Arvprins i Sverige, hertig av Västerbotten. Blev 40 år.
Gustaf Adolf Oscar Fredrik Artur Edmund Bernadotte 1906-1947.
1906-04-22 Stockholm, Stockholms slott. [1]
1906-06-15 Stockholm, Stockholms slott. [2]
1947-01-26 Danmark, Kastrup.
1947-02-04 Solna, Hagaparken. [2]
1932-06-16 Tyskland, Coburg. [2]
1932-10-19 Tyskland, Coburg. [3]
Civil vigsel 1932-10-19 Veste Coburg, religiös vigsel 1932-10-20 i kyrkan S:t Moritz, Coburg.
Gustaf Adolf 1906-47, svensk prins, äldste son till Gustav VI Adolf, hertig av Västerbotten. Inom familjen kallades han "Edmund". Gift 1932 med prinsessan Sibylla av Sachsen- Coburg-Gotha. Barn: Margaretha, Birgitta, Désirée, Christina och Carl (XVI) Gustaf.
Brodern Carl Johan minns bröllopet i Coburg 1932: "Jag var marskalk och min syssling Dagmar Bernadotte var tärna. Jag är rädd att det vilade en obehaglig doft av nazism över bröllopet, med uniformer, fackeltåg och sådant. Men 1932 hade vi förstås ingen aning om de fasanfulla händelser, som skulle följa i nazismens spår."
Gustaf Adolf var militär och idrottsman. Han var en mycket begåvad idrottsman, särskilt i ridning och fäktning; 1936, 1937 och 1940 blev han svensk mästare i sabelfäktning. Han deltog bl a i det svenska laget i prishoppning vid OS i Berlin 1936. Gustaf Adolf var dessutom ordförande i Riksidrottsförbundet och Sveriges olympiska kommitté från 1933.
Gustaf Adolf var även organisatoriskt verksam inom idrotts-, scout- och fältsportväsendet. Från 1932 var han också ordförande i Svenska scoutrådet och från 1938 även i Internationella scoutunionen. Under andra världskrigets beredskapsår tjänstgjorde han som stabsofficer med rangen överstelöjtnant.
Gustaf Adolf omkom endast 40 år gammal i en flygolycka den 26 januari 1947. Det KLM-plan han färdades i på väg hem från en jaktresa i Holland störtade på Kastrup i Danmark strax efter starten och alla 15 ombordvarande omkom. Hans ende son, arvprins Carl Gustaf, var då endast 9 månader gammal.
I Per Svenssons biografi 2006 framstår Gustav Adolf som en lätt tragisk figur utan de personliga egenskaper som förknippas med kungligheter, förmågan att ta människor, charm och folklighet. Vittnesmål handlar alltid om hur kantig och svårtillgänglig han var.
Däremot fanns det mycket kring honom som var intressant: tidsandan och de grundvärderingar, som den svenska överklassen hade, den världsbild, som Gustaf Adolf säkerligen delade. Per Svensson ser honom som prototypen för den tidens adelsman, utbildad på Lundsberg och på Karlberg till officer, med jakter i Skåne och umgänge med släkten. I de grupperna fanns både tyskvänlighet och en misstänksamhet mot demokratin. Så nära förknippades prinsen med dessa åsikter att socialdemokraterna behöll republikkravet i en omtalad diskussion på partikongressen 1944.
(Lästips: "Han som aldrig fick bli kung" av Per Svensson 2006)
Gustav Adolf är begravd i Hagaparken i Stockholm. Idén att anlägga en särskild begravningsplats för medlemmar av det svenska kungahuset kom från prins Carl. Förslaget bifölls och valet föll på holmen Karlsborg i Brunnsviken i sydöstra delen av Hagaparken. Holmen ägdes sedan 1915 av prins Carl.
Uppgiften att gestalta begravningsplatsen gick till Ferdinand Boberg, arkitekten bakom bland annat Centralposthuset i Stockholm och prins Eugens Waldemarsudde. Kungliga begravningsplatsen invigdes 1922 av ärkebiskop Nathan Söderblom i samband med gravsättningen av kronprinsessan Margareta. Hon hade några år före sin död skrivit att hon inte ville bli begravd i den traditionella kungliga gravkyrkan på Riddarholmen, »utan i naturen på något ställe där även min familj kan få sitt sista vilorum».
Åtta medlemmar av kungahuset Bernadotte har fått sin sista vila ute på holmen: kung Gustaf VI Adolf (död 1973) och hans gemåler kronprinsessan Margareta (död 1920) och drottning Louise (död 1965), prins Gustaf Adolf (död 1947) och hans hustru prinsessan Sibylla (död 1972), prins Bertil (död 1997) och initiativtagaren till begravningsplatsen prins Carl (död 1951) med gemålen prinsessan Ingeborg (död 1958).