Läkare, kokboksförfattare. Blev 88 år.
Charles Emil Hagdahl 1809-1897
Copyright: Engstrand 2023
1809-02-07 Linköping, Östergötland.
En annan källa anger 6 februari som födelsedatum.
1897-11-29 Stockholm.
1841.
Charles Emil Hagdahl var en svensk läkare och författare till "Kokkonsten som vetenskap och konst" från 1879, en kokbok som blev mycket populär och inflytelserik.
Han var son till lanträntmästaren Johan Hagdahl och Henrietta Wendtlandt och från 1841 gift med Emilia Fredrika Gylling. Hagdahl studerade medicin vid Uppsala universitet. Han arbetade från 1839 som läkare i Stockholm, han blev medicine doktor i Uppsala 1841. 1847 blev han intendent för Djurgårdsbrunns kuranstalt. Kort därefter flyttade Hagdahl till Tidö slott, Västmanland, vilket han dock bara innehade en kort tid, och därefter flyttade han till Stockholm.
Hagdahl var en aktiv skribent redan tidigt, och skrev bland annat en rapport om förhållandena i fängelserna i de länder han på justitiekanslerns uppdrag besökt på en resa under 1840-talet, samt Mejerierna i hertigdömena Schleswig och Holstein (1855), vilken prisbelönades av Lantbruksakademien.
Hagdahl ägde vid sin död en avsevärd förmögenhet och testamenterade sin omfattande konstsamling till Linköpings stad och lade därmed grunden till Linköpings stads museum för konst som numera ingår i Östergötlands museum. Hagdahl räknades som en duktig amatörkonstnär.
Hagdahls eftermäle vilar dock helt och hållet på boken "Kokkonsten som vetenskap och konst" (full titel: Kokkonsten som vetenskap och konst med särskildt afseende på helsolärans och ekonomiens fordringar). Den utkom 1878-1879 och omfattar omkring 3000 recept (allt från struvor till stuvning på grävling), samt råd om hantering av livsmedel och uppfostran av hembiträden. Boken innehåller även bestämda åsikter om hur husmödrar och tjänstefolk bör hanteras. Stilen är omväxlande praktisk och sirligt poetisk och drömmande.
Hagdahl var morfar till bröderna Jacob och Marcus Wallenberg.
(Text från Wikipedia)
Charles Emil Hagdahl
Linköpingssonen Charles Emil Hagdahl växte upp hos sin moster eftersom båda hans föräldrar dog när han var liten. Han tog studenten vid läroverket i Linköping och därefter utbildade han sig till läkare i Uppsala och disputerade på en avhandling om kolik 1841.
Han gifte sig med en förmögen kryddhandlardotter Emilia Fredrika Gylling och efter bröllopet var de under två år på bröllopsresa i Europa. Han hade i uppdrag från regeringen att studera fängelsevården i olika länder. Hans intryck blev efter hemkomsten en bok ”Om fängelserna i Tyskland, Schweiz, Frankrike, Belgien och England” som kom 1845. Han och hustrun blev ägare till Tidö slott under fem år men flyttade senare in i en fastighet vid Hötorget i Stockholm. Två år senare dog hustrun efter att deras son hade dött enbart några år gammal.
Änklingen Charles Emil gifte aldrig om sig men hade en hushållerska, Sofia Maria Ödman, som han levde i så kallat Stockholmsäktenskap med. De fick tillsammans två döttrar som dock inte fick växa upp i hemmet. Först som vuxna blev de erkända som fosterdöttrar. Dottern Amalia gifte sig med vice häradshövding Marcus Wallenberg och blev mor till Jacob och Markus Wallenberg, en släkt som också kom från Linköping. Det hade funnits en långvarig relation mellan familjerna.
Under en lång period av år lagades det mat med hjälp av hans hushållerska, med närmast vetenskaplig utprovning och kontroll. Ofta provlagades de 3000 recepten flera gånger för att uppnå det ultimata sättet att göra rätten på. Resultatet blev så småningom den heltäckande kokboken ”Kok-konsten som vetenskap och konst” som gavs ut första gången 1879. Den har sedan tryckts i ett antal upplagor. Hagdahls kokbok anses vara den som introducerade den moderna matlagningen i Sverige. Kokboken var även en näringsfysiologisk handbok och inte minst utomordentligt spirituellt skriven.
Charles Emil Hagdahls övriga insatser som läkare och författare har helt kommit i bakgrunden av denna kokbok som sålde i stora upplagor. En Hagdahlsakademi med landshövdingen i Östergötland som ordförande bildades 2002 och de har som syfte att främja östgötsk kokkonst men också konst och hushållning, gastronomi och hälsa.
(Text: Linköpings historia)