Prins i Oranien, kung i England, Skottland och Irland 1689-1702. Blev 51 år.
1650-11-14 Holland, Haag.
1702-03-08 England, London, Kensington Palace.
1677.
Vilhelm III, William III (även känd som Vilhelm III av Oranien och Vilhelm II av Skottland), född 14 november 1650 i Haag, Nederländerna, död 8 mars 1702 på Kensington Palace, London (i lunginflammation som blev förvärrad av komplikationer efter en ridolycka), var ståthållare i Nederländerna från 1672, kung av England, Skottland och Irland från 1689, tillsammans med sin fru Maria som medregent 1689 - 1694, därefter ensam regent fram till sin död 1702. Son till Maria av England och Vilhelm II av Oranien.
Vilhelm var nederländsk adelsman och Tysk-romerska rikets prins av Oranien från födseln, kung av England och Irland från 13 februari 1689, och kung av Skottland från 11 april 1689, båda till sin död. Han var född in i huset Oranien-Nassau och fick de engelska, skotska och irländska kronorna efter den ärorika revolutionen, då hans morbror och svärfar, Jakob II av England, blev avsatt. I England, Skottland och Irland härskade han tillsammans med sin fru Maria II till hennes död 28 december 1694. Han härskade som "Vilhelm II" i Skottland, men "Vilhelm III" i alla hans andra områden. Bland protestanter i Skottland och Nordirland är han också informellt och kärleksfullt känd som "King Billy".
Vilhelm utnämndes till den nederländska posten ståthållare (Stadtholder) 28 juni 1672 och behöll den till sin död. I detta sammanhang benämns han ibland "Vilhelm Henrik, prins av Oranien" som översättning av hans nederländska titel, Willem Hendrik, Prins van Oranje. Den protestantiske Vilhelm deltog i många krig mot den mäktige katolske kungen Ludvig XIV av Frankrike. Många protestanter proklamerade honom som en förkämpe för deras tro. Det var delvis på grund av detta rykte som han fick möjlighet att överta Englands krona, då många engelsmän var starkt antikatolska (även om hans armé och flotta, den största sedan armadan, var viktigare anledningar till hans framgång).
Hans styre innebar början av övergången från monarkens personliga kontroll över regeringsmakten under huset Stuart till den parlamentariska typ av styre som blev gällande under huset Hannover.