Charles Louis Napoléon (Napoléon III) Bonaparte

Frankrikes president 1848-1852, kejsare 1852-1870. Blev 64 år.

Äktenskap med Maria Eugénie Ignacia Augustina de Montijo e Guzmán (1826 - 1920)

Sambo med Adelheid av Hohenlohe-Langenburg (1835 - 1900)

Noteringar

Napoleon III, franska Napoléon III, egentligen Charles Louis Napoléon Bonaparte, utomlands under sin period som kejsare stundom kallad "sfinxen vid Seine", fram till 1852 även kallad Ludvig Napoleon (franska Louis Napoléon), född 20 april 1808 i Paris, död 9 januari 1873 i Chislehurst, nära London, som Louis Napoléon Bonaparte fransk president 1848-1852, som Napoleon III fransmännens kejsare 1852-1870.

Tredje sonen till Louis Bonaparte (Napoleon I av Frankrikes bror) kung av Holland 1806-1810 och Hortense de Beauharnais (Napoleon I:s styvdotter). Eftersom föräldrarnas äktenskap var olyckligt och Hortense hade älskare har det spekulerats i huruvida han var av äkta börd. 1853 gift med den spanska grevinnan Eugénie de Montijo e Guzmán. De fick en son; Louis Napoleon Bonaparte.

Ludvig Napoleon föddes i Paris som prins av Holland. Vid kejsar Napoleons fall fick familjen gå i exil och Ludvig Napoleon växte upp i flera länder. I Italien engagerade han sig i Carbonari; ett hemligt sällskap som arbetade för Italiens enande. Bonapartisterna erkände honom som tronkandidat 1832. Han ledde två misslyckade revolter mot kung Ludvig Filip I av Frankrike, i Strasbourg 1836 och i Boulogne 1840. Efter den senare fängslades han, men lyckades fly 1846 och var bosatt i London fram till 1848.

Andra republiken
Vid februarirevolutionen 1848 blev han vald med stor majoritet till den så kallade Andra republikens president. Han fick 75 procent av rösterna i folkomröstningen. Störst stöd fick Bonaparte på landsbygden. Enligt konstitutionen fick presidenten endast sitta i fyra år. Nationalförsamlingen vägrade att ändra på grundlagen. Ludvig Napoleon säkrade då sitt omval genom en blodig statskupp 1851. I en folkomröstning och 1852 utropades han med brett stöd till kejsare och tog namnet Napoleon III. (Att hans kejsarnamn blev Napoleon III berodde på att bonapartisterna räknade Napoleon I:s ende "legetime" son som Napoleon II även om denne aldrig blev regent)

Andra kejsardömet
Napoleons första tid som kejsare kännetecknades av ekonomisk blomstring. Den franska järnvägen byggdes ut och industrin utvecklades kraftfullt. Under denna tid genomfördes en genomgripande modernisering av Paris, ledd av Georges-Eugène Haussmann, där nya breda boulevarder anlades och de sanitära förhållandena förbättrades finansierade av staden Paris själv. Dessa förändringar vann uppskattning, men framkallade också protester. Under denna period arrangerades även världsutställningen i Paris 1855.

På det politiska området fördes en hård linje mot motståndarna. En del deporterades till Djävulsön. Censur rådde. 14 januari 1858 utsattes han för ett attentatsförsök på väg till operan, när två handgranater kastades framför kejsarparets vagn. Attentatsmannen var en italiensk revolutionär, vid namn Felice Orsini. På 1860-talet liberaliserades Napoleons politik. Det blev lättnader i censuren och 1864 infördes strejkrätt för franska arbetare.

Han stärkte Frankrikes internationella ställning och förändrade Europas maktförhållande i grund genom militära segrar och deltog i Krimkriget 1854-1855. Han önskade se ett enat Italien under konungen Viktor Emanuel och förde i detta syfte krig mot Österrike 1859, där han segrade i slaget vid Solferino, vilket ledde till Italiens enande och till att Frankrike annekterade Savojen och Nice 1860. Frankrike deltog också i Opiumkriget på Storbritanniens sida och fransk trupp marscherade in i Peking 1860. Detta år verkade de franska arméerna oövervinnliga och allt gick Napoleons väg. Detta ledde måhända till en övermodig utrikespolitik som bidrog till kejsardömets fall.

1862 skickade Napoleon III en militärexpedition till Mexiko. Denna intog snabbt huvudstaden Mexico City och utropade Maximilian av Österrike till kejsare av Mexiko. Dock måste de franska trupperna dras tillbaka. Maximilian förlorade det därpå följande inbördeskriget och avrättades 1867.

1866 hade Preussen besegrat Österrrike i och seglat upp som Frankrikes farligaste rival om makten i Europa. Napoleons diplomatiska motgångar gentemot den preussiske kanslern Bismarck ledde till fransk-tyska kriget 1870-1871. Den franska krigsförklaringen kom 19 juli 1870 efter att den tysktalande prins Leopolds av Hohenzollern-Sigmaringen fått Bismarcks stöd för att bli spansk regent. Napoleon bedömde att de katolska sydtyska staterna skulle förena sig med Frankrike mot Preussen, liksom under de tidigare napoleonkrigen. Kriget blev emellertid en fransk katastrof. Napoleon III tillfångatogs tillsammans med en armé efter slaget vid Sedan i nordöstra Frankrike, sedan de franska trupperna inringats. Regeringen i Paris utropade då genast Tredje republiken. 1871 tog sedan Pariskommunen kontrollen över huvudstaden.

Han bosatte sig sedan i Storbritannien, på Camden Place, Chislehurst, Kent, där han levde de sista två åren fram till sin död. Han dog under en gallstensoperation. Obduktionen visade att Napoleon III hade varit dödsmärkt i många år.
Källa bl. a.: Clara Tschudi - Kejsarinnan Eugénie

Personhistoria

Källor