Personakt Antavla

Magnus Eriksson

Kung i Sverige 1319-1364, kung i Norge 1319-1343 (1355). Blev högst 58 år.

Far:Erik >> Magnusson (~1282 - 1318)
Mor:Ingeborg av Norge (Håkansdotter) (1301 - 1361)

Född:1316 Norge 1)
Död:1374-12-01 Norge, Haugesund 2)

Äktenskap med Blanche (Blanka) av Namur (~1320 - 1363)

Vigsel:1335-11-01 Kungälv (Kongahälla), Bohus slott, Bohuslän

Barn:
Erik Magnusson (1339 - 1359)
Håkon VI av Norge (Magnusson) (1340 - 1380)

Noteringar

Magnus III Eriksson 1316-1374, svensk och norsk kung 1319, son till Erik Magnusson och Ingeborg Håkansdotter, sonson till Magnus Ladulås. Han var gift med Blanka av Namur.

Den 8 juli 1319 (Erikskrönikan anger felaktigt midsommardagen den 24 juni) valdes den döde hertig Eriks blott treårige son Magnus till Sveriges kung på Mora ting nära Uppsala. Han bars fram i famnen av riksföreståndaren Mattias Kjettilmundson. Enligt Erikskrönikan skulle norrmännen kort efteråt också valt Magnus till kung. Uppgiften är dock fel, eftersom Magnus först blev kung i Norge, och detta inte genom val utan genom arv. Hans morfar Håkon V hade dött den 8 maj 1319 utan manlig arvinge, och via dottern Ingeborg tillföll så Norges krona hennes lille son, enligt den tronföljdsordning som kung Håkon utfärdat 1302.

Magnus Eriksson blev myndig troligen 1332 och fick samma år mot stora pantsummor Skåne, Blekinge och Norra Halland samt 1343 Södra Halland. Av stor betydelse för rikets enande var den allmänna landslag och den nya stadslag som tillkom omkring 1350.

Magnus gifte sig 1335 på Bohus med Blanche (Blanka) av Namur. Med på bröllopet var förmodligen även heliga Birgitta med sin make Ulf.

Ett olyckligt korståg i österled och Magnus ingrepp mot stormännen ledde 1356 till ett uppror under ledning av sonen Erik. Magnus tvingades fördriva gunstlingen Bengt Algotsson men var åter obestridd härskare efter Eriks död 1359. Genom den danske kungen Valdemar Atterdags anfall gick emellertid Skåne, Gotland och södra Halland förlorade (1360-1361), och till sist fördrevs Magnus av stormännen, som 1363 inkallade hertig Albrekt av Mecklenburg. Han avsattes i februari 1364. Magnus tillfångatogs då han sökte återerövra Sverige 1365 men frigavs 1371 och tillbringade slutet av sitt liv hos sonen Håkan i Norge.

På grund av sin kamp mot aristokratin blev Magnus i samtida skrifter i hög grad svartmålad; den heliga Birgitta anklagade honom bland annat för sedeslöshet ("Magnus Smek").

Under Magnus regering drabbades Sverige 1349-1352 av digerdöden. Man har gissat att ca en tredjedel av landets befolkning rycktes bort vid 1300-talets mitt. Detta medförde en lång och allvarlig kris för jordbruket.
(Lästips: Stora Döden, Dick Harrison, förlag Ordfront 2000)

Magnus är annars mest förknippad med tillkomsten av den allmänna landslagen och stadslagen, som bär hans namn och var färdiga omkring 1350. Behovet av en enhetlig lag för hela riket hade ökat bl.a. genom adelns godsinnehav i flera olika landskap. Förlagorna var Upplandslagen och Östgötalagen, men inflytandet från kontinental rätt är märkbar. Träldomens avskaffande 1335 hör också till de positiva inslagen under Magnus regeringstid.

Magnus omkom vid ett skeppsbrott 1 december 1374 på Bömmelfjorden, inte långt från Haugesund i Norge. Visbykrönikan berättar, att sonen Håkan tog med sig fadern till Norge och ”ej långt därefter var han på resa till sjöss och då skeppet löpte fara att gå under vid ön Lywngholm nära Bergen hoppade han överbord, men hans tjänare drog upp honom och förde honom i land, där han gav upp andan”.

Sonen Erik (kung i Sverige 1356-1359) var då död, medan Håkan (kung i Sverige 1362-1364, kung i Norge 1343-1380) överlevde fadern i sex år.

I Vadstena fanns en enastående byggnad i 1200-talets Sverige: palatset, som mätte 56 x15 meter i två våningar. Huset var byggt i tegel, ett för tiden nytt och modernt byggnadsmaterial. I byggnaden fanns en stor representationssal, där kungen efter kontinentala förebilder tog emot besökare och ledde förhandlingar. Byggnaden har även inrymt ett kapell samt en rad olika rum med eldstäder.

Vadstenapalatset stannade i folkungaättens ägo fram till mitten av 1300-talet, när kung Magnus och hans drottning Blanka donerade Vadstena gård till uppförandet av Birgittas kloster. Tanken var att det skulle inrättas en kunglig gravplats i klostret. Oavsett var i riket kungen och drottningen avled skulle de föras till Vadstena. Noggranna instruktioner gavs kring gravkistans utformning, vilka ljus som skulle brinna vid graven samt vilka reliker och textilier, som skulle pryda gravkyrkan. Inget av detta blev dock verklighet, eftersom kung Magnus dog ett trettiotal år senare och var då sedan länge fördriven från det svenska riket.

Magnus Eriksson är den svenske kung, som varit regent längst tid, hela 44 år och 7 månader. Närmast efter Magnus kommer Gustav V med 42 år och 2 månader.
(Lästips: I kung Magnus tid, Michael Nordberg, Norstedts förlag)

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Om Bohus fästning

Det var greve Jakob av norra Halland som i krigsråd övertalade den norske kungen Håkon V att fortsätta med offensiven mot svenskarna och befästa sin position. De kom överens om att bygga en helt ny borg nära Kongahälla.

Medan krigsskeppen fortfarande låg runt Ragnhildsholmen i älven valde Håkon och hans rådgivare platsen den skulle ligga på: på toppen av en brant klippa några kilometer längre norrut, där Göta älv delar sig i de två utloppen på var sin sida om Hisingen. Placeringen var noga uttänkt, för den som kontrollerade den klippan kontrollerade också all sjöfart på älven, inte bara på den norska sidan av Hisingen.

Redan från byggstarten var borgen en strategisk nyckelpunkt, för inga skepp från Lödöse, Vänern eller de stora svenska bygder som låg längre norrut kunde nå havet utan att segla förbi den. Sveriges viktigaste hamnar på västkusten blev instängda. Senare skulle borgen byggas ut till en av Nordens starkaste och viktigaste stenfästningar. Byggnaden som bondesoldater och inkallade bönder från trakten nu reste så snabbt de förmådde var emellertid ett litet och improviserat träfort. Det byggdes på den norska gården Bås grund och fick därför namnet Båhus.


Källor

1)Tore Skeie - Jungfrun från Norge
  
2)Den svenska historien, del 3
Magnus Eriksson 1316-1374. Magnus Erikssons rikssigill.
Copyright: Engstrand 2014