Personakt Antavla

Knut Hand d ä (Håkansson)

Fältöverste, fältmarskalk, hövitsman.

Far:Håkan Pedersson (Persson) (- ~1530)
Mor:Christina (Kerstin) Thun (Håkansdotter)

Född:
Död:1565-10-20 Axtorna hed, Halland
Begravd:Gällstad, Halland

Barn med Märta Drake (Arvidsdotter) (- 1606)

Barn:
Sigrid Hand (Knutsdotter) (1560 - )
Arvid Drake (Knutsson)
Karin Hand (Knutsdotter)
Brita Hand (Knutsdotter)
Anna Hand (Knutsdotter)
Beata Hand (Knutsdotter) (- >1626)
Bengt Hand (Knutsson)
Håkan Hand (Knutsson) (- ~1596)

Noteringar

Knut Håkansson var ägare till Hagelsrum, Wreth, Attorp, södra Sams socken och flera andra gårdar i Älvsborgs, Kronobergs och Kalmar län . Under åren 1563-1565 hade han flera viktiga befäl i kriget mot Danmark. Han blev överbefälhavare för samtliga ryttarfanor i Småland i juni 1564 och fältöverste för ockupationsarmén i Blekinge den 12 september samma år.

Knut Håkansson blev fältmarskalk i Småland i april 1565 och fältöverste för den häravdelning, som i augusti ryckte in i Halland för att inta Varbergs fästning. Uppdraget fullbordades den 15 september samma år.

Knut Håkansson var en av de mest framstående fältöverstarna under nordiska sjuårskriget och utkämpade en ärofull strid mot den danska huvudarmén under ledning av Daniel Rantzau vid Tofta bro den 26 juli 1564, men måste till slut vika för den flerdubbla övermakten. Han besegrade i grund en dansk styrka den 13 oktober 1565 vid Falkenberg och ödelade staden. För sina bedrifter erhöll han som belöning folkungagodset Hagelsrum "till evärdlig ägo för sig och sin ätt".

Fältöversten Knut Håkansson stupade 20 oktober 1565 i slaget mot danskarna på Axtorna hed i Halland, där han anförde en division av fotfolket. Han begravdes i Handska ättens gravkor i Gällstads gamla kyrka.

Utdrag från SBL band 18 (1969-1971), sida 235:
"Knut Håkansson var hövitsman för en fänika västgötaknektar 23 sept 1555—sommaren 1556, fogde i Sunnerbo 15 sept 1556—10 dec 1558, innehade olika militära befäl 1563—1565.

Under ryska kriget opererade Knut Håkansson från jan 1556 först i södra Finland och beordrades därefter till Viborg. Redan på sommaren avlöstes han och återvände till Sverige. I Sunnerbo handhade han en gränsfogdes mångskiftande uppgifter, men utsattes snart för misstanke att vara inblandad i intriger mot Gustav I och avkopplades. Hans namn under trohetsförsäkringen till denne 1560 tyder på att förbindelserna åter var goda.

I Erik XIV:s tjänst gjorde Knut Håkansson en betydande militär insats på olika fronter under Nordiska sjuårskriget. I november 1563 fick han order att med tre fanor och två fänikor försvara västgötagränsen mot befarade danska anfall och att om möjligt tränga in i Halland, där han plundrade i jan 1564. Ännu våren s å var han, närmast under Gustav Olofsson (Stenbock), kvar i Västergötland men beordrades på sommaren till Småland för att bistå Charles de Mornay att möta Daniel Rantzaus angrepp. Han måste i slutet av juli retirera för en dansk attack vid Tofta bro. Senare på året deltog han i kungens härjningståg till Blekinge och förlades en tid med en truppstyrka i landskapet, varifrån han dock på hösten måste dra sig tillbaka till Kalmar.

På våren 1565 försvarade Knut Håkansson som fältmarskalk under fältöversten Nils Persson (Silfversparre) smålandsgränsen mot danskarna men fick i augusti Eriks order att försöka avskära återtåget för Rantzau, som då fallit in i Västergötland. Som chef för ett detachement på fyra fanor och sju fänikor deltog han i erövringen av Varberg. Genom att förstöra bron över Ätran lyckades han därefter hindra Rantzaus tåg mot norr. Hans detachement förenades med huvudarmén kort före slaget vid Axtorna, där han stupade.

Knut Håkansson ägde jord i Västergötland och Småland. Han ärvde från sin mor Attorp i S Säms socken (Älvsborgs län), som han gav sin maka i morgongåva. Kort före sin död fick han Hagelsrum i Målilla socken (Kalmar län) i frälsedonation. Hans gravsten i Gällstads kyrka (Älvsborgs län) är av konsthistoriskt intresse."

Om slaget vid Axtorna i Halland
Platsen Axtorna ligger nordöst om Falkenberg, ca 5 km söder om Köinge. I slaget vid Axtorna deltog från Sverige ca 9000 fotsoldater, 300 ryttare och en avsevärd tross. Danmark hade ca 6000 fotsoldater, 2000 ryttare och en stor tross. Totalt deltog 40000 man i slaget och i striderna stupade över 4000 man. Den svenske befälhavaren var Jakob Henriksson Hästesko, de svenska ryttarna anfördes av Stenbock, fotfolket av Hogenskild Bielke och Åke Bengtsson Färla. Den danska hären anfördes av Daniel Rantzau. Den danska hären var betydligt bättre utrustad än den svenska och det svenska infanteriet var inte så samövat. Danskarna hade även välutbildade legoknektar.

Danmark segrade i slaget och för Sverige var det en svidande förlust, som ytterligare misstänkliggjorde kung Erik XIV. På platsen för slaget finns idag en minnessten, rest på danskt initiativ. Inskriptionen lyder: "Axtorna 20.10 1565 Sten rejstes i 400-året efter af folk fra begge siden grensen".

Det nordiska sjuårskriget började 1563 och freden slöts i Stettin 1570.