Sten Sture d ä (Gustafsson)

Sture d.ä., Sten, c:a 1440-1503, riksföreståndare 1470-1497 och från 1501, systerson till Karl Knutsson Bonde.

Sten Sture var endast 4 år gammal, när hans far, Gustaf Sture dog. Förmodligen dubbades unge Sten till riddare i samband med Kristian I:s kröning år 1457 och fick därefter lov att tituleras "herr Sten".

Sten Sture kom under Karl Knutssons tredje regering snart i förgrunden. Vid Karls död 1470 övertog han rikets styrelse och riksföreståndarskapet, och hans makt befästes genom segern över Kristian I vid Brunkeberg 1471. Sten Stures hänsynslösa kamp för att vinna gods och län ledde till motsättningar till Kristians efterträdare Hans i Danmark, som Sten Sture ville hindra från att bli svensk kung.

Sten Sture förde en energisk utrikespolitik med bl.a. interventioner i Livland. Ett rysk - danskt förbund 1493 riktat mot Sverige sökte han motverka genom en allians med Hansan, vars direkta politiska inflytande i Sverige minskat genom förbudet 1471 mot tyska ledamöter i de svenska städernas magistrater. Sten Stures föga framgångsrika krig mot Ryssland 1495-97 gav rådsoppositionen, ledd av Jakob Ulvsson och Svante Nilsson (Sture), vind i seglen, och 1497 måste herr Sten erkänna Hans som svensk kung. Han tröstades med betydande förläningar och blev rikshovmästare. Han anslöt sig 1500 ändå till det av Hemming Gadh organiserade upproret mot Hans och blev åter riksföreståndare.

Sten Sture utmålade sig själv som en oegennyttig riddersman och frihetskämpe. När han till minne av segern vid Brunkeberg lät ställa upp Notkes magnifika skulptur av Sankt Göran i Storkyrkan i Stockholm, var det föga tvivel om vad och vem som symboliserades. Numera ser man honom med bättre skäl som en hänsynslös, opportunistisk och girig realpolitiker.

Strax före jul 1503 avled Sten Sture plötsligt i Jönköping. Någon manlig arvinge som kunde ta vid efter honom hade han inte. Enda barnet var den utom äktenskapet födda dottern Birgitta och hon satt som nunna innanför klostermurarna i Vadstena.

Sten Sture begravdes i klostret i Mariefred; graven flyttades senare till Strängnäs domkyrka. Ett monument över honom av Milles, i den traditionella bildens anda, restes 1925 på Kronåsen i Uppsala.

Om Svartsjö i Uppland
Platsen benämndes till en början "Kununxnes", Konunganäs, namnet Svartsjö kom först på 1400-talet. Karl Knutsson Bonde bodde här, liksom hans dotter Magdalena och hennes make Ivar Axelsson Tott.
Därefter innehades Svartsjö kungsgård av de tre riksföreståndarna Sten Sture den äldre, Svante Nilsson och Sten Sture den yngre - tre Sturar, egentligen två, för Svante Sture kallade sig aldrig Sture.
Svartsjö var Erik XIV favoritplats och det var här rättegångarna genomfördes 1567, som resulterade i Sturemorden.