Kung i Danmark ca 986-1014, kung i Norge, kung i England 1013-1014. Blev ca 54 år.
omkring 960 Danmark. [1]
Danmark, Roskilde, Roskilde domkyrka. [1]
1014-02-03 England, Gainsborough. [2]
omkring 990. [1]
omkring 996 Kungälv (Kongahälla), Bohuslän.
Sven Tveskägg efterträdde sin far, Harald Blåtand, som kung i Danmark den 1 november 986. Sven hade blivit döpt redan som liten med ingen mindre än den tyske kejsaren Otto som fadder.
Adam av Bremen berättar att kung Harald döptes tillsammans med sin hustru, Gunhild, och att minnet av kungen och hans hustru Gunhild skulle leva evigt i Bremen. Utöver detta är inget mer känt om Gunhild. Hon kan ha varit mor till Sven Tveskägg.
En annan källa anger att Svens mor var av adlig börd. En inskription på en runsten från Sönder Vissing, 40 km norr om Jelling, tyder på att hon var dotter till den vendiske (slaviske) kungen Mistrivoi från den nuvarande Polen: "Tuve, dotter till Mistrivoi, hustru till Harald den gode, son till Gorm, lät göra dessa högar (minnesmärken) efter sin mor", står det i inskriptionen.
Den danske krönikören Saxo Grammaticus (ca 1165-efter 1208) trodde dock att Sven i stället var resultatet av en affär mellan kung Harald och Gyrith, dotter till den svenske kungen Björn.
Vem som var Svens mor är därför mycket osäkert...
Fastän både han och hans far Harald Blåtand då blivit tvångsdöpta behöll Harald den kristna tron under hela resten av sitt liv. Sven däremot återgick till hedendomen när han nått vuxen ålder, säger Adam av Bremen, och gjorde dessutom uppror mot sin kristne far, som gjort sig impopulär bland rikets hedniska stormän.
Sven Tveskägg hade länge funderat på England. Han hade angripit London med 94 långskepp redan den 8 september 994 och visste, vis av många danagälder, att en engelsk kung kunde klämma fram många vackra slantar. Varför nöja sig med en del av dem? Varför inte bli kung av England själv och ta dem allihop? Dessutom hade Sven vissa personliga aversioner mot den engelske kungen Ethelred.
Under Sven Tveskäggs ledning anföll en väldig vikingahär England år 994; i anfallet deltog också den norske kungen Olav Tryggvason och det är inte otroligt att även den svenske kungen Olof Skötkonung var med.
Det var Ethelred II som anstiftade masslönnmorden på danskar 1002 och ett av offren var Svens syster Gunnhild. På senare tid hade Svens jarl Torkel den höge skött hanteringen av plundringstågen mot England, men nu hade Torkel övergått till kung Ethelreds tjänst. Alltså fick Sven sköta detta själv. Han genomförde, som den duktige härförare han var, ett snabbt och klokt fälttåg. Snart flydde Ethelred till sin svåger i Normandie.
Sven Tveskägg hade nått sitt mål och erövrat England år 1013, men när han hade alla dessa rikedomar framför sina fötter, dog han den 3 februari år 1014. Han dog helt oväntat i sin säng, en annan källa berättar att Sven dog efter att ha fallit från sin häst. De äldsta källorna säger ingenting om dödsorsaken, men både sagorna och engelska 1100-talskällor har desto mer att förtälja; det var Edmund den helige som tog livet av Sven, berättar de, den kung i Östangeln som på 800-talet led martyrdöden för Lodbrokssönernas pilar! Detta skulle vara hämnden för att Sven hotat bränna ner den kyrka i Suffolk, där helige Edmunds reliker vilade och pina prästerna på mer än ett sätt. Han hade dessutom till och med haft mage att fälla föraktfulla ord om martyrkungen och - kanske allra värst - vågat påstå att denne inte alls var något helgon.
Sven Tveskägg var sannolikt initiativtagare till den stadsliknande bebyggelse år 990, som blev staden Lund. Länge trodde man att det var Svens son, Knut den store, som grundade Lund omkring 1020.