Hertig och riksråd.
1360 Ängelholm, Rönneholms slott. [1]
Bengt Algotsson var en av de mest framträdande stormännen under Magnus Erikssons tid. Om hans släktförhållanden har man länge svävat i ovisshet, men numera torde de viktigaste hithörande fakta med full säkerhet kunna konstateras. Tvärtemot vad som förr blivit påstått, tillhörde Bengt Algotsson otvivelaktigt en av rikets förnämsta släkter. Genom sin farmoder Ingegärd Svantepolksdotter härstammade han från såväl den Sverkerska kungaätten som från kung Valdemar Segraren (Seir) i Danmark.
Hans farfader Brynolf Bengtsson var sannolikt son till Västgötalagmannen Bengt Havredsson; släkten förde ett upprättstående lejon i skölden. Själv uppges han, ovisst med vad rätt, varit gift med Karl Ulfssons av Tofta (Sparre) syster Ingeborg, vilken han dock skall ha förskjutit och därigenom ådragit sig hennes släkts oförsonliga fiendskap.
Bengt Algotsson följde år 1350 såsom väpnare Magnus Eriksson på hans ryska fälttåg. År 1351 är han riddare, och följande år nämnes han som medlem av rådet. Kort därefter (1353 —1355) skedde den upphöjelse, vilken på samtiden gjorde ett så starkt intryck: han blev hertig av Finland och Halland samt dessutom ståthållare över Skåne. Otvivelaktigt har denna tilldragelse stått i samband med kungens starkt antiaristokratiska politik och hans behov av att i striden mot det världsliga och kyrkliga frälset kunna påräkna stöd av dugliga medhjälpare.
Föga är känt rörande Bengt Algotssons verksamhet under den närmast följande tiden. Han synes dock med eftertryck ha hävdat den kungliga myndigheten särskilt mot de hanseatiska köpmännen i Skåne, vilka även mot honom framställde skarpa klagomål. Den mäktiga aristokratien såg med oro och förbittring hans stigande inflytande hos kungen. Den betraktade honom såsom exponenten för alla de farliga tendenser inom riksstyrelsen, mot vilka herrarna med all sin kraft kämpade.
Det jäsande missnöjet ledde inom kort till öppet uppror 1356, och i spetsen för resningen trädde Magnus äldste son Erik, vilken såg sig undanträngd av den hatade gunstlingen. Bengt Algotsson måste fly ur landet, och riket delades 1357 mellan Magnus och Erik. Förbittringen mot Bengt Algotsson var så stark, att då efter Eriks plötsliga död två år därefter Magnus åter blev ensam herre, denne måste högtidligen lova att ej tillåta Bengt Algotsson att någonsin återvända till Sverige. Kort därefter tycks han från Danmark, där han då vistades, hava vågat sig in i Skåne men blev av svenskarna dödad 1360 på Rönneholms slott utanför Ängelholm.
(Text från Riksarkivet, signerat S. Tunberg)