skyddad av branter på tre sidor. Med basen säkrad ryckte hären vidare in i Estland. Befolkningen underkuvades och tvingades acceptera kristendomen genom dop. Efter, som han ansåg, väl förrättat värv återvände kung Johan till Sverige.
Men sedan gick allt snett: Öselborna stormade borgen Leal och segrade. Biskop Karl stupade den 8 augusti 1220 tillsammans med jarlen Karl "den döve" och det svenska väldet i västra Estland gick förlorat.
(Källa: Dick Harrison - Jarlens sekel)