Fredrik I av Hessen-Kassel

Fredrik I, 1676-1751, kung i Sverige 1720-1751, lantgreve av Hessen. Fredrik var tredje son i familjen; totalt föddes 13 barn i familjen, fyra dog i låg ålder, fyra dog i tjugoårsåldern..

På slottet i Kassel 1692 mötte Fredrik Magnus Stenbock och de blev goda vänner. För Fredrik var de stora intressena i livet kvinnor, vin, god mat och soldatlivet.

Han tjänade med viss utmärkelse som kavalleribefälhavare under Eugen av Savojen i spanska tronföljdskriget och gifte sig 1715 med Karl XII:s syster Ulrika Eleonora d.y., deltog i det norska fälttåget 1716 och utnämndes samma år till generalissimus (överbefälhavare). Runt honom uppstod det "hessiska partiet" vid hovet och i högkvarteret.

Efter Karl XII:s död 1718 agerade han snabbt för att säkra tronföljden för sin gemål (vilket gav upphov till ryktena om att han i själva verket låtit mörda kungen). Gruppen kring rivalen Karl Fredrik av Holstein-Gottorp sköts åt sidan, Karl XII:s finanschef Görtz avrättades. Rådet och ständerna måste emellertid köpas med långtgående politiska eftergifter, som betydde det karolinska enväldets slut och början till frihetstidens statsskick. 1720 förmåddes ständerna acceptera att Fredrik blev kung efter sin makas abdikation.

Efter ett misslyckat försök 1723 att med bondeståndets stöd utvidga kungamakten förlorade Fredrik i huvudsak allt personligt inflytande på regeringsärendena, utom beträffande utrikespolitiken.

Fredrik var varken obegåvad eller feg, men han var lat och njutningslysten. Han kom att koncentrera sig på bordets, flaskans, jaktens och sängens nöjen. Med den mest kända av sina mätresser, den unga Hedvig Taube, hade han fyra barn - två flickor, som inte uppnådde mogen ålder, och två söner. Med makan Ulrika Eleonora fanns inga barn.

Efter Hedvig Taubes död hette Fredriks älskarinnor bl.a. Beata Christiernin, prästdotter, och, mer varaktigt, Catharina Ebba Horn. Före äktenskapet med Ulrika Eleonora hade Fredrik varit gift, men hustrun, Louise Dorothea av Brandenburg, dog 1705.

Som lantgreve av Hessen (från 1730) regerade han genom brodern Wilhelm. 1748 drabbades Fredrik av ett första slaganfall, och hans namnteckning ersattes med en stämpel. Även om Fredrik hade omvittnad språkbegåvning, lärde han sig aldrig svenska.

En marsdag 1751 slutade Fredrik sina dagar, dödsorsaken var kallbrand.
(Källa: (bl.a.) Bonniers stora lexikon)