Karl Bonde (Knutsson)

Kung i Sverige 1448-1457, 1464-1465, 1467-1470. Blev ca 62 år.

Äktenskap med Birgitta Bielke (Turesdotter) (- 1436)

Äktenskap med Katarina Gumsehuvud (Karlsdotter) (1418 - 1450)

Äktenskap med Kristina Abrahamsdotter (1432? - 1492)

Noteringar

Karl Knutsson Bonde 1408-1470, kung 1448-1457, 1464-65, 1467-1470.

Karl Knutsson kom från två av landets förmögna och inflytelserika släkter, Bonde och Sparre. År 1434 anslöt han sig till Engelbrekts upprorsrörelse och valdes till rikshövitsman.

Unionstidens politiska oro speglades också i hans liv. Inte mindre än tre gånger var han kung. Efter Kristofer av Bayerns död valdes olika kungar i Danmark, Norge och i Sverige. Då Karl Knutsson, som valdes till svensk kung, insåg att hans möjligheter att bli kung även i Danmark och Norge hela tiden minskade, slog han in på en unionsfientlig politik, som senare fullföljdes av sturarna och Gustav Vasa.

Under hans levnad var den politiska oron i landet ovanligt stor. Han hade inte bara Kristian I i Danmark till fiende. Ärkebiskopen Jöns Bengtsson Oxenstierna och hans mäktiga släkt utgjorde en tredje faktor i striden.

Karl Knutsson Bonde hör till de mera kraftfulla personligheterna i den svenska medeltidshistorien. Efter en period av unionsregenter, Margareta, Erik av Pommern och Kristoffer av Bayern, lyckades Karl Knutsson år 1448 bli vald till Sveriges konung. Unionen splittrades tillfälligt. Karl lyckades även bli kung över Norge 1449, men tvingades avstå detta till Kristian I redan 1450.

Efter konflikter med stormännen, som kom att ledas av ärkebiskopen Jöns Bengtsson Oxenstierna, tvingades Karl fly landet 1457. Kristian I valdes till kung sommaren samma år, och unionen var återställd. Redan 1464 restes upprorsfanan igen - men denna gång mot Kristian. Karl Knutsson återinkallades och fick denna gång inneha kungavärdigheten från augusti 1464 till januari 1465, då han åter tvingades lämna Sverige.

Under de följande två åren styrdes landet av riksföreståndarna Kettil Karlsson Vasa, Jöns Bengtsson Oxenstierna och, sedan den sitnämnde avlidit, Erik Axelsson Tott.

På hösten 1467 återinsattes Karl som svensk kung. Det hade väl inte direkt gått någon nöd på honom under mellantiden, då han innehaft hela Finland som förläning. Karl Knutsson Bonde avled, som Sveriges kung, den 15 maj 1470. Under sin sista regeringsperiod var hans inflytande dock begränsat. Han är den ende monark som innehaft Sveriges krona i tre perioder.

Karl Knutsson var en mästerlig propagandist. Karlskrönikan, som tillkommit på hans initiativ, ger bilden av en folkkär och rättrådig monark, som kämpar mot ondskefulla och svekfulla utlänningar. Hans behandling av politiska motståndare talar dock ett annat språk.

Karl Knutsson ägde gårdar i flera delar av riket, bland annat i Aspeland, Sevede och norra Tjust. Han bodde en viss tid på Fågelvik i Tryserums socken i norra Tjust (numera Östergötland).

Karl Knutsson seglade 1440 till Öland och intog Borgholms fästning, som han sedan höll i pant för stora belopp årligen. Hans svärson, Ivar Axelsson Tott, blev befälhavare på borgen 1472 och bodde på borgen med sin familj till 1487, då Sten Sture d. ä. försökte avsätta honom. Ivar flydde då på natten från Borgholm och lyckades ta sig till Gotland.

Vatikanarkivet har nyligen öppnat det tidigare hemliga arkivet för ämbetet för syndaförlåtelse, penitentiarian. Till ämbetet inkom 1438 en böneskrivelse från Karl Knutsson Bonde, Sveriges marsk och blivande kung, och hans nyblivna hustru Katarina Karlsdotter. Det var Karls andra äktenskap, hans första hustru Birgitta Turesdotter hade avlidit 1436. Eftersom Birgitta och Katarina var släkt med varandra ansåg brudparet att de behövde påvlig dispens för att försäkra sig om att deras äktenskap skulle vara giltigt i kyrkans ögon. Och - kanske ännu viktigare - att eventuella barn var legitima. Dispensen beviljades av ett ombud för penitentiarian.

Under sitt sista levnadsår, 1470, gifte han sig -enligt vissa källor på dödsbädden-med frillan Kristina Abrahamsdotter med vilken han hade sonen Karl. Men sonen nådde inte sådan ålder att han kunde spela någon politisk roll. Det blev i stället Karl Knutssons systerson, Sten Sture den äldre, som fick fortsätta kampen mot danskarna.

Bildhuggaren Bernt Notke har gjort en statyett föreställande Karl Knutsson. Då den inte är alltför smickrande, kan den antas vara porträttlik. Den finns på Gripsholms slott.

Som yttre tecken på kunglig värdighet lät Karl Knutsson, liksom tidigare monarker, bruka ett riksvapen. Faktum är att just den version av det svenska riksvapnet, som Karl Knutsson pusslade ihop år 1448 har fått större bestående betydelse än något annan. Vi använder den fortfarande som Sveriges officiella "stora riksvapen": en fyrdelad huvudsköld med de tre kronorna i första och fjärde fälten och det så kallade folkungalejonet i andra och tredje. Som åtskillnad mellan de blå fälten lät Karl Knutsson placera ett gyllene kors, något som enligt flertalet bedömare har kommit att utgöra en direkt förebild för utformningen av den svenska flaggan.
(Lästips: Karl Knutsson - en biografi, av Dick Harrison, se litteraturförteckningen)

Om Svartsjö i Uppland
Platsen benämndes till en början "Kununxnes", Konunganäs, namnet Svartsjö kom först på 1400-talet. Karl Knutsson Bonde bodde här, liksom hans dotter Magdalena och hennes make Ivar Axelsson Tott. Därefter innehades Svartsjö kungsgård av de tre riksföreståndarna Sten Sture den äldre, Svante Nilsson och Sten Sture den yngre - tre Sturar, egentligen två, för Svante Sture kallade sig aldrig Sture. Svartsjö var Erik XIV favoritplats och det var här rättegångarna genomfördes 1567, som resulterade i Sturemorden.

Personhistoria

Källor