Alexander av Novgorod-Vladimir (Nevskij)
Furste av Novgorod 1236-1251, storfurste av Vladimir-Suzdal 1252-1263. Blev 43 år.
Alexander Nevskij 1220-1263
Copyright: Engstrand 2014
Född:
1220-05-30 Ryssland, Vladimir-Suzdal.
Död:
1263-11-14 Ryssland, Vladimir-Suzdal. [1]
Barn med Alexandra
Barn:
Noteringar
Alexander Nevskij av Novgorod, född 30 maj 1220 i Pereslavl-Zalesskij i dåvarande Vladimir-Suzdal (i nuvarande Jaroslavl oblast), död 14 november 1263 i Gorodets i dåvarande Vladimir-Suzdal (i nuvarande Nizjnij Novgorod oblast), är en rysk nationalhjälte, helgon, på många sätt en rysk motsvarighet till Erik den helige.
Han förde krig mot Sverige, tavaster (finnar), Tyska Orden samt Litauen, och förhindrade på så vis dessa länders fortsatta expansion in på ryskt område. Hans namn används i Ryssland ofta som namn på gator, torg, allmänna byggnader som till exempel skolor, samt även inom flottan som namn på olika fartyg.
Alexander av Novgorod fick namnet Alexander Nevskij efter segern över svenskarna i slaget vid Neva den 15 juli 1240. I Novgorod kanoniserades han redan 1380, medan den rysk-ortodoxa kyrkan i dess helhet helgonförklarade honom så sent som 1547. Han var gift med Batu Khans dotter och därmed ingått i Chingizid-dynastin.
Myten om Alexander Nevskij är stor och den ryska och sovjetiska staten har i flera århundraden försökt göra slaget större än vad det troligen var i verkligheten. Det har sin grund i att man vill legitimera sin närvaro vid Östersjöns strand som ursprungligen är finska stammars land. Därför flyttade Peter den store Nevskijs reliker från staden Vladimir till Sankt Petersburg på 1700-talet, då staden grundades på ruinerna av den svenska staden Nyen i Ingermanland med anor från 1600-talet. Relikerna av helgonet kan idag beses i Alexander Nevskijklostret i slutändan av stadens huvudgata Nevskij prospekt.
Alf Henrikson har i Svensk historia I, (sidan 108) skrivit om Alexander Nevskij: "Alexander Nevskijs historia är emellertid ingen enkel och entydig patriotisk hjältesaga. Han härskade i Ryssland såsom tatarkhanens handgångne man, blev fördriven från Novgorod ett par gånger och utkämpade strider med sina anförvanter. Hans bror, storfurst Andreas Jaroslavowitsch, tillbragte några år som landsflykting i Sverige, där han togs väl emot av Birger jarl."