Edward VI av England (Tudor)
Kung i England 1547-1553. Blev 15 år.
Edward VI av England (Tudor) 1537-1553, målning från ca 1543, finns i New York, The Metropolitan Museum of Art.
Far:
Mor:
Född:
1537-10-12. [1]
Död:
1553-07-06.
Noteringar
Edvard VI blev kung av England och Irland den 28 januari 1547 vid nio års ålder, och kröntes den 20 februari samma år. Edvard var son till Henrik VIII av England och dennes tredje hustru Jane Seymour. Han var den tredje monarken av huset Tudor, och den första kungen av England som fick en protestantisk uppfostran.
Då Edvard aldrig uppnådde myndig ålder styrdes England under hans regeringstid av en förmyndarregering. Denna stod under ledning av kungens morbror, Edward Seymour, 1:e hertig av Somerset, som sedan efterträddes av John Dudley, 1:e hertig av Northumberland.
Edvards regeringstid präglades av ekonomiska problem och samhällsförändringar som år 1549 ledde till utbrott av oro och uppror. Ett krig mot Skottland som inledningsvis var framgångsrikt slutade i nederlag. Den engelska kyrkans övergång till protestantismen genomfördes under Edvard som trots sin ringa ålder var mycket intresserad av religiösa frågor. Även om Henrik VIII hade brutit banden mellan den engelska kyrkan och den katolska kyrkan tillät han aldrig att man lämnade de katolska doktrinerna och ceremonierna. Bland de reformer som genomfördes under Edvard märks att det prästerliga celibatet avskaffades och den liturgiska mässan byttes ut mot gudstjänster på engelska. Mannen bakom de flesta av reformerna var Thomas Cranmer, ärkebiskop av Canterbury, som skrev den Book of Common Prayer som blev obligatorisk och som fortfarande används i engelska kyrkan.
Edvard blev sjuk i januari 1553 och när man insåg att denna sjukdom skulle ha dödlig utgång beslutade han i samarbete med förmyndarregeringen att försöka förhindra att kungens halvsyster, den katolska Maria, skulle efterträda honom på tronen och återbörda England till den katolska kyrkan. Man författade därför en sorts testamente, Devise for the Succession, där man i strid med den successionsordning som antagits av parlamentet under Henrik VIII försökte förbigå både Marias och kungens andra halvsyster Elisabets rätt till tronen för att istället lämna över kronan till lady Jane Grey. Stödet för Maria, som legitim tronarvinge, var dock för starkt, och Jane Grey avsattes efter att ha regerat i bara nio dagar. Maria försökte sedan upphäva den reformerta lagstiftning som Edvard genomdrivit, men efter hennes död år 1558 kom Elisabet I att se till att det protestantiska arvet efter Edvard VI levde vidare.
(Text från Wikipedia.)
Om lady Jane Grey
Jane Grey, även kallad niodagarsdrottningen, född 1536 eller under första hälften av 1537, troligen på Dorset House i London, död (avrättad) den 12 februari 1554 i Towern i London, var tekniskt sett engelsk regent som sextonåring mellan den 10 och den 19 juli 1553, men räknas inte alltid in i Englands regentlängd.
Hon blev regent då hertigen av Northumberland i enlighet med Edvard VI:s testamente försökte kringgå Maria I:s successionsrätt i syfte att undvika att England återvände till den katolska kyrkan. Planen misslyckades och Maria utropades till drottning, medan Jane dömdes till döden.
Jane hörde till huset Tudor; hennes mormors far var Henrik VII av England. Jane Grey lyfts ofta fram som ett exempel på renässansens nya syn på kvinnlig bildning, och hennes levnadsöde har legat till grund för många senare romantiserade skildringar. Hennes död har beskrivits som ett protestantiskt martyrskap, en tolkning som hon själv försökte befordra.