Ivan lV "den förskräcklige" av Ryssland (Vasilevitj)

Ivan IV Vasiljevitj, "Ivan den förskräcklige" (på ryska "den store", Groznyj), 1530-1584.

Endast tre år gammal (1533) blev Ivan IV storfurste av Moskva; han blev rysk tsar 1547. Ivan IV var son till Vasilij III. Under den minderårige storfurstens regeringstid härjades Moskva av en sönderslitande maktkamp mellan bojarätter.

När Ivan var tre år dog hans far Vasilij och från den tidpunkten fram till att Ivan vuxit upp styrdes landet först av hans mor Jelena och hennes älskare, Ivan Obolenskij. Modern uppges ha varit både ointresserad och oengagerad av Ivan och när hon dog fem år senare (1538) gick det rykten om att hon förgiftats och en vecka senare fängslades Obolenskij och slogs ihjäl. Obolenskijs syster, Agrafena Cheliadnina, tog då hand om Ivan, men även hon fängslades dock snart och spärrades in i ett nunnekloster. De som tog över makten härnäst var bojarerna (ryska högadeln). De sistnämnda hade sett tillräckligt med envälde från de sista två regenterna så de försökte att ta tillbaka sina privilegier nu när de hade chansen.

Ivans status var så låg, att han i vuxen ålder inte kunde finna en europeisk prinsessa att gifta sig med. Men han gifte sig med Anastasia Romanovna och det blev ett lyckligt äktenskap, som ändade med hustruns död 1560. Efter att hustrun dött ville Ivan gifta om sig med Katarina Jagellonica av släkten Jagiellon, men hon gifte sig 1562 med Gustav Vasas son Johan (sedemera Johan III).

Ivan dog oväntat när han 1584 enligt rykten spelade schack med en hovman. Detta medförde att rykten om att tsaren förgiftats snabbt spreds, men dessa rykten anses vara grundlösa.

Ivan IV långa tsarperiod kan förenklat delas i två hälfter. Den första präglades av en fortsättning på den konsoliderings- centraliserings- och expansionspolitik som påbörjats av farfadern Ivan III. Den lokala och centrala administrationen, lagstiftningen och krigsmakten reformerades.

Khanaten i Kazan och Astrachan, kvarlevor av Gyllene horden erövrades 1553 resp. 1556 vilket öppnade vägen för penetration av Sibirien. Handelsförbindelser med England öppnades över Archangelsk. I strävan att ytterligare närma Ryssland till Europa angrep Ivan IV 1558 den livländska ordensstaten och lyckades snabbt tränga fram till Östersjön.

Krigslyckan vände dock och den resultatlösa 24 år långa kampen för östersjöhamnar tärde hårt på landets resurser. Inrikespolitiken hårdnade; adelsrådet avskaffades och adliga protester ledde till att Ivan IV egna utvalda terrorstyrka opritjniki under åren 1565-1572 anställde massmord på bojarer.

Hans sista decennier präglades av en fasansfull våldsregim varvid han bl.a. mördade sin äldste son och tronföljare Ivan. En del nutida ryska historiker hävdar att Ivan inte alls mördade sin son: orsaken till sonens död skulle i stället vara kvicksilverförgiftning.

Historievetenskapens omdömen om Ivan IV vilka framför allt grundas på hans omfattande korrespondens har varit skiftande. Han har ömsom framställts som en upplyst hårdhänt om än psykologiskt komplex renässansfurste, ömsom som en invalidiserad försupen sinnessjuk och illitterat härskare, vars faktiska maktutövning handhafts av maktlystna adliga och kyrkliga favoriter. Ivan IV var far till Fjodor I.
Källor: bl. a. Catherine Merridale -Kreml : Symbolen för makt och rikedom

Om Vasilijkatedralen
En av Rysslands mest ikoniska kyrkor, Vasilijkatedralen (latin: S:t Basilius), byggdes av en av landets mest beryktade härskare: den paranoide och onde ”Ivan den förskräcklige” var nämligen långt ifrån helig. Som storfurste av Moskva erövrade han de öde, östra områdena Kazan, Astrakan och Sibirien och blev på så vis den förste tsaren över ett nytt och mäktigare Ryssland.

Ivan beordrade byggandet av Vasilijkatedralen till minne av segern över tatarerna i Kazan 1552. Arbetet påbörjades 1555 och avslutades 1561, men i efterhand är byggnadens upphov omgivet av lika många myter som den onde tyrannen, som beordrade uppförandet av den.

En rysk folksaga är att Ivan förblindade arkitekten (eller arkitekterna) så att han/de aldrig skulle kunna återskapa katedralens unika storslagenhet. Vasilijkatedralen består av nio torn i olika storlekar. De är placerade på ett speciellt sätt för att skapa ett tillsynes kaotiskt, sagolikt utseende. Invändigt är kyrkan lika ovanlig, med labyrintartade gångar, som är både höga och otroligt smala.