Överkung i Norge 933-935. Blev ca 59 år.
omkring 895.
954 England, York, Steinmore. [1]
Erik I ”Blodyx” Haraldsson, kung i Norge efter fadern från omkring 933. Född cirka 895, död 954 i England. Son till Harald I Hårfager Halvdansson och Ragnhild Eriksdotter.
De uppgifter som finns om Erik Blodyx i källorna är av mycket tvivelaktig natur, och man vet i själva verket mycket lite om hans regeringstid i Norge. I början av 1900-talet började vissa forskare att identifiera honom med en Erik som i anglosaxiska källor skall ha varit kung i Northumberland från slutet av 940- till början av 950-talet, men identifikationen är inte säker, lika litet som den ganska sena uppgiften, att han skall ha stupat 954 i en strid vid Stainmore.
Erik skall ha varit kung av Norge cirka 933 till 935, då han fördrevs. Han var senare kung i York i England.
Kung Harald hade många söner, men Erik var den ende som hade en kunglig mor. Ragnhild ska ha varit dotter till kung Erik av Jylland. Troligen därför blev Erik utsedd som efterträdare till kung Harald som överkonung, medan flera av hans bröder fick delar av Norge att härska över som kungar under Eriks ledning. Erik var också samregent med sin far under dennes sista levnadsår.
Förhållandet med bröderna blev snabbt dåligt och gick över i väpnad konflikt. Erik dräpte flera av sina bröder innan han störtades av Håkon Adalsteinsfostre, som enligt sägnen var Harald Hårfagers yngste son, och ladejarlen Sigurd Håkonsson.
Med Erik Blodyx dog vikingakungadömet York ut. Fram till Knut den stores invasion år 1014 styrdes Northumbria av engelska jarlar.
Han var gift med drottning Gunhild. De flesta sagor identifierar henne med Gunhild Assursdotter från Hålogaland, men Historia Norvegiæ påstår att hon var dotter till kung Gorm den gamle i Jelling och drottning Tyra.