Personakt Antavla

Gustaf Banér (Axelsson)

Riksråd, hovmarskalk, fältöverste i Finland. Blev 52 år.

Far:Axel Banér (Nilsson) (1513 - )
Mor:Margareta Bielke (Pedersdotter) (1510 - )

Född:1547-05-19 Djursholm
Död:1600-03-20 Linköping, (Linköpings blodbad), Östergötland

Äktenskap med Kristina Sture (Svantesdotter) (1559 - 1619)

Vigsel:1581-10-08 Stockholm 1)

Barn:
Margareta Banér (Gustafsdotter) (1582 - 1618)
Anna Banér (Gustafsdotter) (1585 - 1656)
Per Banér (Gustafsson) (1588 - 1644)
Nils Banér (Gustafsson) (1589 - 1614)
Märta Banér (Gustafsdotter) (1593 - 1638)
Axel Banér (Gustafsson) (1594 - 1642)
Johan Banér (Gustafsson) (1596 - 1641)
Karl Banér (Gustafsson) (1598 - 1632)
Svante Banér (Gustafsson) (- 1628)
Sigrid Banér (Gustafsdotter) (- 1669)

Noteringar

Banér, Gustav 1547-1600, riksråd 1569; far till Johan Banér, bror till Sten Banér. Gustav föddes på Kristi himmelfärdsdag 1547 i Djursholms slott. Avrättad 1600-03-20 i Linköping (Linköpings blodbad).

Gustav Banér innehade under sin politiska bana betydelsefulla poster som kunglig hovmarskalk och ståthållare över Estland, Livland och Ingermanland.

Gustav Banér stod länge i gunst hos Johan III och fick diplomatiska uppdrag, blev senare medlem av hertig Karls och rådets samregering men tog snart Sigismunds parti.

Banérs förbindelse med Sturehuset, och sannolikt även hans egen övertygelse, ställde honom på hertigarnas sida, när dessa började upproret mot Erik XIV. Det berättas ännu om ett samtal, som skall ha förefallit mellan Banér och Erik XIV, då denne blivit fången och insatt i Eskils gemak på Stockholms slott. Banér förebrådde den fallne konungen att ha bortslösat de silvertackor, konung Gustaf samlat i detta rum. Erik svarade: "Det har jag att tacka sådana skälmar som du, att I hulpit mig penningarna utösa." "Det var ej sant," svarade Banér, "ty jag var då ej i landet; men sådana furstar som I hafven alltid tjufvar i deras tjänst."

Banér blev 1569 av Johan III utnämnd till riksråd men råkade 1570 i ogunst hos Johan III. De förenades dock före kungens död och Banér återfick sina ämbeten och värdigheter. Under Sigismund tillhörde han ett parti inom rådskammaren, som konungen betraktade med misstroende och därför uteslöt ur den tillförordnade regeringen. Detta förbiseende närmade Banér till hertig Karl.

Vänskapen brast dock snart sönder och när brytningen mellan Karl och Sigismund blev fullständig. Banér övergick då med några av de andra riksråden till Polen för att obetingade ställa sig på kung Sigismunds sida. De följde tillbaka med Sigismund på hans tåg till Sverige.

Efter slaget vid Stångebro utlämnades han jämte de andra riksråden till hertig Karl, som lovade, "att de på en fri riksdag skulle dömas efter Sveriges lag, i kejserliga, kungliga och furstliga sändebuds närvaro, utan att dessförinnan något ondt skulle dem vederfaras". Gustaf Banér fick i sex dygn vara hos sin hustru, som på Segersjö nedkommit med en son, men inspärrades sedan på Gripsholm, där han varken fick träffa eller breväxla med någon av sina anhöriga. I mars månad 1600 fördes han till Linköping; domen över de anklagade rådsherrarna blev en dödsdom.

Sedan domen blivit avkunnad, gavs åt de livdömdas hustrur och barn tillåtelse, att, efter över ett års skilsmässa, åter få träffa sina män och fäder. De sista stunderna i Banérs liv, som han fick tillbringa med sin familj är beskrivna av hans dotter Kristina, en skildring så gripande, att ingen kan läsa den utan den djupaste rörelse.


Källor

1)Lars-Olof Larsson - Arvet efter Gustav Vasa
Gustaf Axelsson Banér 1547-1600.
Copyright: Engstrand & Andersson 2008.