Personakt Antavla

Karl XI av Pfalz

Kung i Sverige 1660-1697. Blev 41 år.

Far:Karl X Gustav av Pfalz (1622 - 1660)
Mor:Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp (1636 - 1715)

Född:1655-11-24 Stockholm, Slottet Tre Kronor 1)
Död:1697-04-05 Stockholm, Drottningholms slott 1)
Begravd:1697-11-24 Stockholm, Riddarholmskyrkan 2)

Äktenskap med Ulrika Eleonora d.ä. av Danmark (1656 - 1693)

Förlovning:1675 1)
Vigsel:1680-05-06 Skottorp, Halland 1)

Barn:
Hedvig Sofia av Pfalz (1681 - 1708)
Karl XII av Pfalz (1682 - 1718)
Gustav av Pfalz (1683 - 1685)
Ulrik av Pfalz (1684 - 1685)
Fredrik av Pfalz (1685 - 1685)
Karl Gustav av Pfalz (1686 - 1687)
Ulrika Eleonora d.y. av Pfalz (1688 - 1741)

Noteringar

Karl XI, 1655-97, svensk kung 1660, myndig 1672, son till Karl X Gustav.
Förmyndarregeringen leddes av Magnus Gabriel De la Gardie 1660-72, därefter övertog Karl XI regeringsmakten 18 december 1672.

1672 hade det fransk-nederländska kriget inletts. I april 1674 erbjöd Frankrikes ambassadör i Stockholm att höja de årliga subsidierna till Sverige med ett avsevärt belopp mot att de svenska trupperna i Pommern ökade till 22 000 man. Detta anbud accepterades av riksrådet och kungen och Sverige började skicka trupper till Pommern.

Sverige var i stort behov av subsidierna från Frankrike, men därifrån meddelades nu att pengarna inte skulle utbetalas förrän svensk trupp hade gått in i Brandenburg. Befälhavare för de svenska trupperna i Pommern var Carl Gustaf Wrangel och i december 1674 gick trupperna in på brandenburgskt område. Den 28 juni 1675 möttes de svenska och brandenburgska trupperna i slaget vid Fehrbellin som slutade med svensk förlust.

Från svensk sida hade man försökt att ingå ett neutralitetsförbund med Danmark. Riksrådet Nils Brahe kom i slutet till Köpenhamn 1674 för att diskutera ett sådant men även för att erbjuda Karl XI:s frieri till Kristian V:s syster Ulrika Eleonora. Karl XI prioriterade ett förbund men detta motsatte sig Kristian V. I juni 1675, strax före slaget vid Fehrbellin, proklamerades förlovningen. När den svenska förlusten blev känd i Köpenhamn slog Kristian V till mot hertigen av Holstein-Gottorp, Sveriges allierade, som fängslades. Den 2 september 1675 förklarade Danmark krig mot Sverige.

Rikskanslern Magnus Gabriel de la Gardie hade i juli 1675 lovat att flottan skulle kunna löpa ut inom två veckor med 40 örlogsfartyg. Det visade sig snart att flottan var i dåligt skick och att ledningen för flottan var inkompetent: riksamiralen Gustaf Otto Stenbock hade aldrig varit till sjöss, inte heller de två amiralitetsråden Nils Brahe och Claes Nilsson Stiernsköld. Flottan lättade ankar i oktober men tvingades av storm vända vid Karlsöarna eftersom fartygen var i så dåligt skick.

Efter krigsutbrottet sammankallades ståndsriksdagen till Uppsala för att bevilja medel. I utbyte fick ständerna till stånd en undersökningskommission som skulle undersöka hur förmyndarregeringen och riksrådet hade styrt landet under förmyndartiden. Under riksdagen ägde Karl XI:s kröning rum den 28 september.

I april 1676 kunde en reorganiserad och upprustad flotta löpa ut, en flotta som bestod av 59 fartyg och 11 000 man. Den svenska flottan mötte den danska i vattnen mellan Bornholm och Skåne den 25 maj men inget avgörande kom till stånd den dagen. Svenska flottan drog sig tillbaka mot Kalmarsund och den 1 juni gick den danska flottan, förstärkt med fartyg ur den nederländska flottan, till anfall. Slaget vid Ölands södra udde blev en svensk förlust på grund av inkompetensen hos den svenska flottans ledning. Regalskeppet Kronan gick förlorat.

Den 27 juni 1676 landsteg danska trupper vid Ystad som snabbt erövrades. Den danska huvudstyrkan landsteg i Råå vid Helsingborg. Helsingborg och Ängelholm intogs utan motstånd, Landskrona efter belägring. De svenska trupperna, anförda av Karl XI, drog sig tillbaka mot Kristianstad. Efter hårda strider erövrades även den staden av de danska trupperna.

Med hjälp av trupper som sammankallats från Sverige lyckades dock Karl XI slå tillbaka med hjälp av män sådana som Simon Grundel-Helmfelt, Rutger von Ascheberg och Fabian von Fersen samt genom militära segrar, vunna i slaget vid Fyllebro utanför Halmstad 17 augusti 1676, det blodiga och avgörande slaget vid Lund 4 december 1676 och slaget vid Landskrona 14 juli 1677. Segrarna ökade Karl XI:s möjlighet att utöva inflytande och därmed räddades Skånelandskapen åt Sverige. Genom fransk medling kunde frederna slutas utan nämnvärda svenska förluster 1679.

Då Karl XI som tjugofemåring gifte sig blev det med Ulrika Eleonora av Danmark, för att besegla den nyss ingångna freden mellan Sverige och Danmark. Någon dyrbar bröllopspresent gav han dock inte sin brud, som brukligt var.

Vigseln förrättades av hovpredikant Haquin Spegel sent en majkväll på säteriet Skottorp i sydligaste Halland 1680 - Skottorp ägdes av kungens betrodde sekreterare och rådgivare Frans Örnestedt. Vigseln genomfördes i herrgårdens "Kungasal" utan det sedvanliga uppbådet av förnäma gäster och de båda kontrahenterna sågs för övrigt för första gången en hel kvart på förmiddagen samma dag som vigseln ägde rum. Karl XI hade varit på jakt och efter det korta mötet ägnade sig den blyge Karl åt att mönstra trupp.

Vid vigseln närvarade endast kungens mor och de mest betrodda rådgivarna. Själv åt brudgummen bröllopsmåltiden i ett av rummen tillsammans med ett par generaler. Bruden och hans mor, änkedrottningen, serverades i ett annat rum medan de övriga närvarande spisade i gårdens stora sal. Redan klockan fyra på morgonen bröt kungen upp för en jaktrunda och mönstring av sina soldater. Redan den 8 maj lämnade Karl XI sin brud och begav sig till Halmstad. En vecka senare startade bruden "bröllopsresan" upp mot Stockholm.

Karl XI:s spartanska levene går för övrigt igen i det smeknamn han fick av sina undersåtar: Gråkappan. Detta kom sig av att han påstods resa runt inkognito i sitt rike, ofta insvept i en lång kappa, för att med egna ögon inspektera att allt stod rätt till. Korrumperade myndighetspersoner och inställsamma fjäskare kunde då räkna med en rejäl åthutning av den förklädde kungen, medan rättskaffens och rekorderligt bondfolk ibland belönades med ett guldmynt eller två.

Karl, som var personligen blyg och saknade framträdande politiska talanger, stödde sig i stor utsträckning på nya män inom adeln och den byråkratiska eliten. Johan Gyllenstierna och Hans Wachtmeister hörde till dem som samarbetade med honom i uppgörelsen med de gamla, högadliga makthavarna.

Genom förmyndarräfsten och reduktionen av adelns förläningar, vilken genomfördes med stränghet, erhöll han de medel som behövdes för att skapa ett fast organiserat både civilt och militärt indelningsverk. Jämsides med att försvaret och förvaltningen uppbyggdes, näringslivet främjades och rikets ekonomi sanerades, skaffade Karl sig en alltmer oinskränkt maktställning. Han var populär bland bönderna, som genom reduktionen återfått sin ställning som jordägande klass. Karl XI vistades gärna i Kungsör.

Karl förmäldes 1680 med Ulrika Eleonora av Danmark och hade med henne barnen Karl (XII), Hedvig Sofia och Ulrika Eleonora. Äktenskapet blev, trots sin formella prägel, tämligen lyckligt och den fred som det var avsett att förstärka höll ända fram till år 1700. Då landsteg deras son, Karl XII, i spetsen för en svensk armé på Själland sedan kusinen Frederik IV än en gång förklarat Sverige krig.

Karl XI dog på kvällen den 5 april - annandag påsk - 1697 i sin sängkammare på Stockholms slott, fyrtioett år gammal, efter att först ha intagit nattvarden och sagt farväl till barnen och änkedrottningen. Obduktionen, som kort därefter företogs enligt kungens sista vilja, avslöjade en stor kräftsvulst i bukhålan. Karl XI begravdes i november i Riddarholmskyrkan, Stockholm.


Källor

1)Göran Rystad - Karl XI - en biografi
  
2)Bengt Liljegren - Karl XII - en biografi
Karl XI av Pfalz 1655-1697.
Copyright: Engstrand & Engstrand 2007.