Personakt Antavla

Elisabet I av England (Tudor)

Drottning i England 1558-1603. Blev 69 år.

Far:Henrik VIII av England (Tudor) (1491 - 1547)
Mor:Anne Boleyn (~1507 - 1536)

Född:1533-09-07 England
Död:1603-03-24 England 1)

Noteringar

Elisabet I (engelska Elizabeth), 1533–1603, drottning av England från 1558. Hon tillhörde ätten Tudor; fadern var Henrik VIII, modern hans andra hustru Anne Boleyn, som han lät halshugga då Elisabet endast var två år gammal.

Som ung hotades hon av döden flera gånger, våldtogs av sin styvfar, Seymour, och fängslades på Towern för högförräderi, men klarade sig efter skickliga svar på snärjande frågor.

Hon uppfostrades till protestant och blev de antikatolska krafternas hopp under den katolska halvsystern Maria Tudors ("blodiga Marias") regering 1553–58. Under denna tid hölls Elisabet tidvis fängslad, men då Maria dog stod hon närmast i arvföljden och blev drottning.

Elisabet distanserade sig från de mest radikala protestanterna. I stället fullföljde hon faderns försiktiga kyrkopolitik, och hon kan ses som den anglikanska kyrkans skapare. Den var till stor del katolsk i teologi och ritual, men den politiska ideologin var antiromersk, och detta var det viktiga.

Katolikerna hade inte accepterat Henrik VIII:s skilsmässa från Katarina av Aragonien, Anne Boleyns föregångare och Marias mor – det var när påven vägrade upplösa det äktenskapet som Henrik bröt med Rom. Därför ansåg de inte att Elisabet hade någon rätt till tronen. Närmaste arvinge var enligt dem Maria Stuart av Skottland, eftersom hon var en ättling till Henrik VII. Marias tragiska karriär slutade med att hon råkade i engelsk fångenskap 1568. När Spaniens kung Filip II ökade trycket på England under 1580-talet och skottarna och de inhemska katolikerna började röra på sig lät Elisabet avrätta henne 1587. Detta stärkte Filips beslut att sända "den oövervinneliga armadan" mot England året därpå. Med armadans undergång inledde England sin storhet som sjö- och handelsmakt.

Elisabet var en utpräglad maktspelare. Hon stödde och fick stöd av skickliga statsmän som Lord Burghley och sjökrigare som Drake och Hawkins. Hon gifte sig aldrig; regerande drottningar måste vara änkor eller jungfrur. Elisabet kallades the Virgin Queen, men hur det stod till med jungfruligheten är svårt att säga. Hon hade en rad personliga gunstlingar som Leicester och Essex, men något större inflytande fick de inte – Essex lät hon avrätta efter ett misslyckat kuppförsök. Hon saknade inte friare, som den franske hertig d'Alençon och Sveriges kung Erik XIV och en tid t.o.m. Filip II, men alla avspisades till slut; från hennes sida var förhandlingarna bara politik. Hon dog alltså barnlös, och det blev Maria Stuarts son James som efterträdde henne och som förenade England och Skottland.

Elisabet var en sammansatt personlighet. Hon ägde en klar och kylig intelligens och stor lärdom; bl.a. talade hon flytande franska, italienska och latin. Det fanns hos henne en för tiden ovanlig motvilja mot våld och intolerans, men när hennes makt var hotad var hon fullkomligt hänsynslös.

Hon var ingen skönhet men kunde vara charmerande. Hon var stolt över sin vita hy och sitt guldröda hår, men på ålderdomen blev hon skallig och måste bära hätta. Hovmän och skalder kallade henne Gloriana eller the Faerie Queen, älvadrottningen. Hennes kloka utnyttjande av traditionella politiska former – och naturligtvis hennes framgång – gjorde henne folkkär; hon kallades the good Queen Bess. Det är inte utan skäl som hennes tid bär hennes namn, den "elisabetanska". Också kulturellt var denna epok en guldålder, främst för teatern (Shakespeare, Marlowe), poesin (Spenser m.fl.) och musiken (virginalisterna).
(Källa: Bl. a. Bonniers stora lexikon 2000)


Källor

1)Lars-Olof Larsson - Arvet efter Gustav Vasa
Elisabet I (Tudor) av England 1533-1603.
Copyright: Engstrand & Andersson 2008.