Nicodemus d. y. Tessin

Nicodemus Tessin den yngre, född 23 maj 1654 i Nyköping, död 10 april 1728 i Stockholm, var en svensk arkitekt och greve. Han är känd som slottsarkitekten bakom Stockholms slott och var en av barockens stora arkitekter i Sverige. Han var Stockholms stadsarkitekt mellan 1681–1715.

Nicodemus Tessin den yngre föddes i Nyköping som son till Nicodemus Tessin den äldre och Maria Persdotter Swahn. Han bars till dopet av änkedrottning Maria Eleonora. Tessin gick i Tyska skolan i Stockholm där han studerade till arkitekt för fadern. Han visade tidigt begåvning, och blev uppmärksammad för en hyllningsdikt till Karl XI som trycktes. 1664 inskrevs han vid Uppsala universitet under Stockholms nation, där han studerade matematik, franska och italienska, och från 1671 hamnade han under änkedrottning Hedvig Eleonoras beskydd, varför han kunde bege sig till Italien på studieresa 1673.

Till sällskap hade han markis del Monte, och de reste via Tyskland till Verona, samt besökte Rom en längre tid där drottning Kristina ordnade för hans utbildning. Därför fick han studera för Lorenzo Bernini, samt Carlo Fontana och Giovanni Pietro Bellori. Som renässansen krävde fick han utbildning i antikens estetik, i synnerhet den romerska. Han kom tillbaka till Sverige 1678, och hade då ojämförlig bildning, men sändes ändå till Frankrike och Ludvig XIV tillsammans med diplomaten Daniel Cronström. Från Frankrike fick han impulser och handledning av Charles Le Brun, André Le Nôtre och Jean Bérain. En kort tid vistades han i England hos Karl II där han kom i kontakt med Christopher Wren. Från dessa resor finns flera teckningar bevarade.

År 1680 utnämndes Tessin till ledare för Hedvig Eleonoras byggen samt utsågs till kammarherre. 1687–88 begav han sig än en gång till Frankrike och Italien, för att hämta inspiration till Drottningholms interiör, då han stiftade bekantskap med Burchard Precht. Resan finns dokumenterad i en dagbok[1]. Han hade vid det laget efterträtt fadern som hov- och slottsarkitekt, och blev därtill stadsarkitekt i Stockholm, den senare befattningen tillsammans med sin halvbror Abraham Winantz. 21 juni 1697 utsågs han till överintendent, 1701 till hovmarskalk, samt 1705 till överstemarskalk. För sina insatser upphöjdes han till friherrelig och grevlig värdighet.

Med tiden tog hans administrativa ambitioner överhanden. 1705 blev han kansler vid Lunds universitet och i samband med detta avträdde han befattningen som stadsarkitekt. Karl XII utnämnde honom till kungligt råd och medlem av Justitierevisionen 1712. Han politiska karriär skaffade honom ovänner, och efter Karl XII:s död anslöt han till holsteinska partiet och ville gå i allians med Ryssland, varför han 1726 hamnade i onåd och avskedades av Fredrik I. Han avled 1728 och fick en enkel begravning i stillhet i Storkyrkan i Stockholm.

Nicodemus Tessin d.y. var far till Carl Gustaf Tessin i sitt första äktenskap med grevinnan Hedvig Eleonora Stenbock. Hon avled 1714 och Tessin gifte om sig 1716 med friherrinnan Maria Barbro Horn af Marienborg, död 1725.