Personakt Antavla

Magnus Stenbock (Gustavsson)

Militär, greve, guvernör i Skåne, fältmarskalk. Blev 51 år.

Far:Gustav Otto Stenbock (Gustavsson) (1614 - 1685)
Mor:Christina Catharina De la Gardie (Jacobsdotter) (1632 - 1704)

Född:1665-05-12 Stockholm 1)Magnus Stenbock föddes i Jakobs församling i Stockholm.
Död:1717-02-23 Danmark, Köpenhamn, Fredrikshavns kastell 2)
Begravd:1722 Uppsala, Uppsala domkyrka, Uppland 3)Magnus och Eva Magdalenas lik flyttades från sockenkyrkan vid Vapnö till Uppsala.

Äktenskap med Eva Magdalena Oxenstierna (Bengtsdotter) (1671 - 1722)

Vigsel:1690-03-23 Stockholm 1)Källan Biographiskt lexicon band 1-20 - utgivet i Uppsala 1852 anger att bröllopet firades i de kungligas närvaro den 23 mars 1690.

Barn:
Gösta Otto Stenbock (1691 - 1693)
Ulrika Magdalena Stenbock (~1692 - 1715)
Bengt Ludvig Stenbock (1694 - )
Fredrik Magnus Stenbock (1696 - )
Johan Gabriel Stenbock (1698 - 1699)
Carl Stenbock (1701 - )
Erik Stenbock (1706 - ~1706)
Johan Stenbock (1709 - 1754)
Eva Charlotta Stenbock (1710 - 1785)
Gustaf Leonard Stenbock (1711 - 1758)
Carl Fredrik Stenbock (- 1700)

Noteringar

Stenbock, Magnus, 1665-1717, son till Gustav Otto Stenbock. Han var svensk greve, militär; chef för Kalmar regemente 1699, chef för Dalregementet 1700, generallöjtnant 1704, general 1705, generalguvernör i Skåne 1705, fältmarskalk 1713.

Magnus Stenbock, "Grefve till Vapnö, Allarp och Kjellstorp, Friherre till Kijda och Kyrdo, Herre till Rånäs, Medevi och Ugglenäs, K. Maj:ts Råd och Fältmarkalk".

Som informator (lärare) till den unge Magnus valde föräldrarna huskaplanen Haquin Spegel, den blivande hovpredikanten, ärkebiskopen och psalmdiktaren, känd för sina otaliga bidrag till 1695 års psalmbok. Den 7 augusti 1678 skrevs han in som student i Uppsala.

Magnus Stenbock, som lärde sig krigskonsten i holländsk och kejserlig tjänst, utmärkte sig som chef för Dalregementet i slaget vid Narva 1700. Han deltog därefter framgångsrikt i kriget i Polen.

Som guvernör i Skåne arbetade Stenbock med stor energi på att förbättra förhållandena i den hårt exploaterade provinsen och knöt den på så vis fastare till Sverige. Den danska invasionen av Skåne 1709 lyckades han slå tillbaka 1710 genom segern vid Helsingborg. I Tyskland vann han en betydande seger 1712 över danskarna vid Gadebusch i Mecklenburg. På väg norrut lade han staden Altona i ruiner - en händelse som väckte omvärldens avsky och solkade Stenbocks internationella renommé.

Därefter inneslöt en överlägsen rysk-sachsisk här honom i fästningen Tönningen. Stenbock måste kapitulera den 6 maj 1713, och till sin död satt han sedan fången på Fredrikshavns kastell norr om Köpenhamn. Bitter över att han inte släpptes trots erlagd lösensumma planerade han flykt vilket uppdagades. Som straff sattes han i ett rum där några plankor utgjorde golv över en vattenpöl, där han dog efter mångårigt lidande den 23 februari 1717. Han begravdes "med alla sedvanliga militäriska hedersbetygelser" i Garnisonskirken i Köpenhamn. Kistan transporterades till Sverige från Helsingör i november 1719. Efter en högtidlig procession genom Helsingborg fördes Stenbock vidare till Vapnö slottskyrka (utanför Halmstad), där han låg fram till Eva Stenbock Oxenstiernas död 1722, då makarna lades sida vid sida i den oxenstiernska familjegraven i Uppsala domkyrka.

Karl XII var grymt besviken på sin gamle vapendragare "Måns Lurifax". Att han tidigare hade gjort stora insatser för Sverige spelade ingen roll för Karl. Han lyfte inte ett finger för att få Magnus Stenbock frisläppt ur sitt tidvis hårda fängsliga förvar i Köpenhamn.

År 1661 köpte Magnus far, fältmarskalken greve Gustaf Otto Stenbock, det stora godset Vapnö utanför Halmstad och han var den förste svenske ägaren sedan Vadstena kloster. Magnus Stenbock ärvde 1704 Vapnö efter sin mor och ägde det till sin död år 1717. Bevarat på Vapnö från Stenbockstiden är bland annat en svarv och ett självporträtt, där han sitter till häst, som troligtvis målades i dansk fångenskap.

Stenbock var en av den karolinska tidens främsta gestalter, och genom sina vinnande personliga egenskaper blev han mycket populär (’’Måns Bock’’). Kända svenska historieskrivare som Erik Gustav Geijer, Anders Fryxell och Carl Grimberg tecknade Magnus Stenbock som "den store karolinen". Nationalromantiska kulturpersonligheter som Gustaf Cederström och Carl Snoilsky anslöt sig till trenden. Bilden av Stenbock har, av naturliga skäl, varit mindre positiv i utlandet; polska historiker har fördömt honom som krigsförbrytare och i Slesvig-Holstein förknippas hans namn än i dag med "der Schwedenbrand" - nedbrännandet av staden Altona.

Han hade också konstnärlig och litterär begåvning. Han målade i fängelset bl. a. ett självporträtt som idag finns på Vapnö slott utanför Halmstad, liksom den svarv han nyttjade flitigt. En staty av Magnus Stenbock restes på Stortorget i Helsingborg 1901, vilket lär vara Sveriges enda ryttarstaty av en icke kunglig person.

Magnus Stenbock och hans maka Eva var gifta i 27 år. Magnus utlandstjänstgöring medförde att makarna levde separerade den mesta tiden, endast i sju-åtta år levde de tillsammans. Magnus Hustrun Eva levde ensam bland annat på godset Vapnö i Halland. Magnus brev till hustrun under denna tid finns utgivna i tryck.

De fick 11 barn; fyra gossar dog före ett års ålder och begravdes i den Oxenstiernska graven i Uppsala domkyrka. Två flickor och fem pojkar nådde vuxen ålder.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Om Vapnö (numera Wapnö) i Halland.

Vapnö i Halland är en unik egendom med en fascinerande historia, nära sammanvävd med de nordiska länderna.

Märta Ulfsdotter gifte sig 1337 med Sigvard Ribbing – det kända "bröllopet på Ulvåsa". Sigvard var då hövding i södra Halland. Märtas mor, heliga Birgitta, motsatte sig giftemålet, eftersom hon ogillade Sigvard Ribbing och kallade honom "rövare" och ogudaktig. Men Birgittas make, Ulf, var den som bestämde giftemålet, som var en del av en politisk uppgörelse.

Sigvard var släkting med hertigen av Södra Halland, Knut Porse, som härjade tillsammans med honom i Skåne samt bedrev sjöröveri från Varberg, något som fick norrmän och engelsmän att klaga hos kungen. Efter Porses död 1330 övertog Ribbing hövdingskapet i södra Halland. Också holländarna klagade, 1335 hade Ribbing prejat koggar och tagit besättningar till fånga.

Sigvard och Märta bosatte sig på Vapnö slott utanför Halmstad i Halland och fick sonen Peder. Sonen Peder ärvde egendomen från sina föräldrar, men 1379 testamenterade Peder Ribbing, som således var barnbarn till heliga Birgitta, Vapnö utanför Halmstad till Birgittinerorden i Vadstena. Egendomen friköptes sedan 1409 och drogs in till kronan 1410 efter att dåvarande ägaren Abraham Brodersen Baard dömts att mista huvudet för brott mot "lands- och qvinnofrid". Vapnö återlämnades 1419 till Baards änka.

På 1500-talet tillhörde Vapnö norska ätten Urup och 1601 blev ägorna danska genom släkten Beck. År 1661 köpte fältmarskalken greve Gustaf Otto Stenbock Vapnö gods i Halland och han var den förste svenske ägaren av godset sedan Vadstena kloster. Sonen Magnus Stenbock tillträdde senare Vapnö och ägde det till sin död år 1717. Bevarat på Vapnö från Stenbockstiden är bland annat en svarv och ett självporträtt, där Magnus sitter till häst, som troligtvis målades i dansk fångenskap.

1741 köpte generalmajoren och landshövdingen i Kalmar län, sedermera fältmarskalken Georg Bogislaus Staël von Holsteins, en del av Vapnö. Resterande del köptes tio år senare för 28500 riksdaler. Vapnö har sedan dess varit i samma släkts ägo, nuvarande ägare är Erica Staël von Holstein.

Det nuvarnde slottet i Vapnö stod klart 1754. Samtliga byggnader är uppförda på en gammal borgholme.
(Källa: bl. a. Luca Cesarini - I den heliga Birgittas fotspår)


Källor

1)Andreas Marklund - Stenbock
  
2)Bengt Liljegren - Karl XII - en biografi
  
3)Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenske män - utgivet i 23 band mellan åren 1835-1857
Magnus Stenbock 1665-1717.
Copyright: Engstrand & Andersson 2008.