Carl Oscar Simon Gate
Glaskonstnär, målare, konstnärlig ledare vid Orrefors glasbruk. Blev 62 år.
Carl Oscar Simon Gate 1883-1945.
Copyright: Engstrand 2013
Född:
1883-03-10 Södra Fågelås, Västergötland. [1]
Död:
1945-05-11 Orrefors, Kalmar län.
Äktenskap med Hilda Florence (Flory) Margaret Keiller (1904 - 1998)
Vigsel:
1929-12-02 Stockholm.
Noteringar
Gate, Carl Oscar Simon, född 10 mars 1883 i S Fågelås (Skaraborg), död 11 maj 1945 i Orrefors, Hälleberga (Kronoberg). Föräldrar: lantbrukaren Oskar Jonsson och Karolina Sofia Andersson. Simon genomgick Tekniska skolan i Stockholm 1902—1905, elev vid konsthögskolan 1905—1909, ägnade sig åt porträttmåleri, landskaps- och dekorationsmålning 1909—1916, konstnärlig ledare vid Orrefors glasbruk från 1916. — RVO 1926, RNO 1938, Litteris et artibus 1942.
Efter allsidig konstnärlig utbildning och verksamhet anställdes Simon Gate 1916 vid Orrefors glasbruk med uppgift att ge brukets produktion av konstglas och nyttoglas en konstnärligt sett god utformning. Redan samma år anordnades en utställning på Nordiska Kompaniet, där Simon visade en kollektion konstglas och skisser till serviser. Konstglasen var gjorda i en ny teknik som Simon tillsammans med glasblåsarmästare Knut Bergqvist utvecklat ur den äldre överfångstekniken med färgade glasskikt utanpå varandra. De nya glasen, som fick namnet Graalglas, var exklusiva, unika alster med mångfärgade dekorer av växtornament eller figurer inuti själva glasväggarna. — till Hemutställningen 1917 på Liljevalchs konsthall gjorde Simon en serie nyttoglas i enkla men frodiga former och med pålagda slingor i färgat glas kring mynningskanter och fotplattor. Denna nya glasstil skilde sig radikalt från den då vanliga med rikt slipade, gnistrande mönster.
Det var emellertid först med det graverade glaset som Simon Gate — tillsammans med kollegan Edward Hald — gjorde sitt definitiva genombrott som glaskonstnär. Hans tidigaste graverade arbeten var tekniskt sett primitiva och bestod av enkla, ytliga figurgraveringar. Med en fortlöpande utbildning av glasgravörerna vid Orrefors ökade dessas skicklighet, och Simons speciella konstnärliga begåvning kunde få adekvata uttryck. Redan hans tidiga 20-talsproduktion äger en praktfull rikedom i den skulpturalt graverade klassiska ornamentiken med draperier och breda friser av nakna kvinnofigurer i rörelse, ett uttryck för 20-talsklassicismen men med en stark dragning åt barocken genom formernas fylliga rondeur och symboliken i figurerna. Ett representativt arbete från denna period är den 85 cm höga lockpokal som Stockholms stad skänkte staden Paris 1922. Hela glasytan är upplöst i en festligt rik dekor av allegoriska figurer och symboler för de två huvudstäderna. I »Oxhuvudena», 1923, har Simons gravering fått en ännu mer markerat skulptural verkan genom djupt i glasytan modellerade figurer.
Simon Gate komponerade också glas med enkla, kraftiga slipningar som lät materialets eget uttryck komma till sin rätt. Höga urnformade vaser fick som enda dekor breda slipade band från mynning till fot. — Till Simons intressantaste konstglasproduktion på 20-talet hörde de s k Slottsglasen, skålar på höga, smäckra ben i raffinerade mörkt gråblå, gröna eller bruna färger som skimrade mjukt genom att glasväggarna gjordes ömsom tunna, nästan genomskinliga, ömsom tjockare till djupnande färgton. — Simon ritade också exklusiva serviser och nyttoglas för hushållsbruk, framställda i blåst eller pressat sodaglas vid Orrefors dotterbruk Sandvik i Hovmantorp. — Under 20-talets slut fick Simon flera dekorativa uppgifter för offentliga byggnader, bl a ritade han speglar och belysningsarmatur till Konserthuset i Stockholm 1925 och inredningsdetaljer för M/S Kungsholm 1927.
20-talets sista år visar den stilistiska nyorientering som skulle bli bestämmande för Simon Gates produktion under 30-talet. Den framträdde fullt tydligt på Stockholms-utställningen 1930. Från att ha arbetat med relativt tunnväggiga glas och en över så gott som hela ytan utbredd dekor övergick Simon till att göra tjockväggiga glas, ibland med ojämnt tjocka väggar, som gav intryck av en böljande, rörlig, vattenlik massa. Kristallglasets egen skimrande lyster kom helt till sin rätt i dessa arbeten som kunde vara helt odekorerade eller ha en fot av svart glas som åstadkom ett mjukt spel av reflexer upp genom glasets väggar. För denna nya stil övergav Simon emellertid inte graveringen, men han utnyttjade den på ett nytt sätt. I stället för 20-talets yttäckande, huvudsakligen matta ornamentik komponerade Simon väl avgränsade, centralt placerade gravyrer, som med sin fint utmejslade detaljrikedom utgjorde en verkningsfull kontrast till den omgivande, obearbetade blanka glasytan. 30-talets graveringar iinarbetades till nyansrika schatteringar mellan helt matta, halvmatta och blankpolerade, lysande ytor. Motiven, som nu fick mer berättande karaktär, utgjordes ofta av kvinnofigurer i dyrbara kläder och smycken. Blanka armringar och pärlband glänser mot klädernas tunga stoffer eller fladdrande slöjor. Ett exempel är »Javanesisk danserska», 1934. På vasen »Salomo och drottningen av Saba», 1937, skimrar och gnistrar graveringen i österländsk prakt. »Maskerad», 1938, är också ett mästerverk i fråga om nyansrikedom.
Simon Gate tog på 30-talet upp sitt gamla intresse för porträttkonsten och gjorde graverade porträttplaketter av bl a Gustav V, drottning Astrid och kung Leopold, kronprinsessan Ingrid, prins Eugen m fl. Hans intresse för rent skulpturala problem fick honom att experimentera med framställning av högreliefer genom att utnyttja en kombination av sandblästring, slipning och gravering.
Simon ägnade sig under 30-talets senare år åt större dekorativa arbeten. Redan 1934 gjorde han glasfönster i högrelief till Kvibergskapellet i Göteborg. För Konserthuset i Göteborg tillverkade han 1935 graverade fönster med figurmotiv och 1939 komponerade han glasdörrar med motiv från svenskt arbetsliv för M/S Stockholm.
Simon Gates med åren allt starkare intresse för kyrklig dekorativ konst resulterade 1936 i reliefer i gustamarmor och en Kristusfigur i glasmosaik till Borlänge-Domnarvets kyrka och 1941 i en altartavla i gustamarmor för Uråsa kyrka. Samtliga dessa arbeten visar en stark släktskap med konstnärens gravyrstil från samma tid. På 40-talet tog Simon åter upp målningen och 1942 målade han altartavlor till S Fågelås och Bergunda kyrkor och 1943 fick Orrefors församlingskyrka Hälleberga en altartavla.
Simon Gate deltog med glaskollektioner på ett flertal utländska och svenska utställningar för konsthantverk, bl a Göteborg 1923, Paris 1925 (Grand Prix), Amsterdam samma år, New York 1927, Stockholm 1930, London 1931, Chicago 1933, Bryssel 1935, Paris 1937 och New York 1939. — Glas signerade Simon Gate i flera utländska och svenska museer, bl a i Musée des Arts Décoratifs, Paris, Victoria and Albert Museum, London, Metropolitan Museum, New York, Nationalmuseum, Stockholm, Röhsska konstslöjdmuseet, Göteborg, Glasmuseet, Växjö, m fl. Ett porträtt av skådespelerskan Gerda Lundequist och ett av konstnär Edwald Hald i Kalmar museum.
(Källa: C O Simon Gate, sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14666, Svenskt biografiskt lexikon (artikel av Elisa Steenberg), hämtad 2013-12-22)