Jeanne Leocadie de Tramcourt
Skådespelare och modist. Blev 76 år.
Jeanne Leocadie de Tramcourt 1875-1952, målning av Carl Larsson 1914
Född:
1875-12-09 Frankrike, Tracy sur Loire.
Död:
1952-01-02 Stjärnhov, Södermanland.
Äktenskap med Christian Eriksson (1858 - 1935)
Vigsel:
1894.
Skilsmässa:
1911.
Barn:
Sambo med Wilhelm Carl Ludwig Bernadotte (1884 - 1965)
Utomäktenskaplig förbindelse:
1914.
Noteringar
Jeanne Leocadie de Tramcourt var skådespelare, modist, känd inom svenska konstnärskretsar – inte minst som fru till skulptören Christian Eriksson och prins Wilhelms livskamrat och värdinna på hans slott Stenhammar.
Som 18-åring gifte sig de Tramcourt år 1894 med den svenske skulptören Christian Eriksson och blev under äktenskapet ett känt namn inom svenska konstnärskretsar. De bodde på gården Taserud i Arvika och fick tillsammans sonen Matts Eriksson, som blev skulptör, sonen Elof och dottern Kajsa som gifte sig med konstnären Einar Nerman. Nerman kom för övrigt, kring 1920, att måla ett porträtt av de Tramcourt och i hans ”Gösta Berling-bilder” från 1916, med illustrationer ur Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga, fungerade hon som förebild för Anna Stjernhök.
1911 skilde sig Tramcourt från Eriksson. Kring 1913 drev hon hattaffären Madame Jeanne i Stockholm. och 1919 spelade hon en av huvudrollerna i den danska stumfilmen Blad ur Satans bok, producerad av Nordisk Film, som hade premiär i Sverige 1921. När sedan filmen Gösta Berlings saga skulle spelas in var hon påtänkt som Anna Stjernhök och provspelade för rollen.
Olof Sager-Nelson målade hennes porträtt och 1914 gjorde Carl Larsson likaså. Samma år inledde hon ett förhållande med prins Wilhelm, hertig av Södermanland. De levde tillsammans på slottet Stenhammar utanför Flen och från 1932 kallades hon för värdinna på Stenhammar.
En tragisk olycka
Den 2 januari 1952 händer något mycket tragiskt: en bilolycka inträffade vid Stjärnhov med prins Wilhelm och hans sällskap. Paret Wilhelm och Jeanne var på väg hem från Jälunda gård, där paret varit på fest hos sonen Lennart. Det var dåligt väglag med snö på vägen, när färden gick hemåt med prinsen vid ratten och Jeanne bredvid i deras Volvo PV 444. I baksätet satt Jeannes sällskapsdam, fransyskan Marie Josephe Goa de Iturbide. Bilen kolliderade med ett vägräcke mitt i Stjärnhov och eftersom ingen använde sig av bilbälte på den tiden så omkom prinsens livskamrat Jeanne de Tramcourt.
En polisutredning inleddes mot prinsen då han initialt misstänktes för ovarsamhet. Även misstankar om rattonykterhet fanns men i mars 1952 beslutades att fallet skulle läggas ner, vilket då ansågs av ortsbefolkningen bero på prinsens ställning. Prinsen var känd för att köra sin Volvo fort, vilket var en del av hans image.
Jeanne de Tramcourt begravdes i Flens kyrka fem dagar efter olyckan utan några kungligheter på plats. Efter olyckan blev prins Wilhelm mycket ensam och olycklig. Han hade starka skuldkänslor efter olyckan.
Jeanne de Tramcourts och prins Wilhelms förhållande blev allmänt känt först 1970, när Vecko-Journalen publicerade prinsens kärleksbrev till Jeanne de Tramcourt.