Personakt Antavla

Eva Sophie von Fersen

Hovmästarinna, grevinna. Blev 58 år.

Far:Fredrik Axel d ä von Fersen (1719 - 1794)
Mor:Hedvig Catharina De la Gardie (1732 - 1800)

Född:1757-03-30 1)
Död:1816-02-02 2)

Äktenskap med Adolf Ludvig Piper (Carlsson) (1750 - 1795)

Vigsel:1777 1)

Sambo med Evert Wilhelm Taube (1737 - 1799)

Utomäktenskaplig förbindelse:

Noteringar

Sophie von Fersen var känd för sin skönhet, och hennes skönhet och älskvärdhet gjorde prinsen, hertig Fredrik Adolf så betagen, att han 1774 begärde hennes hand. Men Sophies far avböjde giftermålsförslaget, möjligen mot sin dotters vilja. Ett senare framkommet förslag om enlevering avstyrdes av hertiginnan av Södermanland, Charlotta, Gustav III:s kusin. 1786 blev Sophie Fersen hovmästarinna hos Charlotta, till vilken hon stod i ett förtroendefullt förhållande. Hertiginnan kallar henne i sin dagbok, avfattad i form av brev till henne, ”den enda vän hon någonsin ägt”, och skrev 1816 en biografi över henne.

1777 ingick Sophie von Fersen äktenskap med dåvarande kammarherren greve Adolf Ludvig Piper (1750-1795), fidekommissarie till Ängsö slott.

När brodern Axel von Fersen d. y. återvände till Sverige 1801 flyttade de ihop och bosatte sig på Lövstad utanför Norrköping. Sophie övertog då också ledningen av sin brors hushåll. Där fördes stor ståt med en högaristokratisk ton och hållning, liksom till trots mot den demokratiska tidsandan, och redan Gustav IV Adolf hatade familjen och ansåg särskilt grevinnan Piper "farlig", trots att sällskapslivet där var politiskt oskyldigt.

Den societet, som samlades där och som ansågs ta sina intryck av grevinnan Piper, blev mycket impopulär bland Stockholms allmänhet. Det grundade sig bland annat på att de i kretsen runt henne antydde att de höll de avsatta ”Holstein-Gottorparna” i högre gunst än tronföljaren Karl August, som var omtyckt bland folket. Rykten om att prinsens liv hotades från detta sällskaps sida började spridas, och efter prinsens plötsliga död 1810, utpekades Sophie Fersen i tryck som den som "sin vana trogen" medelst gift tagit honom av daga. Tidningen Nya Posten publicerade en fabel, "Rövarne", där syskonen öppet utpekades. Hetskampanjen resulterade i att pöbeln i en regelrätt lynchning den 20 juni 1810 dödade Axel von Fersen under Karl Augusts liktåg genom Stockholm, det s.k. Fersenska mordet..

Rykten spreds att planer fanns på att även Sophie Fersen skulle få dela hans öde. För att undgå detta lämnade hon Stockholm, förklädd till mjölkförsäljerska, i en öppen båt under storm och regn och fick följande morgon tak över huvudet, först på Rydboholm, sedan på Penningby i Roslagen. Med kungens, Karl XIII:s, tillstånd erhöll hon dagen därpå en säkrare fristad på Vaxholms fästning, där hon stannade till november månad. Under tiden undersöktes av en ”melerad krigsrätt”, på hennes egen begäran, hennes eventuella inblandning i Karl Augusts död. Ingenting visade sig stödja de misstankar, som framkastats.

Under de dagar, då den 53-åriga grevinnan var som mest utsatt för farorna och förtalet, mottog hon två giftermålsanbud; det ena av Georg Carl von Döbeln, vilket föranledde en livlig brevväxling mellan honom och henne hösten 1810. Sedan hon lämnat Vaxholm, var hon bosatt på Löfstad slott i Östergötland. För sin skarpa tunga och sin maktlystnad var hon i allmänhet mycket fruktad, men hennes trofasta vänskap för hertiginnan Charlotta, tydligt dokumenterad ur dennas brev till henne, ger en annan och djupare bild av grevinnan.

I likhet med många av sina samtida bland den högre societetens damer var Sophie Fersen föremål för åtskilligt förtal. Att hon sedan, när hennes man dött, återupptog sitt förhållande med baron Evert Taube gjorde förstås inte saken bättre. Hon följde honom på hans resa till Tyskland 1798-1799, där han avled i Karlsbad. Sophie Fersen övertog då, i enlighet med testamentet, hans kvarlåtenskap. Beskyllningen, att hon skulle ha förgiftat honom för att komma åt hans ägodelar, kom genast.

Familjen von Fersen ägde Steninge slott utanför Stockholm sedan 1735. Axel von Fersens syster, Sophie, reste ett minnesmonument över sin bror på slottets ägor 1813.

Om Steninge slott
Arkitekten Nicodemus Tessin den yngre ritade Steninge slott som stod färdigt år 1705. Beställare var Carl Gyllenstierna, kungligt råd till änkedrottning Hedvig Eleonora, president i Svea hovrätt och kansler för Åbo universitet.

Steninge slott brukar kallas för den karolinska herrgårdskulturens finaste och mest fulländade smycke. Nicodemus Tessin hade den stora trapphallen i Drottningholms slott som modell när han konstruerade Steninge slotts trapphall.

Om Löfstads slott
Löfstad eller Lövstad är ett slott i Kimstads socken och Norrköpings kommun i Östergötlands län.

Slottet uppfördes 1630-1660 av fältmarskalken och greven Axel Lillie och hans hustru Christina Mörner. Gården hade tillhört släkten åtminstone sedan 1510. Slottet byggdes i sten med tre våningar mot borggården, ytterligare en souterrainvåning mot parken och två långa flyglar i två våningar, med torn i de yttre ändarna. Slottet hade ett högt sadeltak med trappstegsgavlar, fasadmålningar mot borggården och en fritrappa som ledde upp till huvudvåningen. Detta slott är avbildat i Erik Dahlberghs Suecia antiqua et hodierna.

Slottet omges av trädgård och engelsk park, anlagd omkring 1800, med en minnesvård i marmor över riksmarskalken Axel von Fersen d.y. (1755-1810), rest av dennes syster Sophie von Fersen, gift Piper.


Källor

1)Wikipedia, den fria encyklopedin
  
2)Biografiskt lexikon