Carl Jonas Love (Ludvig) Almquist

Författare, skolreformator. Blev 72 år.

Äktenskap med Anna Maria Lundström (Andersdotter) (1799 - 1868)

Äktenskap med Emma Nugent (1786? - )

Noteringar

Carl Jonas Love Almquist (Carl Jonas Ludvig Almquist), född 28 november 1793 i Stockholm, död 26 september 1866 i Bremen, Tyskland; svensk författare och tonsättare.

Kvinnokämpe, miljöaktivist, teolog, poet, pedagog, mystiker och - eventuellt - giftmördare. Det är nästan omöjligt att finna ett ämne där inte 1800-talets radikalaste hjärna redan varit framme och petat. All you need is Love.

Ingen väckte känslor som Carl Jonas Ludvig ”Love” Almqvist. Jo, Strindberg, möjligen. Här finns samma våldsamma kast mellan skönt och fult, fromt och hädiskt, romantiskt och radikalt.

Men när det kom till privatlivet var Love Almqvist ännu mer motsägelsefull, svårfångad och bångstyrig:
-Statsanställd byråkrat – men också romantisk diktare.
-Vigd präst – men också radikal journalist.
-Idealistisk lantbrukare – men också älskad rektor.
-Sambolivets förespråkare – men själv gift med två fruar samtidigt.

Ty nästan oavsett var man fäster blicken, har det tidiga 1800-talets radikalaste hjärna redan varit där och tänkt, petat, tyckt och påverkat. Det spelar ingen roll om ämnet är kvinnokamp, miljötänkände, teologi, politik eller det fria ordet. Så fort man börjar nysta i dagens debattrådar, leder anmärkningsvärt många av dem tillbaka till en märklig man som skrev allt ifrån romaner till prosa, dramatik, lyrik, tidningsartiklar och läroböcker, intresserade sig tör statsskick, studerade antika versmått, skrev debattinlägg om barnuppfostran, och publicerade lärda böcker om svenska rim, rättstavning, kriminalvård och persisk mystik.

Almquist var orädd, ilsken, ömsint, romantisk, klarsynt och nästan osannolikt modern. I kraft av sin enorma beläsenhet kunde han med energi och pondus ge sig på allt som hämmade individen – skråtänkandet, statskyrklighet, fattigdom eller könsroller och därmed bereda mark för de stora samhällsreformer som snart skulle följa i Sverige.

Hans mest berömda verk är Drottningens juvelsmycke (1834), där den androgyne Tintomara figurerar och Det går an (1838), som på sin tid blev mycket omdiskuterad och som än i dag kan läsas som ett inlägg i könsrollsdebatten.

Carl Jonas Love flydde till USA den 11 september 1851 anklagad för mordförsök. När han anklagades för att ha rånat och försökt giftmörda procentaren Johan Jakob von Scheven är detta en sensationell nyhet. Brottet blir än märkligare när man vet att Almqvist var en dokumenterat vänlig själ som varken söp, spelade eller levde särskilt vidlyftigt.

Hade han dolda skulder? Var han utsatt för utpressning på grund av något erotiskt snedsprång? Eller var han rentav offer för en konspiration? Hade någon stark grupp tröttnat på den obekväme redaktören och iscensatt alltsammans för att få honom fängslad och tystad?
Teorierna går isär.

Klart är dock att Almqvist lyckades dra alla vid näsan genom att blixtsnabbt fly till Philadelphia i USA och gifta sig med den 69-åriga pensionatsvärdinnan Emma Nugent – trots att äktenskapet med Maria Lundström aldrig var upplöst. Först fjorton år senare återvände han i smyg till Europa under täcknamnet ”professor Carl Westermann” och levde sina sista år i Bremen.

En roman i sig, förstås, ty få författare har som Almqvist levt ut sitt konstnärskap, tagit dess konsekvenser – och dessutom blivit föremål för en medial mördarjakt, en av de första i svensk historia.

Noterbart är också att hans yngre bror, generaldirektören Gustaf Fridolf Almqvist blev morfar till en annan stor svensk med friheten, rättvisan, litteraturen och poesin som högsta ledstjärnor: Dag Hammarskjöld.

--------- utdrag ur artikel i Dagens Nyheter 2021-03-20 av Per Svensson-----

I sällskapsrummet på Central House i Philadelphia klinkar en magerlagd äldre man fram valser, polskor och anglaiser på pianot. Amanda Brandts bekant från tiden i procentaren von Schevens våning i Stockholm, Carl Jonas Love Almqvist, är nu allt-i-allo på ett pensionat. Till plikterna hör att underhålla gästerna.

Under några år hade han flackat runt i Amerika, Cincinatti, New Orleans, en tid stått i bokhandel, ett par månader fått ett påhugg på en tidning i en håla i Texas. Så flyttade han in på detta ”boarding house” i Philadelphia och gifte sig som Lewis Gustawi den 11 juni 1854 med den 68-åriga innehaverskan Emma Nugent i St James Episcopal Church. Nu var han alltså inte bara misstänkt giftblandare utan också bigamist. Den nya hustrun blev snart besviken. Den belevade mr Gustawi tycktes ha lovat mer pengar än han kunde trolla fram.

Vad gör Almqvist under dessa år i landsflykt, förutom att klinka på piano och gå ärenden åt sin hustru nummer två? Han diktar och författar, tusentals sidor, som inte har någon utsikt att bli publicerade, frossar på svenska rim, drömmer om svenska krusbär, längtar hem: ”In my dreams I am always in Sweden...The Atlantic ocean is between my nights and my days”, skriver han till dottern i Stockholm.

Sommaren 1865 gör han till sist ett försök att komma hem. Han strandar i Bremen. Under ett år blir han boende på ett pensionat, får pengar skickade till sig av sin bror. Fridolf Almqvist är nu underståthållare i Stockholm, men låter inte övertala sig att försöka mygla in Love, som i Bremen kallar sig professor Jules Charles, i Sverige. Fridolf reser ändå själv så småningom ner till Bremen. Almqvist ligger då för döden på ett sjukhus. Bröderna hinner träffas, men när dottern Maria Lovisa hunnit fram ligger hennes far redan i en fattiggrav. Det är september 1866. Maria Lovisa betalar för en bättre gravplats, men fel lik grävs upp och läggs i den nya graven. Först efter en pinsam palaver hamnar rätt kropp på rätt plats.

Den rastlöse Carl Jonas Love Almqvist, lite av en litteraturens Loge, trickstern i Richard Wagners operasaga om guldets förbannelse, hade fem år senare, 1901, till sist kommit hem till Sverige och fått en ny gravplats på Solna kyrkogård.

Personhistoria

Källor