Karl XV Ludvig Eugén Bernadotte

Karl var son till Oscar I och Josefina. Han gifte sig 1850 med Lovisa av Nederländerna och fick med henne barnen Lovisa och Carl Oscar. Carl Oscar avled dock vid 15 månaders ålder. Redan under sin tid som kronprins visade Karl tydligt sin konservativa grundinställning. Han spelade en viktig roll vid 1850 års riksdag som ledare för de så kallade juntarna.

Efter trontillträdet 1858 led han ett politiskt nederlag efter att regeringen och den svenska riksdagen vägrade verkställa ett löfte han gett till norrmännen om att avskaffa ståthållarämbetet. Karl XV hade även lovat den danske kungen Sveriges stöd i det fall att landet skulle anfallas av Tyskland. Men när kriget bröt ut vägrade regeringen åter igen att infria kungens löfte. Detta var ett hårt slag mot kungen som var starkt engagerad i Skandinavismen.

Inrikespolitiskt fick Karl uppleva hur liberalismen kom att spela en allt större roll, statsrådens inflytande ökade och medförde att kungens ställning förändrades. Ofta var det med motvilja som kungen gick med på de beslut som fattades.

Karl XV hade ett stort intresse för kvinnor och skaffade sig ett stadgat rykte som Don Juan. "Ibland kan det låta som om Karl XV var ensam ansvarig för den ansenliga folkökningen under 1800-talet", skriver Staffan Skott i sin bok "Alla dessa Bernadottar" och ger kapitlet om Karl XV rubriken "Kungen som satte barnmorskorna i arbete".

Karl hade varit i Aachen 1872 för att söka läkarhjälp mot sin tarmturberkulos, men på hemvägen orkade han inte längre än till Malmö, där han avled.