Diplomat, amiral, riddare, ståthållare i Finland. Blev ca 67 år.
omkring 1530.
1597 Finland, Pargas. [1]
1597-04-13 Finland, Pojo, Nylands län. [1]
1573. [2]
I början av 1600-talet var Finland sönderslitet av inbördes strider och svält, en avkrok i kaos. I samband med sekelskiftets krigiska förvecklingar hade landet varit hotande nära att ryckas loss från riket helt och hållet.
På 1590-talet hade Finland varit i händerna på en av Sigismunds mest hängivna anhängare, marsken Clas Fleming. Fleming hade haft farhågor om hertig Karls intentioner och hålit armén i beredskap. Samtidigt hade han isolerat Finland från ödemarkerna. Den hårdföre Fleming såg till att adeln i Finland visat trohet mot honom och kungen. Flemings styre och framför allt de så kallade borglägren, som innebar att soldaterna var inkvarterade hos bönderna, fick de sistnämnda att göra uppror och förlita sig på stöd från hertig Karl. Fleming krossade upproret i det korta men blodiga klubbekriget vintern 1596-1597.
Men den åldrige Fleming avled i en sjukdomsattack i april 1597. Med honom förlorade Sigismund sin främsta anhängare och Arvid Stålarm, som utsågs till hans efterträdare, var alldeles för svag för att kunna stå emot hertig Karl. Hertigen kunde utan problem besätta slottet i Åbo hösten samma år. När Sigismund hade blivit avsatt i Sverige gjorde hertig Karl ett nytt anfall mot Finland. Städerna och fästningarna föll lätt i hans händer. De kungatrogna flydde till Estland. Hertigen lät avrätta sina motståndare i Åbo, Helsingfors och Viborg. När han fortsatte sitt segertåg söderut till andra sidan Finska viken, bytte många av dem som hade flytt för honom sida, övergav den svage kungen och gick i hertigens tjänst.
(Källor: Biographiskt lexicon band 1-20 - utgivet i Uppsala 1852 och Mirkka Lappalainen - Det nordiska lejonet)