Pontus De la Gardie
Fransk kondottiär, militär, friherre, riksråd, hovmästare, riddare. Blev högst 65 år.
Pontus de la Gardie 1520-1585, kopparstick av J. Falck 1654
Copyright: Engstrand 2017
Far:
Mor:
Född:
1520 Frankrike, Languedoc. [1]
Källan C J Gardberg - Tre Katarinor på Åbo slott anger att Pontus var född senast 1530.
Död:
1585-11-05 Estland, Narva. [1]
Begravd:
1586-01-20 Estland, Tallinn (Reval), Tallinns domkyrka Toomkirik. [2]
Äktenskap med Sofia Gyllenhielm (Johansdotter) (1556 - 1583)
Vigsel:
1580-02-15 Vadstena, Vadstena slott, Östergötland. [2]
Källan Biographiskt lexicon band 1-20 - utgivet i Uppsala 1852 uppger att vigseln ägde rum 14 januari 1580.
Barn:
Barn med ?
Barn:
Noteringar
De la Gardie, Pontus, 1520-1585, krigare, friherre, riksråd. Fadern, Jacques Scorperier var köpman i den franska staden Caunes nära Carcasonne och gränsen mot Spanien. Sitt nya namn hämtade den företagsamme köpmanssonen Pontus från en egendom i närheten, La Gardie.
Pontus var född i det sydfranska landskapet Languedoc och var munk i ett franskt kloster. Föräldrarna hade bestämt att Pontus skulle leva klosterliv och han fick sin uppfostran i Montlieu, i stiftet Carcassonne.
Kärlek till krig och ära gjorde att Pontus bytte den planerade tonsuren mot en hjälm och radbandet mot ett svärd. Han deltog i sitt första fälttåg under marskalk Brissae i Piemont och deltog sedan i flera av de europeiska ländernas strider - i Skottland landsteg han med de trupper, som Henrik II sände dit för att stödja Maria av Guise. Efter freden i Chateau Cambresis tog Pontus tjänst i Danmark, där han fick i uppdrag att förstärka besättningen i det av svenskarna hotade Varberg.
Därefter kom Pontus i tjänst för Erik XIV och han fanns i svensk tjänst från 1565; han var i dansk sold i nordiska sjuårskriget men blivit krigsfånge när svenskarna erövrade Varberg 1565, och som var vanligt vid denna tid bytte han sida utan betänkligheter och gjorde en lysande karriär i Sverige.
De la Gardie satsade på hertigarna i deras uppror mot Erik XIV, och blev så en av Johan III:s betrodda medhjälpare. Han blev friherre 1571 och fick då gården Ekholmen utanför Enköping.
Pontus utförde bl.a. flera viktiga diplomatiska uppdrag och var i början av 1580-talet ledare för den svenska krigföringen mot Ryssland. 1580 intog hans trupper Kexholm och året därpå stormades Narva i Estland.
Med sin lysande militära begåvning spelade de la Gardie en viktig roll för uppbyggnaden av det svenska Östersjöväldet. Han vann ryktbarhet som befälhavare över de svenska trupperna i Finland i kriget mot tsar Ivan den förskräcklige.
Efter förhandlingar i Pliusa om stillestånd i kriget 1585 färdades Pontus och 17 andra passagerare med båt till Narva den 5 november. Båten kantrade och den giktbrutne krigsöversten drunknade i floden Narovas kalla vatten, strax utanför Narva.
Pontus de la Gardie var gift med Johan III:s utomäktenskapliga dotter Sofia Gyllenhielm. Pontus var då 60 år gammal. Mitt under vigselakten på nyåret 1580 i Vadstena klosterkyrka störtade en läktare ned och krossade många gäster, vilket trogna lutheraner såg som ett Guds straff, eftersom vigseln skedde efter katolsk ritual i närvaro av jesuitordens höge sekreterare Antonio Possevino.