Friherre, ämbetsman, militär, generalfälttygmästare. Blev högst 69 år.
1655 England.
1724 Stockholm. [1]
Hamilton började sin bana i engelsk krigstjänst men kom 1680 till Sverige, blev 1681 fänrik, 1698 major, 1703 överstelöjtnant och samma år överste för ett nyuppsatt fyr- och femmänningsregemente. Med detta låg Hamilton 1709 i garnison i Malmö och deltog i stadens försvar mot danskarna, utmärkte sig 1710 i slaget vid Helsingborg och blev samma år generalmajor men dömdes 1711 till döden för ett skandalöst slagsmål med överste Gyllengrip på residenset i Malmö. Han benådades mot böter och blev 1711 överkommendant och var 1711–1712 även viceguvernör i Göteborg.
I slutet av 1715 var han bestämd som överbefälhavare för den svenska hjälpkåren till pretendenten och deltog 1716 i norska fälttåget och blev samma år generallöjtnant och landshövding i Västernorrlands län. Här inlade han stora färtjänster, särskilt om förberedelserna för Carl Gustaf Armfeldts fälttåg 1718. 1719–1721 förde Hamilton befälet på Norrlandskusten men kunde ej hindra ryssarnas härjningar. Endast Gävle räddades genom den av Hamilton anlagda Fredriksskans. 1719 blev Hamilton general och generalfälttygsmästare.
Vid 1723 års riksdag visade sig Hamilton förut en av den enväldige kungens trognaste tjänare som en utpräglad frihetstidsman.
(Källa: Biographiskt lexicon band 1-20 - utgivet i Uppsala 1852, text från Wikipedia)