Rikard III (Richard III) av England (Plantagenet)

Kung i England 1483-1485. Blev 32 år.

Äktenskap med Anne Neville (1456 - 1485)

Noteringar

Rikard III (Richard III) var kung i England 1483-1485. Han blev den siste kungen av huset York. Efter brodern kung Edvard IV:s död regerade Rikard en kort tid som förmyndare åt brorsonen Edvard V, innan han spärrade in den unge kungen och dennes bror Rikard i Towern och tillskansade sig tronen själv. Han kröntes 6 juli 1483.

Uppror utbröt mot Rikard och han stupade i slaget vid Bosworth Field, som den siste engelske kung som dött i strid, mot Henry Tudor, earl av Richmond (senare kung Henrik VII). William Shakespeares pjäs Rikard III har gjort hans namn känt.

Rikard var, åtminstone utåt sett, en from man och en skicklig administratör. Han var dock yorkist och saknade arvinge, och genom att hänsynslöst ha röjt Woodvilles och deras allierade ur vägen hade han gjort sig sårbar för politiska motståndare. Hans till synes mest lojale anhängare, Henrik Stafford, hertig av Buckingham, vände sig mot honom och avrättades i slutet av 1483.

Rikards fiender enade sig emot honom. Enligt vad som sades i Leicester besökte Rikard en sierska i staden alldeles före slaget vid Bosworth Field 22 augusti 1485 där han skulle möta de lancastriska trupperna ledda av Henrik Tudor. Sierskan skulle ha sagt: "Där din sporre slår i marken på väg till striden, där ska ditt huvud spräckas på återvägen". På väg till striden föll hans sporre mot en sten på Bow Bridge, och då han bars på en hästrygg på tillbakavägen slog hans huvud i på samma ställe och spräcktes.
Tudor efterträdde Rikard och blev Henrik VII. Han befäste tronföljden genom att gifta sig med den yorkiska arvtagaren Elizabeth av York. Rikard hade övergivits i slaget av lorderna William Stanley och Henrik Percy, 4:e earl av Northumberland. Stanley bytte sida, vilket minskade Rikards styrka drastiskt.

Det sägs att den döde Rikard släpades naken genom gatorna innan han begravdes i Greyfriars Church i Leicester. Enligt vissa rykten kastades kvarlevorna i den närliggande floden Soar under klosterupplösningen, men andra källor tydde på att hans ursprungliga gravplats var belägen under en parkeringsplats i Leicester, där tidigare stadens franciskankloster låg. Ett lik som togs upp från Soar och som först troddes vara Rikard visade sig vara en anglosaxisk soldat som hade dött nästan 500 år innan Rikard dog. Detta fastställdes både genom koldatering och kroppens storlek - Rikard beskrivs av samtida källor som ganska kort och satt. 2013 bekräftade DNA-tester att de kvarlevor som man funnit under parkeringen vid det tidigare Greyfriars (franciskanklostret) var Rikard III:s. Kvarlevorna begravdes 27 mars 2015 efter vetenskaplig undersökning i Leicester Cathedral, där ett modernt gravmonument uppförts.

Rikard upprättade ett råd för norra England som kraftigt förbättrade villkoren för hela regionen, som tidigare inte hade haft någon betydande ekonomisk aktivitet oberoende av London. Området blev därefter betydligt mer inflytelserikt.

Rikard III har blivit en av Englands mest kontroversiella kungar. Nutida historiker anser att hans rykte fläckades av den följande regimens historieskrivning och särskilt av William Shakespeare genom hans pjäs med samma namn som kungen. Bland annat framställdes Rikard som fysiskt vanställd, vilket på den tiden sågs som bevis för en ondskefull karaktär. Det har emellertid senare kunnat påvisas att han inte hade kunnat utföra de flesta av de brott som han anklagats för. Det viktigaste undantaget är frågan om han var skyldig eller oskyldig till sina brorsöners död.

Personhistoria

Dokument