Sergej av Ryssland (Alexandrovitj)
Storfurste i Ryssland, generalguvenör i Moskva 1891-1905. Blev högst 48 år.
Sergej Alexandrovitj 1857-1905
Copyright: Engstrand 2017
Far:
Mor:
Född:
1857. [1]
Död:
1905-02-17 Ryssland, Moskva. [2]
Äktenskap med Elisabeth (Jelizaveta) Alexandra Louise Alice av Hessen-Darmstadt (Fjodorovna) (1864 - 1918)
Vigsel:
1884-05-27 Ryssland, Petershof. [3]
Noteringar
Storfurste Sergej var inte någon enkel natur. Han var född 1857 som sjunde barn och femte son till tsar Alexander II och hans hustru Marie. Sergej var blyg, flitig och återhållsam och blev, under påverkan av sin mor, mycket religiös. Även om han var avsedd för en militär karriär, utvecklade han också en passion for konst, musik och litteratur. Han kom att tala flera språk och gjorde bekantskap med några av samtidens ryska författare. För att tillfredsställa sin furstliga fåfänga och sin faiblesse för den ryska historien deltog han med entusiasm i de kostymfester som ordnades i samhällets toppskikt. Då fick han klä sin myndighet i dräkter som burits av sedan länge avsomnade hövitsmän, nysydda visserligen, men lika praktfulla.
Inom den kejserliga familjen var Sergej länge en uppskattad och respekterad profil. Förhållandet mellan storfursten och hans brorson, den blivande tsar Nikolaj, var gott och förbättrades ytterligare efter Nikolajs giftermål med prinsessan Alexandra av Hessen, den yngsta systern till Sergejs egen hustru – en union som Sergej och Elizabeth ivrigt hade främjat.
Uppskattningen delades dock inte av alla; Sergejs kusin, Alexander Michailovitj, påstod sig inte kunna hitta ”ett enda försonande drag i hans karaktär”. Sergej var ”envis, arrogant, obehaglig”, skrev han. En mer opartisk kritik kom från hertiginnan av Marlboro, den amerikanska Madame Vanderbilt, som tyckte att Sergej spred en air av ondska och skulle blivit en utmärkt Mefistofeles. Många missnöjda ryssar kunde ha skrivit under på den karaktäristiken, några skulle tids nog få göra det med sitt blod.
Sergej var släkten Romanovs svarta får, men inte något charmfullt sådant. Han var ordentligt reaktionär och antagligen inte särskilt begåvad man som blev chef för Preobrazjenskij-regementet, nummer ett i tsarens armé. Han var också generalguvenör i Moskva, vilket var en alldeles för krävande post för hans intellektuella förutsättningar.
Redan under sin livstid omgavs Sergej av rykten om sin påstådda homosexualitet, böjelser han undertryckte på grund av sina religiösa övertygelser. Hans något avvikande sexuella intressen väckte stor uppmärksamhet eftersom han utövade dem tämligen demonstrativt vid en tid då man såg fördömande på sådant. Enligt vissa källor utnyttjade han unga judiska gossar och flickor under synnerligen konkreta hot om förvisning och ännu värre repressalier.
Han var offentligt och demonstrativt ohövlig mot sin hustru Jelizaveta (Ella), som var mycket älskad av alla i släkten. De hade inga barn men tog hand om storfurst Pavel Alexandrovitj båda barn när Pavel landsförvisades.
Sergej Alexandrovitj mördades vid ett bombattentat utanför Kreml i februari 1905. Han skulle egentligen mördats några dagar tidigare, men då åkte två barn med honom i hans släde och attentatsmannen kunde inte förmå sig att döda oskyldiga barn. De två barnen var brodern Pavels son Dmitri och dottern Maria (som några år senare gifte sig med den svenske prins Wilhelm och blev mor till prins Lennart).
Källor: Simon Sebag Montefiore - The Romanovs, Staffan Skott - Romanovs och Magnus Engberg - Maria, Sveriges ryska prinsessa